Kapsejsat nån gång?

[LillaElin]

Jag undrar om det är någon som kapsejsat med sin kayak/ kanot/ jolle/ enmansbåt någon gång och inte lyckats vända tillbaka den (vilket resulterat i att ni fått ligga kvar vattnet tills räddning kom eller liknande)? Vad var det som hände?

 

[supinum]

Jag undrar om det är någon som kapsejsat med sin kayak/ kanot/ jolle/ enmansbåt någon gång och inte lyckats vända tillbaka den (vilket resulterat i att ni fått ligga kvar vattnet tills räddning kom eller liknande)? Vad var det som hände?

En sensommardag, eller snarar höstdag, cyklade jag ner till Petrus kajakuthyrning satte mig i en isfjord och hann väl en sisådär 70 meter ut i vattnet när jag kom på den lysande iden att sätta ner paddeln för ett styrtag. Det var en såndäringa europapaddel som är lite krökt och skruvad. Den hitta snabbt och vant ner i vattnet och skruvade sig längre och längre ner. Och vad kunde väl jag annat än å följa med....
Vattentemperaturen var inte mycket lägre än en nyligen nedkissad byxa och jag var som sagt inte många tiotal meter från stranden så jag simmade, med kajaken i ena mungipan (kajaken hade passligt nog ett bogseringssnöre monterat för den händelse att...) och den straxtdärpå uppknäppta flytvästen i den andra, tillbaka till Petrus sjösättningsbrygga där han med illa dold förtjusning gav mig en mild utskällning för att jag tagit av mig flytvästen...
Petrus hade väldigt kul åt det hela men tyckte lite synd om mig och tvingade tillbaka kanothyran i näven på mig. Han garvade fortfarande när jag genomblöt cyklade hem igen och tänkte att det var nog första och sista gången han såg mig.
Själv visste jag att, där någonstans mellan orterna för sjönöd och utskällning, var jag ohjälpligt fast i kajakträsket.

Petrus med sin dosa.

undertecknad med sin ständiga fika!

 

[seobserver]

Med en lånad träsnipe var jag ute och seglade på Vänern en kall vårdag, när en kåre kom och välte ekipaget. Solo, med väst på, kallt som sjutton i vattnet och bomullsseglen på jollen gjorde att jag inte orkade få den på rätt köl igen..... det var styvt 700m till land men jag tog förtampen i hand efter att ha fått ner seglena i sittbrunnen och började simma mot land. Det var långt och jag var rejält trött när den lilla grusstrande bjöd mig på botten att stå på. Efter att ha gjort fast vraket gjorde jag en eld och fixade mig lite varm dryck. Sen blev det till att ösa jollen torr, hänga upp seglen till åtminstone halvtorkning, kolla att inte allt gått förlorat av packning och utrustning. Likrännan på bommen hade fått en kortare spricka av mina försök att resa den blöta riggen. Smörgåspaketet hade en smak och vänern och var lite degigt annars var resten ok. Ett par timmar senare seglade jag åter till Åmål och anlände där utan vidare problem. Dagen efteråt reparerade jag bommen, gav den tre fernissningar och bestämde mig för att jollar behöver mer än byggveden att flyta på....

 

[rija]

I forskajak har det väl hänt att rollen misslyckats och man helt enkelt fått åka med strömmen tills man kommit in i något bakvatten medan kajaken blivit "räddad" av någon snäll paddelkamrat.

I havskajak i vågor/surf/lek har det också blivit några kapsejsningar men (hitills...) har rollen suttit men förr eller senare blir man väl tvungen att bita i det sura äpplet och bli kamraträddad... Tycker ju dessutom att man ju bör undvika att ge sig ut i såna förhållanden där man kallt får räkna med att ev. gå runt utan att vara i kompetent sällskap som då både kan bogsera och assistera med kamraträddning.

