Kajaker och grejer till kajaken och kajaker till kajaken

[Stuvarn]

Escape säljer Superior en delbar Grönlandspaddel i kolfiber

/Janne

 

[eriksjos]

flera delbara

Problemet med en eskimåpaddel i trä är att de inte går att dela för lättare transport.

Det finns några delbara grönlandspaddlar, en del i trä och en del i kolfiber:
Feathercraft: http://feathercraft.com/accessories/paddles.php
SuperiorKayaks: http://www.superiorkayaks.com/superiorkayaks014.htm
Avatak: http://www.avatakpagaie.com/pagaie_en.htm

och jag vet att Martin Nissen funderar på det oxå: http://www.greenlandpaddle.com/index.php?option=com_content&task=view&id=90&Itemid=151

/erik

 

[Ante J]

Här är den delbara Grönlandspaddeln jag lovade igår och den som Stuvarn nämner tidigare idag.
Escapes Superior Grönlandspaddel

 

[fraewu]

Nu fastnade jag för formen och vad jag kan tänka mig funktionen blir av Featherstone's Kiatwa-paddel. Det ska fan att gilla prylar och kayaka .

 

[fnöskticko]

Var ligger fokus?

För mycket på utrustningen? För lite på upplevelserna?

 

[fraewu]

Jo, det var dit jag ville komma lite när jag började skriva inlägget. Nu paddlar jag kors och tvärs. Jag skulle göra det oavsett kajak, paddel etc.,

Men jag såg alla dessa grejer och drog mig till minnes en massa människor som jag mötte i samband med en dykgrej. Själv dyker jag inte. Man utan att sätta säkerheten ur spel så antar jag att man behöver en bra grundutrustning och sedan kan man börja. Här tog diskussionerna snabbt rätt intressant komplicerade dimensioner. "Själv dyker jag bara om jag har x tank med y luft". Diskussionen fortsatte tills det lät som om tja, några teknikföretag höll mässa.
Då tänkte jag också att vad handlar det om då egentligen, prylarna, eller själva dykandet?
Någon dök bara i tropiska vatten, någon enkom med en specialtank, annan bara med specialdräkt. Sedan fanns det ju ett gäng, ett stort gäng, som dyker oavsett bara säkerheten är okej.

Om man är helt nöjd med sin utrustning så tror jag att den övriga upplevelsen ökar. Jag blev ju påkörd av en motorbåt men har diverse tekniska lösningar i kajaken nu som gör att jag oroar mig mindre för hur orolig jag behöver vara vid varje paddlingstur. Paddlar har jag tänkt på ett tag. Inte för att skryta, men det är en risk, man paddlar två gånger om året men sin värstingkajak men får aldrig någon riktig erfarenhet. De paddlar jag har tittat på nu eftersom jag aldrig trivts med Nytech är både nyfikenhet men också för att hitta ett alternativ. Det är inte batteridrivna strumpor . Jag har pengar kvar på försäkring, jag har råd med några olika paddelalternativ.

Men visst har du helt rätt, man får inte stirra sig så blind på tekniska aspekter att man glömmer den vackra miljö och den övriga naturupplevelsen!
Allt gott!

 

[Björn T]

Det finns en annan attityd till prylar och som ofta kommer bort i sådana här diskussioner – att det ligger ett mervärde i gamla invanda prylar som man använt under lång tid, lärt sig lita på, lärt sig uppskatta och dra nytta av fördelarna och hantera nackdelarna och få en relation till. Det behöver inte vara världens bästa prylar - de kan fungera perfekt ändå genom att man hinner lära sig använda dem till deras fulla potential. Den som ideligen köper nytt kommer aldrig dit, och förstår kanske inte dem som år efter år kommer med samma gamla bleknade flytväst, samma gamla slitna kajak och paddel mm. Inte heller att det kan kännas självklart att lappa och laga för att hålla liv i sina prylvänner, istället för att börja om från början med en ny "relation".

Vidare ligger det något djupt tillfredsställande i enkelhet. Att ha ett fåtal utvalda, pålitliga och mångsidigt användbara prylar istället för att oreflekterat fylla på med allt som man kan tänka sig skulle kunna behövas. Ju mer man kan lita på sin utrustning (både att den håller och att man kan fixa det mesta i fält om något händer) desto mindre reservmanicker, extraprylar och nödutrusning behöver man hänga på sig, fästa på däcket och fylla kajaken med. Bilden på <a href="http://www.thomassondesign.com/post.aspx?id=1163246119">Warren Williamson och Brian Schultz</a> i Deception Pass säger mycket om den här rena och ändamålsenliga enkelheten. Den förres <a href="http://video.google.com/videoplay?docid=4124526054245323404&q=&hl=en"> uppvisning i Passets strömvirvlar</a> visar också att kompetens inte alltid är proportionell mot mängden utrustning.

 

[fraewu]

Det är också en viktig aspekt. Man lär sig med tiden hur man vill ha det med sin flytväst t ex och så fixar man till den med enkla medel.
Att skaffa nytt eller inte är lite kluvet. Jag kan bli sådär, nä min gamla duger helt perfekt och så provar jag den nya och tänker att nämen vad har jag befunnit mig? Man upptäcker att man får en kockkniv att skära morötter iställer för en bordskniv.

Men att ha kul och bli duktig handlar inte om vem som har den dyraste utrustningen. Å andra sidan tycker jag inte att vi just här har pratat om att man inte kan paddla utan den dyraste utrustningen, och det senaste senaste men visst finns det en tendens inom hela "naturområdet" att man säljer extrema mängder utrustning/skräp.
Så mycket handlar om preferenser. Jag fick ett par traditionella Meindl. Orörda. Jag gillar inte Meindl, nu har jag en spekulant på dem.

I min gamla kajak varav det återstod tändsticksstora bitar som mest efter kollissionen, den hade jag haft länge. Jag hade inte bytt mycket i den på fyra år. Nu kan jag faktiskt prova mig lite fram utan att för den skulle göra avkall på min dagliga paddeltur. Men det var inte tekniken som fick mig att börja paddla eller fortsätta, snarare tvärtom. Men vad tusan om någon provar en paddel och blir biten så fine with me. Men visst ska all teknik och prylar, allt som kan förenkla men som inte nödvändigtvis för det, underlätta upplevelsen och ine stjälpa den.