Hej Veni
Svårt, detta! Nu får jag dåligt samvete för kanske överdriven skrämselpropaganda. Det är klart att man kan ha nytta av någon sorts lätta stegjärn, bara man inser deras (och sina egna!) begränsningar och inte lockas ut i alltför svår terräng i den känsla av falsk säkerhet, som de kan ge.
Men det finns ju gott om både stabila och flacka snöfält där det inte är farligt att falla, ett plötsligt temperaturfall med ymnigt snöfall och/eller kraftig nedisning, etc, när stegjärn ändå gör det lite enklare och mindre ansträngande att ta sig fram.
Till slut måste det bli personlig avvägning mellan egen förmåga, vilja att bära på lite extra vikt, vald rutt (inkl. utsikter till "plan B"-varianter) och snö/isförhållanden vid tiden för just den turen.
Den stav jag ändå brukar ta med för att kunna vada, rigga min "veranda" mm är
denna, dvs en vanlig enkel teleskopstav. De gånger jag inte har med isyxa och ändå behöver tackla enstaka lite brantare snö/ispassager, fäller jag in den tunna nedersta delen helt och använder den i "kompaktläge", vilket ju gör den mycket starkare. Det har funkat tillräckligt bra på sommarturer i nordiska fjäll, även till passövergångar och toppbestigningar, men jag har ju valt väg därefter (och som sagt övat self-arrest även med den utrustningen). Är det en mer alpin tur (typ kamvandring i Höga Tatra en snöig november), så är det självklart isyxa (och vid behov säkring i replag) som gäller.
Jag har spanat lite på s.k. "
whippets", som du är inne på. De är tänkta för skidåkare - faller man under åkning, har man ju allra oftast bara stavar, och inte isyxan, i händerna, och då gör de säkert skillnad. Jag är spontant tveksam till om de tillför så mycket på vanliga fotturer, dessutom måste man ju öva in även den bromstekniken. På ställen där jag inte vågar röra mig med vanlig stav vill jag nog ha en riktig yxa. Men jag kanske bara är fördomsfull, för jag har inte kommit åt att testa själv, ens på skidor.
Någon?