Gick och drog på mig s.k. "plantar fasciit" i vintras, och får väl dras med det ett tag framöver. Orsaken är för mig ett mysterium då jag inte gjort något speciellt direkt före besävren satte igång, men en bidragande orsak kan ha varit 10 mils fjällvandring i dåliga skor (sulan gick i princip att rulla ihop till en liten boll). Konstigt bara att symptomen kom 3 månader senare...
Iallafall, nu börjar jag få vårkänslor och kan inte sitta inne längre, måste UT - trots lindrig smärta! Har därför kikat på kängor, men då jag har ganska breda fötter, och dessutom specialanpassade skoinlägg som ska få plats blir de flesta modeller väldigt smala vid framfoten. Dock var Lundhags Ranger helt ok! Även ett par Ecco var sköna, men de kändes inte riktigt som vandringskängor? Men jag undrar lite om sulorna - vanliga skor kan ju böjas vid framfoten, för att man ska kunna skjuta ifrån och få "studs" i steget. Läste på nån fotsida att det var viktigt - men de flesta rejälare kängor har ju en nästan helt stel sula och känns ganska klumpiga..?
Nu ska jag ju inte göra några extrema vandringar varken till Sahara, nordpolen eller i några stenrösen, utan mer normala vandringar i skog, på grusvägar, och vandringsleder. Pratar man med säljare i friluftsbutiker säger de att de lättare och smidigare modellerna (ex. Salomon) bara är för "vardagsvandring" utan packning, men om man ska ha 15-20kg på ryggen behöver man den tjocka stela sulan som finns i de dyrare modellerna. Har vi några kängexperter här? Är det bra eller dåligt med en stel och stabil sula? Tar dessutom gärna emot tips på bra kängor för breda fötter (har E-läst).
Iallafall, nu börjar jag få vårkänslor och kan inte sitta inne längre, måste UT - trots lindrig smärta! Har därför kikat på kängor, men då jag har ganska breda fötter, och dessutom specialanpassade skoinlägg som ska få plats blir de flesta modeller väldigt smala vid framfoten. Dock var Lundhags Ranger helt ok! Även ett par Ecco var sköna, men de kändes inte riktigt som vandringskängor? Men jag undrar lite om sulorna - vanliga skor kan ju böjas vid framfoten, för att man ska kunna skjuta ifrån och få "studs" i steget. Läste på nån fotsida att det var viktigt - men de flesta rejälare kängor har ju en nästan helt stel sula och känns ganska klumpiga..?
Nu ska jag ju inte göra några extrema vandringar varken till Sahara, nordpolen eller i några stenrösen, utan mer normala vandringar i skog, på grusvägar, och vandringsleder. Pratar man med säljare i friluftsbutiker säger de att de lättare och smidigare modellerna (ex. Salomon) bara är för "vardagsvandring" utan packning, men om man ska ha 15-20kg på ryggen behöver man den tjocka stela sulan som finns i de dyrare modellerna. Har vi några kängexperter här? Är det bra eller dåligt med en stel och stabil sula? Tar dessutom gärna emot tips på bra kängor för breda fötter (har E-läst).