flera gånger vilse
Hej !
Under de 5 gånger jag gått västra leden mot toppen så har jag gått vilse flera gånger: Dels uppe på Vierranvarri i dimma där det varit mkt svårt att se i vilken riktning man ska gå åt. Stenrösena på toppen av det berget (som ser ut som en kyrkogård) är lite vilseledande.Är sikten mindre än 5 meter vilket inte är helt ovanligt så behövs karta och kompass för att veta åt vilket håll man ska. Speciellt när det har snöat flera decimeter nysnö (vilket inte är så ovanligt sommartid).En sådan gång var jag glad att snödamaskerna och teleskopstavarna fanns med.
Jag träffade en fransman som gick fel på nervägen från toppstugorna och gick rätt ner mot Kaffedalen på tok för långt österut och hamnade bland lodräta klippavsatser:Hans ord var "very dangerous" och berättade om hur han föll handlöst.Han var enligt min bedömning erfaren alpinist. Sånt ska man lyssna på och ta till sig i sitt säkerhetstänkande.
Uppe vid toppstugorna har jag gått vilse 2 gånger. Jag har då varit glad över att hitta fångstarmen.
Nä, låt säkerheten gå före och ta med karta och kompass.Och ta med kunskap om hur man använder dem också.
De stockholmare jag mötte senast i Kaffedalen i jeans och vanliga regnställ utan vare sig vantar eller mössa (+2 grader, snöblandat regn, hård vind) var uppenbarligen inte riktigt förberedda utan vände klokt nog.
Ola skinnarmo skyllde inte på vädret: 14 timmar topptur i snöstorm (början av augusti) är tufft. Jag var ju själv där och vädret var dåligt.En topptur på Kebnekaise kan vara tuffare än man tror. Knädjup nysnö och som sagt översnöade ledmarkeringar bör man ha i åtanke.
Men jag har också gått västra leden en strålande höstdag med lätt pudersnö på topparna, vindstilla fikapaus på toppen av Vierranvarri, klarblå himmel och helt utan problem (vilket är en annan historia, dock inte lika lärorik). Det är av ovädersturerna man lär sig.
MVH Mats Frank, Umeå
[Ändrat av mafr 2001-04-08 kl 23:55]
Hej !
Under de 5 gånger jag gått västra leden mot toppen så har jag gått vilse flera gånger: Dels uppe på Vierranvarri i dimma där det varit mkt svårt att se i vilken riktning man ska gå åt. Stenrösena på toppen av det berget (som ser ut som en kyrkogård) är lite vilseledande.Är sikten mindre än 5 meter vilket inte är helt ovanligt så behövs karta och kompass för att veta åt vilket håll man ska. Speciellt när det har snöat flera decimeter nysnö (vilket inte är så ovanligt sommartid).En sådan gång var jag glad att snödamaskerna och teleskopstavarna fanns med.
Jag träffade en fransman som gick fel på nervägen från toppstugorna och gick rätt ner mot Kaffedalen på tok för långt österut och hamnade bland lodräta klippavsatser:Hans ord var "very dangerous" och berättade om hur han föll handlöst.Han var enligt min bedömning erfaren alpinist. Sånt ska man lyssna på och ta till sig i sitt säkerhetstänkande.
Uppe vid toppstugorna har jag gått vilse 2 gånger. Jag har då varit glad över att hitta fångstarmen.
Nä, låt säkerheten gå före och ta med karta och kompass.Och ta med kunskap om hur man använder dem också.
De stockholmare jag mötte senast i Kaffedalen i jeans och vanliga regnställ utan vare sig vantar eller mössa (+2 grader, snöblandat regn, hård vind) var uppenbarligen inte riktigt förberedda utan vände klokt nog.
Ola skinnarmo skyllde inte på vädret: 14 timmar topptur i snöstorm (början av augusti) är tufft. Jag var ju själv där och vädret var dåligt.En topptur på Kebnekaise kan vara tuffare än man tror. Knädjup nysnö och som sagt översnöade ledmarkeringar bör man ha i åtanke.
Men jag har också gått västra leden en strålande höstdag med lätt pudersnö på topparna, vindstilla fikapaus på toppen av Vierranvarri, klarblå himmel och helt utan problem (vilket är en annan historia, dock inte lika lärorik). Det är av ovädersturerna man lär sig.
MVH Mats Frank, Umeå
[Ändrat av mafr 2001-04-08 kl 23:55]