Jakt...

[thureb]

Jakt är naturligt

Jag äter med förtjusning vilt och menar att jakt är en naturlig del av vårt samhälle.

Däremot så har jag ingen större dragning till att börja jaga själv. Jag har utbyte av naturen på så många andra sätt så jag behöver inte den extra spänningen som jakt innebär.

Vilka djur vi skall jaga kan alltid diskuteras. Jag menar att man skuille kunna jaga betydliugt fler arter för kött och jaga andra hårdare för att undvika olägenheter.

T ex tycker jag att man borde kunna jaga skarv (smakar bra). Rådjur, kaniner och harar, duvor, kråkor och måsfåglar, samt råttor som finns nära våra samhällen skulle kunna jagas hårdare om det går att lösa utan risker för människor och husdjur.

Att många vänder sig mot avarter och misstag som skadskjutningar inom svensk jakt tycker jag är bra även om jag förstår att misstag inte helt går att undvika.

Thure

 

[Partys]

Nej man får inte jaga korp nu men man har fått jaga den förut.....vilken vacker fågel....fick också så att det täckte skotten av en konservator.

Jakten på sträckande morkulla var likaså en trevlig upptakt på jaktsäsongen, att gå ut en natt efter midsommar med kaffe mackor och förutom kompisar en miljon myggor, lyssna efter kniispet....och locka nån gök.....spana på ugglor, dricka kaffe tills man pinkade på sig....att sen om man har tur kunna bjuda hälften på en söndagsmiddag med gratäng....morkulla vinbärsgele´och en flaska rött......det är religon..

 

[tbergman]

Jakten på sträckande morkulla var likaså en trevlig upptakt på jaktsäsongen, att gå ut en natt efter midsommar med kaffe mackor och förutom kompisar en miljon myggor, lyssna efter kniispet....och locka nån gök.....spana på ugglor, dricka kaffe tills man pinkade på sig....att sen om man har tur kunna bjuda hälften på en söndagsmiddag med gratäng....morkulla vinbärsgele´och en flaska rött......det är religon..

Jag har alltid misstänkt att det för jägaren ligger något rituellt i dödandet. Men oavsett vilka motiv som driver detta behov, så är jag av den åsikten att det bör ha låg prioritet i vårt samhälle. Naturvården skall vara överordnat på alla punkter.

Och det är främst jägarnas omvända prioriteringsordning som jag tycker är problematisk. Dödandet sätts ofta främst, sedan hunden och sedan eventuellt någon naturlig balans i vårt ekosystem. Många är de jägare som önskar 80-talet tillbaka; ett decennium då utrotade rovdjur och modernt skogsbruk skapat ett älg-Skansen av hela Norrland. Det var bara för jaktlaget att den första september gå ut och skörda, i princip som bonden med dennes skördetröska.

 

[avslutatmedlemskap1004]

Äsch, det hela är enkelt som pyttsan, de flesta av oss, jag själv inräknad, är hycklare och låtsasmyspellar, å ena sidan intar vi gärna en blodig biff med alla upptänkliga tillbehör, å den andra tycker vi inte om att döda djur, inte ens när andra gör det åt oss. Och där står vi som hungriga kossor mellan två hötappar. Hycklare, jess sire!

 

[tbergman]

Äsch, det hela är enkelt som pyttsan, de flesta av oss, jag själv inräknad, är hycklare och låtsasmyspellar, å ena sidan intar vi gärna en blodig biff med alla upptänkliga tillbehör, å den andra tycker vi inte om att döda djur, inte ens när andra gör det åt oss. Och där står vi som hungriga kossor mellan två hötappar. Hycklare, jess sire!

De flesta av oss tycker inte om att döda djur, men vi accepterar hanteringen inom köttindustrin som ett led i världens födoförsörjning. Jag tror att det löser hycklar-problemet. Skulle någon äta kött, men inte acceptera att djur dödades, endast då skulle det föreligga ett moraliskt dilemma.

