Katt-kurator sökes!

[The Trooper]

Katter vet hur man fixar käk....

Hehe...vår ena katt (Pigge) brukade komma med en Ekorre, Sork, Fågel eller vad det nu var han fått tag i just när vi satt oss vid bordet för att äta, la sig under bordet som för att äta med resten av familjen. Blev inget av med det.

Den andra (Skrutt) var en innekatt, han vågade inte gå utanför dörren, bara dörren var öppen smög han längs väggarna. På sommaren när vi skulle till landet var det med förenat med blod att ta honom till bilen, armar och händer blev sönderrivna och han var fortfarande inne. Efter att han en gång fick tag i ögonlocket på mig försökte vi med transportbur, men det var bara en gång, han höll på att slå sönder både sig själv och buren. Till slut sövde vi han, det var det enda som funkade. Men väl på landet blev han som förbytt, vi brukade få stänga in honom för att få se han de första dagarna. När han väl kom ut försvann han och blev borta 2-3 veckor, sen kom han och var som om ingenting hade hänt, välmående. Varenda sommar.


valdemar

 

[peter1959]

Hehe...vår ena katt (Pigge) brukade komma med en Ekorre, Sork, Fågel eller vad det nu var han fått tag i just när vi satt oss vid bordet för att äta, la sig under bordet som för att äta med resten av familjen. Blev inget av med det.

Den andra (Skrutt) var en innekatt, han vågade inte gå utanför dörren, bara dörren var öppen smög han längs väggarna. På sommaren när vi skulle till landet var det med förenat med blod att ta honom till bilen, armar och händer blev sönderrivna och han var fortfarande inne. Efter att han en gång fick tag i ögonlocket på mig försökte vi med transportbur, men det var bara en gång, han höll på att slå sönder både sig själv och buren. Till slut sövde vi han, det var det enda som funkade. Men väl på landet blev han som förbytt, vi brukade få stänga in honom för att få se han de första dagarna. När han väl kom ut försvann han och blev borta 2-3 veckor, sen kom han och var som om ingenting hade hänt, välmående. Varenda sommar.


valdemar

Nu är det inte så att bara för att ha haft sedan liten katt så vet jag allt om dem, långt ifrån, men lite har väl fastnat i huvet under åren, men det glömmer jag ibland... som tex att inte klä på sig för avfärd och sedan få in katten i buren, det går inte, man ska va som vanligt, inte låtsas om nåt, och helst låta burarna stå framme en tid innan infångandet, katterna märker direkt om man är på väg någonstans, man prasslar på sig jackan o allt annat, skor etc, då fattar dom att nåt är på G, står sedan buren vid ytterdörren är det en signal om att hålla sig undan från husse, och försvinna under en säng längst bort bland änglatofflorna...(dammråttorna)

 

[The Trooper]

Nu är det inte så att bara för att ha haft sedan liten katt så vet jag allt om dem, långt ifrån, men lite har väl fastnat i huvet under åren, men det glömmer jag ibland... som tex att inte klä på sig för avfärd och sedan få in katten i buren, det går inte, man ska va som vanligt, inte låtsas om nåt, och helst låta burarna stå framme en tid innan infångandet, katterna märker direkt om man är på väg någonstans, man prasslar på sig jackan o allt annat, skor etc, då fattar dom att nåt är på G, står sedan buren vid ytterdörren är det en signal om att hålla sig undan från husse, och försvinna under en säng längst bort bland änglatofflorna...(dammråttorna)

Jo, dom märker. Men eftersom packandet för att vara på landet en månad tog några dar, så det fick bli som det blev. Och han var rätt lustig när han blev ostadig och tumlade omkring .

När vi skulle hem var det däremot Pigge som ställde till det, ibland så pass att vi fick ta båten (Finlandsfärjan) över en annan dag. Han gömde sig under torkhuset, så man fick åla sig in där för att försöka mota ut honom. En gång gick det inte att vänta, så grannen fick ställa upp och mata honom, och Morsan åkte över på helgerna för att försöka få fatt honom. Andra gången kom han.
Hunden var aldrig ett problem, annat än i bilen, jag, en Rottis och två Katter i baksätet var trångt.


valdemar

 

[-Patric-]

tja.. den här e kul..

http://www.youtube.com/watch?v=pcNJEBgaaA0

 

[päeng]

MIn katt kom in med med en skatunge en gång, i altandörren mötte han hunden som också ville vara med. Katten släpper skatan som börjar fara runt som en tokig med både katt och hund efter sej. Jag märkte tydligt att rädda skator skiter mycket. När kaoset var som värst hämtade min rådiga fru ett lakan som hon lyckades slänga över fågeln och forsla ut den till friheten och livet igen.
Slutresultatet blev ett vardagsrum med välta blomkrukor, nedskitna inventarier och en besviken katt.
Pär

 

[4623]

Vi fick flytta matskålarna längre från altandörren när vi fann två ungskator i full färd med att tömma dem! Tussi stod två meter bort och "burrade svans"...

 

[peter1959]

Vi fick flytta matskålarna längre från altandörren när vi fann två ungskator i full färd med att tömma dem! Tussi stod två meter bort och "burrade svans"...

Instinkten, som vi kallar djurens lust att göra det dom vill, vi människor har ju inte instinkt sägs det... jag undrar ibland jag...sex, mat,och bekräftelse har vi som behov istället, det som skiljer är väl bara bekräftelsen från djuren, tänkandet vet jag inte om vi har så stor nytta av om man ser sig om i världen....
(med bekräftelse menar jag kärlek,omtanke,vänskap,uppskattning etc)

Men det var inte det jag skulle skriva, jag höll på o packa upp efter en flytt, en uppstoppad större fågel jag köpt billigt på ett konkursaffär tog jag fram o stälklde på golvet, gick ut o skulle hämta nåt när jag ser en av våra Maine Cooner som alltid i generationer vistats inne, rusar med högsta fart in i rummet kastar sig över fågeln o hugger den med ett fast bett o bär iväg den...

Så de vet nog hur de ska göra trots generationers ovana vid naturliga byten....

 

[dave1]

Trevligt med katt-snack. Från att ha varit utpräglad "hund-människa" och uppvuxen sedan barnsben med hundar, så skaffade jag mig en skogis för några år sen och har nu i vuxen ålder lärt mig vilka fantastiska djur de är med ett betydligt större personlighetsregister än vad jag trodde tidigare. Jag har rest på tåg en hel del med honom och när buren kommer fram så är det som sagt inte populärt och är man inte förberedd så ligger snabbt längst in under sänge. Väl i buren brukar han dock bli lugn efter ett tag och 22 timmar på tåg klarar han bra men då brukar han få komma ut och ligga på sätet bredvid/i knät/på golvet emellanåt.

Nils Holgersson: