"torrhummous" (OT forts)
Vatteninehållet i vanlig "blöt" hummous kommer huvudsakligen från de kokta mixade kikärtorna, som binder mycket vätska. Men kikärtssmeten tjocknar påtagligt, när man rör i den starkt hygroskopiska tahinan, så för att få lagom smidig konsistens brukar man behöva tillsätta ännu mer vätska. Jag har i rätt mycket citronsaft och det brukar räcka om man vill ha hummousen ganska fast, men det duger också med vanligt vatten.
Det är alltså det vattnet som ska bort, när man ska göra hummouspulver" för fjällbruk. Dvs:
blötlägg, koka, finmixa kikärtorna, torka smeten (kryddad efter smak) till ett fint pulver. "Eftermixa" vid behov.
Det är alltså den lata genvägen att bara röra ihop färdigköpt kikärts- och mandelmjöl jag är ute efter
Man ska aldrig ha olivolja inblandad i hummous.Det ger en besk bismak efter ett tag. Det är därför man ser oljan nyupphälld, ringlad i fåror ovanpå ytan, när hommous serveras traditionellt.Lite OT; Jag har själv funderat på att ta med hummous på fjället, men eftersom det blöta består av olivolja (när jag gör iaf) så ser jag ingen viktbesparing i att inte ha med en färdig vara, såvida det inte är hållbarheten. På din beskrivning verkar det som att du bara har tahine för att gegga till det.
Vatteninehållet i vanlig "blöt" hummous kommer huvudsakligen från de kokta mixade kikärtorna, som binder mycket vätska. Men kikärtssmeten tjocknar påtagligt, när man rör i den starkt hygroskopiska tahinan, så för att få lagom smidig konsistens brukar man behöva tillsätta ännu mer vätska. Jag har i rätt mycket citronsaft och det brukar räcka om man vill ha hummousen ganska fast, men det duger också med vanligt vatten.
Det är alltså det vattnet som ska bort, när man ska göra hummouspulver" för fjällbruk. Dvs:
blötlägg, koka, finmixa kikärtorna, torka smeten (kryddad efter smak) till ett fint pulver. "Eftermixa" vid behov.
- alt a:
blanda kikärtspulvret med tahina (helst mer av den tjocka proteinfraktionen än av fettet).
Det blir en smulig massa med kosistensen alltifrån fuktig sant till halvtorr lera, beroende på andelen fett. Den sväller rejält när man rör ut den i vätska vid tillredning, eftersom både kikärtsmjölet och tahinan binder vatten. - alt. b:
blanda kikärtspulvret eller färdigköpt kokt kikärtsmjöl med något finmalet nöt- eller frömjöl, t ex mandelmjöl. Sesamfrömjöl vore det "rätta", men är svårt att få tag på. Går att mala själv i mixern, som man då får passa noga, och stoppa innan det hela blir "smör" i stället (det vänder på en bråkdels sekund).
Det blir ett helt torrt pulver, som sväller mycket kraftigt i vätska vid tillredning.
Det är alltså den lata genvägen att bara röra ihop färdigköpt kikärts- och mandelmjöl jag är ute efter
Senast ändrad: