Kan valfrihet begränsa?

[Strmbrg]

Jag har funderat lite över den tanken.
Är valfrihet verkligen frihet?
Ja, ofta är nog valfrihet frihet.

Men man kanske kan se 'valfrihet' och 'möjligheter' ur en annan synvinkel också:
Jag "håller på lite med Hifi". Det är ett annat av mina intressen. Som med många andra intressen så är prylar och teknik involverat i aktiviteten.
En hifiintresserad kan få för sej att flytta lite på högtalarna för att få en annan klang i rummet. Har han tonkontroller på förstärkaren, så kan han ratta lite på dessa för att det skall bli "lite bättre", etc.
Dessa "valfriheter" är tillgängliga för honom utan att han behöver anstränga sej speciellt mycket.
Möjligeten att enkelt välja, bidrar till att han provar olika alternativ.
Men han blir aldrig helt färdig med sina justeringar. Det blir aldrig riktigt klart.
Aldrig "så klart", så han kan ägna sej åt att bara spela sina skivor och koppla av.

Komma i harmoni...

Utifrån dessa erfarenheter så VILL jag INTE ha en paddel där jag kan variera vinkel och längd!
Jag VILL heller INTE prova någon annan kajak!

Jag har skaffat mej ett förstärkeri där det inte finns annat än en volymkontroll. Jag VILL INTE distraheras av tankar på att "det kanske blir lite bättre om jag vrider lite på den här..."

Jag skulle säkert vilja ha möjligheterna att ändra i tekniken om jag besvärades menligt av något! Men så länge jag inte besväras menligt, så vill jag inte!

Det skulle bara leda mej FRÅN harmoni och MOT frustration.

PS
Ovanstående tankar är INTE det enda rätta sättet att tänka på! Det är en reflexion från min sida, som jag gärna vill bidra med.

Inget annat.

Mvh
Strmbrg,

 

[Guest]

Vi verkar ha en del gemensamt Strmbrg..paddling, foto, lite filosofiska tankar och nu också HiFi!

När det gäller HiFi så är det faktiskt ofta så att billiga och "vanliga" konsumentgrejor har en mängd kontollknappar etc. Det hittar du sällan på bättre prylar. Där är det liksom rätt från början. Man ska inte behöva göra några inställningar med rattar för att det ska låta bra.

Som svar på din fråga så tycker jag ändå att det är frihet när man själv har möjlighet att välja. Men det valet kan man ju göra innan man har den där förstärkaren i rummet. Du har möjligheten att i butiken välja om du vill ha en mängd knappar eller ej på apparaten. Där har du valfriheten!

Likaså om du köper en paddel..då kan du redan innan köp välja om du vill ha en delbar med olika inställningar för vinklingar eller en icke delbar med fasta blad. Men lite av den beskrivning som du delgav upplevde jag nu när jag köpte mig en paddel. Den är just delbar med steglöst ställbar vinkel för bladen. Hade svårt att finna "rätt" vinkel och provade ständigt olika..fram och tillbaka för att känna efter vad som kändes bäst. Då slog mig just den tanken att det hade varit skönt att inte ha några alternativ och då slippa bry sig. Fortfarande kan tanken slå mig att "Är det här verkligen rätt? Känns det riktigt rätt? Borde inte vinkeln vara en aning mindre/större?"

Men felet som jag gjorde (om jag nu gjorde något fel..) var att jag i så fall valde fel paddel från början. Jag kanske skulle valt en icke delbar paddel istället!? Visst..det hade varit mycket lättare om det bara hade funnits icke delbara paddlar till förfogande..men vore det rättvist!? Vill vi inte ha möjligheten att påverka våra egna beslut!?

Så..valfrihet tycker jag aldrig kan vara fel så länge man själv har haft möjlighet att påverka riktningen från allra första början.


/Jonas


[Ändrat av forstheim 2002-09-08 kl 14:51]

 

[Banankontakt]

Trabanter och förstärkare

När jag för ett par år sedan skulle köpa ny förstärkare tog det åtskilliga timmar i en skön fåtölj i ett demonstrationsrum att välja rätt bland de två modeller jag tvekade mellan.

När det gäller friluftsprylar har jag ännu svårare att välja eftersom jag kan mer om det ämnet. Den flod av modeller och fabrikat som finns gör att jag ibland tycker det vore skönt att slippa välja. Tänk att bara gå in i affären och säga "en paddel tack" utan att behöva tveka.

Så visst är det jobbigt att välja, men trots att det är jobbigt gillar jag det. Jag och min sambo ringer mycket utomlands, och sedan vi fått möjlighet att välja en annan teleoperatör har minutpriset sjunkit från 19 kr/minut till under kronan. Resultatet av valmöjligheten är uppenbart.

