Om du börjar vid fjällstationen så följer du samma stig fram till Jökelbäcken där du går rakt fram för Västra och till höger för Östra leden.
Kommer inte ihåg om de är direkt markerade men det är en tydlig stig som är ganska enkel att följa.
Västra leden fortsätter fram till Kitteldalen och är lätt att följa (rättare sagt omöjlig att missa). Finns två vägar upp till sänkan mellan Tuolpagorni och Vierranvarre. Den ena är den egentliga leden och den går på skrå och den andra vägen är att gå in i dalen och följa snösträngen upp vilket är betydligt brantare. Från sänkan och upp över Vierranvarre, ner i Kaffedalen och sen upp på Kebnekaise är det en tydlig led utan egentliga markeringar.
------------------------------------------------------------------------------------
Östra leden viker av och går upp efter Jökelbäcken. Var själva leden sen går vete tusan. När jag gick upp 2010 så följde jag bäcken upp till snöfältet som ligger utmed bäcken och gick över bäcken när det blev för tungt att plumsa i snön. När jag gick ner 2011 så korsade jag bäcken betydligt längre ner. Efter bäcken finns det en led att följa i alla fall om du går över längre ner men har man lite kunskap i karta så behöver man inte följa leden utan kan gå rätt fritt.
Så småningom kommer du fram till Björlings glaciär och det är där de första varningarna kommer. Har gått över två gånger. I början på juli 2010 och då var glaciären snötäckt och man såg spåren efter STF's grupp. I slutet av juli 2011 var glaciären mindre snötäckt och då såg man istället sprickorna för såna finns. Något annat som finns på en glaciär är glaciärbrunnar och ramlar du ner i en sån så behöver du aldrig mer bekymra dig om något eftersom det garanterat är det sista du gör i det här livet. Om/När du har passerat glaciären så skall du upp på berget vilket sker uppför en brant lutande kant som lutar uppåt, åt vänster och åt höger. Ingen av vägarna vill du trilla ner efter för det lär bli ett hårt fall och kanske/troligen det sista du gör i livet. 2010 var det lätt att gå upp eftersom det var nästan en halvmeter djup snöränna att gå i. 2011 var det betydligt mindre skoj att gå ner eftersom det var barsmält glaciäris och utan stegjärn var det tja låt oss säga nervpirrande att ta sig ner. När du tagit dig upp på berget så skall du först ta dig hundratalet meter vertikalt fram till rännan där du skall klättra upp vilket sker på en kant som är ungefär 1,5 meter bred. Finns wire att fästa sig vid om man har sele och viaferrata-slinga SOM INTE HYRS UT PÅ FJÄLLSTATIONEN. Om du ramlar från hyllan så är det kanske/troligen det sista du gör i livet. Efter hyllan bär det av uppåt ett antal klättringsmeter. Ingen svår klättring tekniskt sett och det finns wire att fästa sig vid om man har sele och slinga. Tänk också på att det kan komma ner folk för du är inte ensam som går Östra leden och då skall du klara av att mötas vilket är probelmatiskt även med sele och slinga. Finns också risk att någon ovanför river ner sten och även en liten sten gör ont och en stor sten slår dig troligen medvetslös och utan sele och slinga är det klart obra. Ramlar du under klättringsbiten så är det kanske/troligen det sista du gör i livet. Tycker du sedan att det är svårt att klättra uppför så kan jag glädja dig med att det är fem gånger svårare nerför
Så om du frotfarande funderar på Östra leden så tycker jag att du skall kontakta fjällstationen och boka in en tur med dem.