Skarpt läge, skarpa klippor...
Kan inte annat än att hålla med Ulf. Tidigt i somras var jag med om min första kamraträddning i skarpt läge. Det var på en blåsig Marstrandsfjord, när vattnet fortfarande var ganska kallt. Vi fick skylla oss själva - jag hade inte koll på min kamrats tekniska nivå, och hade inte vett på att vända tillbaka när det började kännas besvärligt.
Jag måste verkligen säga att kamraträddning är en ruskigt bra metod - det funkade trots att min kompis var påläst i ämnet. Med instruktioner från mig, och en sak i taget, var han uppe i kajaken igen efter någon minut.
Det var egentligen först när han kommit upp som det knixiga började. Vi var bara 100-200 meter från land (otrevliga klippor), vi drev snabbt, och hans båt var full av vatten. Eftersom han var lite nedkyld, skärrad och trött orkade han inte pumpa (en lös handpump). På ett oerhört osmidigt och kraftödande sätt turades vi om att hålla i varandras kajaker och paddla så gott det gick. Efter gud vet hur lång tid kom vi mitt för en vik, där han kunde plurra i igen, och på ett hyfsat säkert sätt ta sig och sin kajak iland.
Det finns många lärdomar att dra av den historien, bland annat följande:
1) kamraträddning är bra
2) vänd alltid tillbaka om du känner minsta tvekan
3) paddla aldrig ensam (åtminstone inte om det finns risk att kapsejsa)
4) kolla exakt vilken teknisk nivå din kamrat befinner sig på
5) lär dig pumpa med kapellet på (eller installera nåt slags fast pump, kanske eldriven)
6) man kan inte öva för mycket
/micke
[Ändrat av kajakmicke 2006-02-12 kl 16:38]