Alternativet är att återgå till öststatsmodellen. För trots allt så var ju Trabant en fungerande bilmodell. Eftersom man hela tiden slapp välja modeller och fabrikat så måste man i det forna DDR ha haft mer tid till att t.ex. paddla! Eller???

funderar

Joakim Ekendahl

 

[Kalle E]

Valfrihet är både tråkigt och uttröttande

Tråkigt framförallt eftersom det hade varit skoj att se en sådan bjässe då och då när man var ute och paddlade.

Uttröttande framförallt eftersom det tvingar oss in i ett tid- och kostnadskrävande beteende som inte ger oss nämnvärt mycket bättre resultat i slutändan. Visst kan det i enskilda situationer vara så att man med ökad valfrihet kan hitta en produkt som mycket bättre motsvarar det man söker än om det bara finns en ensam produkt på marknaden som skall passa alla. Ofta nog handlar det dock inte om att valfriheten ger oss den bättre produkten, utan snarare än det väl så att en viss konkurrens kan ge oss bättre produkter. I fallet med den ringande bananen ovan är det ju inte förekomsten av 400 olika bolag att välja mellan, utan förekomsten av ett bolag som erbjuder biligt minutpris till det land ni ringer som är fördelen för er. (Dessutom beror det billigare minutpriset ofta på att bolaget fifflar med momsen. De registrerar bolag på Bahamas även om de bara erbjuder tjänster i Sverige och tar därför bara ut bahamasmoms, trots att de borde ta ut svensk moms.)

Kalle

 

[Strmbrg]

He-he, och dessutom...

...Detta med "utbud å efterfrågan"...

Jag tycker att formuleringen är felaktig!
Det handlar om utbud, förvisso. Företagen bjuder ut produkter och tjänster på markanden.

Men, det handlar däremot egentligen inte om efterfrågan!
Om man skall vara lite petig, alltså.

Kunden FRÅGAR egentligen inte efter varor och tjänster. Kunden tar ställning till huruvida han vill köpa de REDAN EXISTERANDE varorna och tjänsterna som han blir erbjuden!

Det är därför det uppstår över- respektive underskott på varor och tjänster, som i sin tur reglerar prissättningen.

Efterfrågan bör - semantiskt - innebära att kunderna själva skulle specificera vad man önskar kunna köpa!
Det gör man normalt icke.
Kunden är en PASSIV komponent, i så måtto att han värderar det som någon annan redan tagit initiativet till att presentera för honom!

Strmbrg, som ber om överseende med detta off-pist inlägg...

 

[Kalle E]

Jag är efterfrågan

Jag har faktiskt tagit steget över från den passive konsumenten som matas med prylar att välja mellan till att bli en aktiv efterfrågande konsument. Tyvärr har inte utbudet mött min efterfrågan ännu, vilket måste ses som ytterligare ett bevis på kapitalismens och marknadsekonomins ofullkomlighet.

Vad har jag då efterfrågat. Mycket, men en sak i mångden är ett therm-a-rest med undersida av vanligt liggunderlag. Tänk vad fiffigt det skulle vara. Det skulle fungera både vid fikarasten i stenskravlet och när John Blund skall komma på kvällen. Min efterfrågan har inte begränsat sig till att tyst fundera över det. Nejdå, jag har förutom att jag spritt önskemålet här på utsidan i olika forum även efterfrågat det i de butiker jag kommit in i. Ingenstans står det dock att finna, och inte har jag hört det komma heller.

Besviken på marknaden, Kalle

 

[Strmbrg]

Där har vi nog dilemmat...

...Den kommunikation som krävs för att vi VERKLIGEN skall kunna efterfråga produkter, den saknas!

Jag talar varje vecka med en eller flera konsumenter som har ideer om varor som OKQ8 kunde saluföra.

Varje samtal handlar dock om olika varor. Mycket sällan ringer två kunder och tar upp samma sak!

Det blir således dels svårt att bilda sej en uppfattning om huruvida den önskade varan skulle köpas av många, dels svårt att rangordna och prioritera bland dessa en-gångs-förfrågningar.

Som producent handlar det snarare om att gissa sej fram utifrån erfarenheter, studier och resonemang.

På OK-tiden så byggdes varuregistret upp till c:a 15.000 nummer. Mycket beroende på att vi fick samtal från våra butiker om att
"det här måste ni ta in!" vädjade en...
"Och det här också!" sa nästa etc etc...
Sedan såldes inte dessa grejor mer än ytterst lokalt, och desutom i mycket små volymer. Snittbutiken kanske hade 5-700 nr i lager. Majoriteten av dessa nr var dessutom gemensamma för samtliga butiker...

Med andra ord: "Det är inte alltid kunden har rätt!"

Strmbrg,