Jag vill lära mig rolla!

[Victor2]

Träna realistiskt

Många goda råd har nämnts i tråden, att titta på paddeln under svepet fick tekniken att lossna för mig. Att välja en mer rollanpassad havskajak gjorde det ännu lättare. När man kan rolla går det att rolla alla kajaktyper men en del är lättare att lära sig tekniken i. Seayak är inte en av de lättare.

Den mentala biten är intressant. Jag är mycket mer avslappad i bassäng än i kallare vatten. Utan cyklop, när vattnet brusar och man inte ser något vill jag bara snabbt komma upp igen och det är lätt hänt att man slarvar och inte kommer runt. Det är viktigt att träna under realistiska förhållanden så man lär sig ta det lungt och inte stressar och får panik.

 

[plankton]

Vill inte grumla rollningsglädjen men måste ändå vädra en gammal åsikt.

Efter att ha läst den här tråden om de vedermödor som är förenad med rollningstekniken så kan jag inte för mitt liv förstå hur rollen ska kunna bli ett praktiskt användbart verktyg som funkar i skarpa lägen för den genomsnittlige paddlaren.

Visst en kul och utmanande teknik att hålla på med i bassäng och varmt vatten (pratar om någon sorts genomsnittlig paddlare inte entusiaster) men att börja förespråka den som en nödvändig och generell kunskap för att ge sig ut på lite mer krävande vatten tror jag bara skrämmer och får paddlingen att framstå som fullkomligt livsfarlig.

Säkerhetstänkandet är naturligtvis viktigt men för nybörjaren så handlar det mer om att lära sig bedöma väder och vind och undvika situationer som överskrider förmågan dvs lite sunt förnuft. Och jag tror nog att alla utan undantag som börjar paddla har en sund och stor respekt då det ju handlar om en liten farkost på ett stort hav.

Tycker inte ens att rollningen är ett komplement utan har sin egen nisch vid sidan av de övriga räddningsteknikerna.

Tycker en som inte satt någon 'eskil' men heller inte voltat utan gör bedömning av väder och vind och egna förmågan vid varje tillfälle.

 

[SkogsCalle]

Jag håller helt med dig plankton.

För genomsnittspaddlaren är det flottörräddning och kamraträddning som vi i vår klubb i första hand försöker lära ut.

Att rolla är överkurs men det är kul att kunna, åtminstone i bassäng eller vid badstranden en sommardag. Något måste man ju sträva efter.
Jag har ännu inte behövt göra en något av ovanstående i skarpt läge men bäst är att vara förberedd och öva. Om situationen uppkommer kan jag åtminstone försöka rolla först.

 

[jamo]

Cowboy re-entry är ju smidigt också som självräddning om rollen inte sitter säkert. Snabbare än att rodda med flottörer. Testade det några gånger häromveckan efter att sett nån filmsnutt bara och det var enkelt. (Ok, provade i lugnt vatten men bevisligen går det även i rejäla vågor: http://www.youtube.com/watch?v=eCC-oX-OsWg )

 

[LFN]

Vill inte grumla rollningsglädjen men måste ändå vädra en gammal åsikt.

Efter att ha läst den här tråden om de vedermödor som är förenad med rollningstekniken så kan jag inte för mitt liv förstå hur rollen ska kunna bli ett praktiskt användbart verktyg som funkar i skarpa lägen för den genomsnittlige paddlaren.

Visst en kul och utmanande teknik att hålla på med i bassäng och varmt vatten (pratar om någon sorts genomsnittlig paddlare inte entusiaster) men att börja förespråka den som en nödvändig och generell kunskap för att ge sig ut på lite mer krävande vatten tror jag bara skrämmer och får paddlingen att framstå som fullkomligt livsfarlig.

Säkerhetstänkandet är naturligtvis viktigt men för nybörjaren så handlar det mer om att lära sig bedöma väder och vind och undvika situationer som överskrider förmågan dvs lite sunt förnuft. Och jag tror nog att alla utan undantag som börjar paddla har en sund och stor respekt då det ju handlar om en liten farkost på ett stort hav.

Tycker inte ens att rollningen är ett komplement utan har sin egen nisch vid sidan av de övriga räddningsteknikerna.

Tycker en som inte satt någon 'eskil' men heller inte voltat utan gör bedömning av väder och vind och egna förmågan vid varje tillfälle.

Jag kan inte förstå varför rollen skulle ses som en egen nisch. Om man slår runt så försöker man rolla. Lyckas man så slipper man simma och tömma kajak. Misslyckas man så får man simma, men det var ju utgångsläget även utan rollkunnande. Det är väl samma sak med höga/låga stöd. Är man på väg ner i plurret så försöker man rädda situationen, misslyckas man så får man simma. Har man tränat lite så slipper man kanske simma. Man måste inte kunna varken höga stöd eller rollar för att paddla, men det underlättar. Jag kan tyvärr inte rolla än men ska helt klart lära mig det. Det är paddling jag gillar, inte simmning.

 

[rija]

Vill inte grumla rollningsglädjen men måste ändå vädra en gammal åsikt.

Efter att ha läst den här tråden om de vedermödor som är förenad med rollningstekniken så kan jag inte för mitt liv förstå hur rollen ska kunna bli ett praktiskt användbart verktyg som funkar i skarpa lägen för den genomsnittlige paddlaren.

Visst en kul och utmanande teknik att hålla på med i bassäng och varmt vatten (pratar om någon sorts genomsnittlig paddlare inte entusiaster) men att börja förespråka den som en nödvändig och generell kunskap för att ge sig ut på lite mer krävande vatten tror jag bara skrämmer och får paddlingen att framstå som fullkomligt livsfarlig.

Säkerhetstänkandet är naturligtvis viktigt men för nybörjaren så handlar det mer om att lära sig bedöma väder och vind och undvika situationer som överskrider förmågan dvs lite sunt förnuft. Och jag tror nog att alla utan undantag som börjar paddla har en sund och stor respekt då det ju handlar om en liten farkost på ett stort hav.

Tycker inte ens att rollningen är ett komplement utan har sin egen nisch vid sidan av de övriga räddningsteknikerna.

Tycker en som inte satt någon 'eskil' men heller inte voltat utan gör bedömning av väder och vind och egna förmågan vid varje tillfälle.

Rolla är INTE överkurs... Är själv inbiten havskajakpaddlare och "fuskar" lite som forspaddlare då och då. Fråga en genomsnittlig forspaddlare om rollning är överkurs...

Skillnaden är att där ses det som nåt helt naturligt, ett paddeldrag bland andra att då och då (ganska ofta) behöva rolla. Och rollen är något som lärs ut från start, redan som nybörjare lär man sig ju rolla. Bland havskajakpaddlare ses däremot ofta rollen som nåt mystiskt, förenat med "vedermödor" och extremt avancerat...

Synen som en kajakföretagare/instruktör i södra Sverige förmedlar på sin hemsida är väl inte typisk men säger väl ändå något om hur detta med att rolla dramatiseras bland havskajapaddlare: "Eskimåsvängar och liknande metoder som i upprört vatten är osäkra, hälsofarliga och olämpliga tillämpas inte på våra kurser"...

Osäkra? Om man inte lyckas med sin roll får man gå ur och klättra upp på annat sätt. Varför skulle det vara osäkrare än att inte försöka rolla och gå ur direkt?

Hälsofarliga? Det förstår jag inte alls, möjligtvis om jag skulle rollöva i en reningsverksbassäng kan jag förstå hälsoaspekten men å andra sidan vill jag inte tillämpa flottörräddning där heller...

Olämpliga? På vilket sätt är det en olämplig metod? Här kommer jag inte på något alls faktiskt...

Kort och gott. Att lära sig rolla är inte överkurs. Att ha en halvdan roll innebär att man i värsta fall hamnar simmande bredvid kajaken efter en kapsesjning. På samma startruta som i alla övriga räddningsvarianter alltså. Men, om man lyckas är man ju uppe igen. Torr och redo att paddla vidare.

Dessutom, och det är kanske det viktigaste av allt, det är kul! Och kan man rolla så vågar man plötsligt tänja gränser när det gäller även andra tekniker, stöd, kantning etc. Och blir bättre även på de sakerna.

/Rickard

 

[davidvpt]

Jag håller med Rickard, även en roll som bara sitter ibland måste väl ändå ses som en bättre metod än att garanterat ta sig ur kajaken? En vältränad kamraträddning är jobbigare än en eskimåsväng och man blir betydligt blötare och därmed kallare. Hälsorisken ligger väl troligen i risken för att man skadar sig pga felaktig teknik (dvs man arbetar mer med kraft än teknik och riskerar att dra sönder sin axel), men är skaderisken större än dem skaderisk man garanterat utsätter sig för när man ligger i vatten som större delen av året är ganska kallt i 10 minuter för att dona med flottörer?

Givetvis kan inte rollträning ersätta träning av andra räddningsmetoder utan det är ett komplement som jag iaf tycker ökar nöjet med paddlingen avsevärt. Jag har mycket lättare för att träna kantningar och stödtag nu när jag vet att jag inte alltid måste trilla ur kajaken bara för att jag går runt, jag har helt enkelt flyttat min gräns för vad jag vågar mig på med en kajak, och på så sätt har jag förhoppningsvis även utvecklats mer än vad jag hade gjort utan en halvdan roll (som inte alltid sitter ska jag tillägga).

 

[plankton]

Jag är också mer intresserad av att paddla än doppa mig och ställer mig därför undrande till denna vurm runt rollandet.

Jag tänker att med planering och sunt förnuft ska man inte behöva välta och om det ändå händer är det ett sånt plötsligt och akut läge så man hinner ändå inte tänka på det tekniska utförandet av ev roll. Jag pratar nu om den genomsnittlige turpaddlaren som har en tämligen kursstabil kajak för färd i skärgård och på havet.

Att man i akut läge då skulle börja med en roll och funkar inte den så går man över till de andra räddningsteknikerna känns som en väldigt idealiserad bild. Kanske inte för de entusiaster som skaffat sig rutin genom mycket träning och som har kajak anpassad för rollandet men för många av oss andra paddlare.

Vad jag främst vänder mig emot är att en ganska svår teknik som fel utförd kan orsaka skador (axlar) lyfts fram som en allmängiltig räddningsteknik. Kul att hålla på att leka med i bassäng (har själv provat) och säkert i öppet vatten också men långt ifrån ett standardverktyg i räddningslådan.

 

[Mike C]

Och kan man rolla så vågar man plötsligt tänja gränser när det gäller även andra tekniker, stöd, kantning etc. Och blir bättre även på de sakerna.

Det här är i min mening det absolut nyttigaste med rollen. Då kan man köra paddel o plask övningar väldigt bekymmersfritt och testa vart gränsarna går utan att det blir ett projekt att ta sig upp i kajaken o tömma på vatten, framför allt när man plaskar ensam.
Jag har själv aldrig behövt rolla i ett 'skarpt' läge, dvs vält kajaken helt oplannerat under en tur. Nog blir man ganska chockad. Frågan är om man kan samla sig tillräckligt för att göra rätt första försöket, specielt om det är riktigt jobbiga förhållanden. Många säger säkert att om den sitter i ryggmärgen så går det men hur många av dem som säger så har faktist behövt rolla skarpt? Nu talar jag om folk som paddlar havskajak endast, ej fors.
Vad det gäller att lära sig rolla så blir det betydligt lättare om man har någon bredvid sig som talar om vad man gör för fel. Precis som någon ovan nämnde så kan man tro att man gör allt rätt men har man inte någon som påpekar vad man gör för fel (eller riggar kamera och filmar) så kan man tro att man gör rätt i all evighet och fortsätta misslyckas. Jag tror t o m att det är dåligt att försöka lära sig rolla ensam under en längre period för man kan säkert vänja in felaktiga/dåliga rutiner i rollen.

 

[davidvpt]

Jag är också mer intresserad av att paddla än doppa mig och ställer mig därför undrande till denna vurm runt rollandet.