Enda gången jag fått invänta hjälp var när jag lyckades med en spektakulär framåtvolt i en katamaran när läskrovet grävde ner sig i en vågdal. Intressant luftfärd för övrigt hängande i trapets... Klarade inte att få upp den själv utan fick snällt vänta på assistans

 

[lortopalt]

Jodå runt har jag gått! Det var en dag när Nordan blåste som fan, bästa vågorna på våran sjö (Rossen ) då. Det var blötsnö i luften och kallt som fan, jag kämpade ut i motvind efter land, rakt norrut. Vet inte hur länge jag paddlade men när jag var rejält trött tog jag ett tokigt beslut ( det är lätt att vara efterklok ) och svängde ut mitt ut på sjön för att vända och surfa hemåt. Jag vet inte vad som hände men plötsligt hängde jag upp och ner och tänkte att nu gick det åt helvete.Måste tyvärr erkänna att rollen behärskar jag inte så det fick bli en wet exit. Att börja träna flottörräddning är också lite sent när vågorna är meterhöga, och fingrarna stelnar snabbt trots neohandskar. Ja det var dumt , jag vet, vattnet var bara ett par tre plus, och en bra bit till land, så jag fick driva med och försöka simma i sidled för att träffa en udde.De blöta kläderna gjorde att jag blev för tung för att häva mig upp, försökte men kom bara halvvägs, sedan var det tvärstopp och då är jag trots allt rätt så vältränat och ej överviktig. Det gick bra den här gången. Veckan efter beställde jag en torrdräkt och jag har bestämt mig för att nu jävlar ska rollen sättas.
Har fått ett lite annat perspektiv på säkerheten efter detta.

Stefan B

 

[Disco-Kaj]

Senast jag slog runt var i en tvåmanskajak under SM-finalen på 200m 2006. Vi blev dock lämnade i sticket av följebåten som tyckte det var viktigare att rädda vår kajak så vi fick simma i land.

Det var dock en solig sommardag så särskilt dramatiskt var det inte, mest snopet!

 

[Rune E]

Bra tråd med målande berättelser. Enda gången jag varit illa ute på sjön var när jag överraskades av en hastigt tilltagande frånlandsvind vid Höga kusten utanför Örnsköldsvik. Jag seglade bräda hängande i 7,5 kvm segel, blev snabbt överriggad och fick ett kastfall. Flyger som en vante över riggen som lossnar och jag ser brädan hastigt driva iväg i riktning Vasa.

Med nöd och näppe hinner jag simma ifatt brädan medan krafterna sinar men när jag sedan simmar tillbaka med brädan ser jag hur riggen börjat sjunka. (Det visar sig senare bero på att tätningspluggen som ska sitta i mastens bas saknades!)
Jag får fatt på riggen någon halvmeter under ytan och lyckas helt utpumpad montera ihop ekipaget igen.

Min smala lycka var att vinden orsakades av ett förbidragande regnväder och avtog ganska snabbt. Jag hade visserligen både våtdräkt och flytväst men det är osäkert huruvida jag hade klarat av situationen om vindstyrkan ökat ytterligare.

 

[pgp789]

Paddlade vid Mellanfjärden, norr om Hudiksvall, längs stranden mot en lågt stående sol. Glitter på vattnet så jag såg inte att det var stenigt längs stranden. Plötsligt small det och jag låg i vattnet. Jag hade gått på en sten. Halva höger halva av kepsen blev blöt. fick tag på kajaken och simmade med den tills jag nådde botten. Tömde kajaken och paddlade vidare!

 

[skrinnare]

Inte riktigt vad som frågades efter, men i alla fall en kapsejsningshistoria.

En småblåsig sommardag tog jag med mig en god vän till Marstrand för att paddla en dag. Vi hyrde en kajak till henne och jag hade min egen som jag ansåg mig behärska väl. Jag föreslog en tur ut runt Marstrandsön till att börja med, men hon var orolig för sjön. Lite snabbt skulle jag visa ett stödtag, men paddeln skär ner då jag missbedömt farten en aning och innan jag vet ordet av ligger jag upp och ner i Marstrands hamn. Med höga kajer på alla sidor och en medpaddlare som inte paddlat tidigare så blev situationen besvärlig. Det var ju inte långt till land, så simma hade ju gått om det inte var för kajkanterna. Jag var heller inte sugen på att instruera sällskapet i kamraträddning då risken var för stor att hon också skulle hamna i vattnet. Någon re-entry-roll behärskar jag inte heller. Så det blev till att välta upp kajaken, sätta sig gränsle på akterdäck och med en balansakt lyckas svinga ner benen i sittbrunnen utan att välta igen. Öste sittbrunnen med en kåsa och sedan var vi på väg igen. Jag trodde aldrig att det skulle funka att komma i kajaken som jag gjorde utan väntade mig att jag skulle få ligga kvar i vattnet och vänta på någon flinande person i båt som kunde ta med mig tillbaka till Marstrandskajkers bryggor, men det var ju skönt att slippa det.
Resten av turen blev kanonfin. Min vurpa avskräckte inte, utan vi kom sedan långt ut bland vågorna.