Jägarna, å sin sida, har som främsta nöje att just döda djur. Det är dessutom en lyxsysselsättning, dvs mänsklighetens överlevnad är inte avhängig av om svenskar får skjuta morkullor eller inte. Av den senare anledningen tycker jag att deras fritidsintresse inte bör prioriteras i vårt samhälle om den inte för med sig annat än ett fåtals morbida glädje. Av den förra anledningen blir deras argumentation lite lätt fövirrande då de motiverar sin verksamhet med naturupplevelser (som om de vore beroende av krutdoft för att njuta av fågelsång) och kamratskap (det är uppenbarligen roligare att döda tillsammans).

 

[Staffan Andersson]

Jag citerar den store filosofen Homer Simpson:
" Om det inte var meningen att vi skulle äta djuren, varför är de då gjorda av kött?"


/me lämnar tråden innan den spårar ur och blir sådär djupt filosofisk som jag anar att den kan bli

 

[avslutatmedlemskap1004]

Exaktemente, vi accepterar dödandet som ett nödvändigt ont (för att kunna äta våra biffar), men gillar det gör vi ju inte, de flesta av oss dvs.

(Kan f.ö. rekommendera http://www.amazon.co.uk/exec/obidos/ASIN/0099387913/026-2263703-4854851 för den som vill läsa om krutdoft och fågelsång)

 

[-Patric-]

Jägarna, å sin sida, har som främsta nöje att just döda djur.

hihi, tror du verkligen på det skitsnacket själv?

 

[Avslutatmedlemskapx]

Point

på den Patric!

Go tur

 

[tbergman]

Jägarna, å sin sida, har som främsta nöje att just döda djur.

hihi, tror du verkligen på det skitsnacket själv?

Jo, det gör jag nog. Det håller semantiskt.

En simmare har som främsta nöje att förflytta sig i vatten. Sedan hävdar naturligtvis simmaren att "ja, men jag tycker att kroppens samspel med vattnet och utmattningen är de främsta värdena med att simma". Detsamma gäller även för jägaren: granskar man hans/hennes verksamhet så utgår den från att döda andra levande varelser, något annat konstaterande vore naturligtvis dumt: jägaren samlar till exempel inte frimärken. Men dödandet är självklart inte jägarens främsta upplevelse av aktiviteten. Han/hon avfyrar inte ett skottet och ryser av välbehag av att ett annat liv släcks inom någon nanosekund, det är andra upplevelser som uppskattas av jägaren.

Med det i åtanke kan en jägares försvar gentemot mina inlägg se ut någonting i stil med: De lustkänslor jag erfar i samband med jaktmomentet, spänningen och upprymdheten över att möjliggöra och lyckas med att ta livet av ett djur, värderar jag högre än det faktum att ett liv utsläcks. Detta gäller i de fall då jakten är ekologisk hållbar. Skulle mitt dödande orsaka ekologiska obalanser uppväger inte mina lustkänslor kostnaderna. Det positiva netto-nytto-utfallet av ekologisk hållbar jakt är därmed ett argument för samhället att inte bara tillåta utan även underlätta jakt.

Det kanske är på sin plats att här även erkänna att jag själv har jagat en del (bl a toppfågel). Dessutom är min far en rutinerad älgjägare och han nöjesdödar friskt några veckor varje år. Vidare brukar jag även agera nemesis i fiskriket lite nu och då. Jag har även i min barn- och ungdom varit djurplågare enligt Djurskyddsmyndigheten då jag agnat med mörtyngel. Jag har alltså ett antal liv på mitt samvete och jag erkänner att jag ägnar mig åt jakt och fiske för att jag njuter av spänningen i momentet då annat livs öde avgörs. Något annat vore hyckleri.

 

[tbergman]

Sen kan man naturligtvis skita i allt skitnödigt tjosan-filosoferande och leva minst lika gott ändå.

 

[Almgren]

Sen kan man naturligtvis skita i allt skitnödigt tjosan-filosoferande och leva minst lika gott ändå.

När du börjar debattera dig själv i tråden så får man väl snällt skriva ett inlägg så du inte blir helt ensam.

Och jag tror INTE att man lever lika gott utan filosoferande. Men jag avser inte heller att prova det, så jag kan ju ha fel.