 

[dag.lunden_telia.com]

Jodå, vid två tillfällen som genererade 3 plurr...

Den mest intressanta var väl när jag surfade in mot Björkviks brygga från Nämdöfjärden i en kraftig sydostlig vind med en grupp scoutledare. Med god kontroll surfar den lånade Nordkapen i ca 70 cm vågor och jag njöt i fulla drag. Men tyvärr lite för nära mina paddlande kamrater.

Plötsligt skär min kajak lite snett in framför den medföljande K2'an som med roder hade en bättre kontroll på kursen.

Insåg snabbt att jag inte skulle kunna styra upp kajaken och beslöt att istället försöka passera K2'an framför stäven, detta då jag hade betydligt högre fart. För att göra lidandet kort, det fattades 10 cm... Stäven på K2'an klippte akterpartiet på Nordkappen och sen låg jag där...
Funderade ett ögonblick på att försöka göra en roll (som jag vid det tillfället hade prövat på några gånger) men valde att låta kamraterna hjälpa till i en kamraträddning. Det var trots allt en kurs och deltagarna skulle må bra av ett träningstillfälle.

Tyvärr lyckades inte mina kamrater få ut allt vatten i sittbrunnen och då jag klämt ner mig i sittbrunnen igen insåg jag att jag hade en 10-20 liter ballastvatten som jag inte kunde få ut. De som paddlat Nordkap vet att den normaltär lite smålurigt rank. Jag kan lugnt säga att det inte blir bättre av 10-20 liter vatten... Jag hamnade i spat igen efter ett 50 tal meters paddlande - men denna gång lyckades kamraterna göra ett bättre tömningsjobb...

Tyvärr för utgången försvann en av mina Tyveck kartor i djupet och den vattentäta påsen som skyddade kameran visade sig vara punkterad... Men i övrigt var det en rätt nyttig övning...

/Dag

 

[K-Anka]

Jag var ute på ett motionspass med min VKV-100 dvs då utan flytsäckar och i kraftig vind. Jag vet att jag predikar mycket om pontoner och säkerhet här på forumet men verkar vara helt befriad från omdöme privat. En lite släng av skittsen kanske?

Doch var vattnet varmt då jag vurpade för första gången på 30år. Men jag ville absolut inte släppa min raritet som blev vattenfylld från ena änden till den andra. Naturligtvis hade jag inte väst och mina bomullsbyxor åkte vackert ned till tubsockorna där de var instoppade. Så simma kunde jag inte, så jag fick ligga i vattnet och vänta ca en timme tills jag spolades upp på land med ett och annat ande tag i vågdalarna.

Det blev en liten läxa att ta lärdom av framför allt att man kan bli nonchalant med åren.

/Kåre

 

[Erik Barkefors]

Våren 1977 var en av de värsta vårfloderna i mannaminne. Då valde vi att paddla canadensare i Västerdalälven med start i Ljördal Norge. Första dagen var vi försiktiga och rekade när vi såg forsar framför oss men det gick tokigt i alla fall eftersom killen fram tog tag i en buske när vi skulle gå iland. På ett par sekunder var canadensaren tvärs älven och vattenfylld. Nästa dag var vi kaxigare (4 grabbar 17-20 år) och paddlade tills canadensarna sjönk under oss pga allt vatten som sköljt in så det blev 2 bad. Tredje dagen blev det... inga bad eftersom vi tyckte det tog för lång tid att gå iland och byta/torka/packa om. Fjärde dagen var vi framme i Äppelbo och hade klarat 160 km på 1 halv, 2 hela och en halv dag. Vi hade tappat en paddel och hittat två andra.

Så packa i täta säckar, bind fast extrapaddel och reka före forsar ;-)