Jag tänker att med planering och sunt förnuft ska man inte behöva välta och om det ändå händer är det ett sånt plötsligt och akut läge så man hinner ändå inte tänka på det tekniska utförandet av ev roll. Jag pratar nu om den genomsnittlige turpaddlaren som har en tämligen kursstabil kajak för färd i skärgård och på havet.

Att man i akut läge då skulle börja med en roll och funkar inte den så går man över till de andra räddningsteknikerna känns som en väldigt idealiserad bild. Kanske inte för de entusiaster som skaffat sig rutin genom mycket träning och som har kajak anpassad för rollandet men för många av oss andra paddlare.

Vad jag främst vänder mig emot är att en ganska svår teknik som fel utförd kan orsaka skador (axlar) lyfts fram som en allmängiltig räddningsteknik. Kul att hålla på att leka med i bassäng (har själv provat) och säkert i öppet vatten också men långt ifrån ett standardverktyg i räddningslådan.

Bara för att man inte tänkt att man ska gå runt innebär det inte att man inte bör träna räddningstekniker (alla möjliga varianter). Jämför man med bilkörning så är det alldeles för få som tränar körning i halt väglag trots att majoriteten av bilförare utsätts för det varje år. Självklart planerar man inte att halka av vägen, men det är väl ändå ingen ursäkt för att inte träna på att hantera bilen i halt väglag?
Samma sak för oss som dyker, vi borde i större utsträckning träna luftstopp och hur man hanterar dessa med luftdelning. Bara för att dubbla doseringsventiler (andrasteg) är standard på utrustningen idag innebär det inte att man inte bör träna växelvis andning, även om detta faktiskt ökar risken för de inblandade (även i ett övningsscenario alltså). Förutom på grundkursen är det i stort sett bara tekniska dykare som regelbundet tränar detta, men likväl är det kunskaper som alla utövare bör behärska även om man inte planerar att försätta sig i en situation där kunskaperna behöver komma till praktisk användning.

Roll är givetvis inte till för alla, men det innebär inte per automatik att man ska avråda folk från att lära sig det. Mer tid i kajaken ger förhoppningsvis självförtroende som i sin tur leder till att paddlaren vågar att prova på saker med sin kajak, saker som leder till att man blir en säkrare individ på vattnet.

Jag hoppas att även ni som inte gillar att rolla tränar kamraträddning under så realistiska förhållande som är möjligt utan onödiga risker, dvs när det går vågor, när det blåser, när det är allt annat än badtemperatur i vattnet och när ni är trötta efter ett par timmars paddling.

Att försöka sig på ett par rollar är inte hela världen, sätter man dem så är man uppe igen på ~10 sekunder och man är bara lite blöt. Med rätt teknik är det inte speciellt kraftödande heller.

 

[avslut111101]

Det här med att rollen är svår är en väldigt subjektiv sanning. För mig är det tio gånger svårare att komma in i sittbrunnen uppifrån än nerifrån, och det tar ofantligt mycket längre tid. Och jag undrar just om jag skulle lyckas med flottöruppgång över huvud taget vid lite tuffare vågor och ett större antal sekundmetrar. Jag är nybörjare, men det är först efter att jag lärt mig rolla som jag har kunnat träna stöd, kantningar, styrtag etc på ett effektivt sätt, och dessutom - när jag överträtt gränsen - fått träna oplanerade rollar med paddeln i fel läge osv.
För mig har det varit helt ovärderligt att sätta första rollen, vilket faktiskt bara tog fem minuter (mindre än första flottöruppgången). Skulle den funka i skarpt läge? Med all sannolikhet ja, efter två månaders nötande under olika omständigheter. Och om inte, så vet jag att jag alltid kan komma upp och ta luft. Men framför allt så har den gjort att jag har fått vattenvana, börjat känna kajakens gränser, förstått samverkan mellan kropp/tyngdpunkt/vatten bättre etc... Och det har gett paddlingen en helt ny dimension av allmänt nöje, och jag känner mig mycket mer "ett" med kajaken när jag vet att jag behärskar den i alla sina lägen (well, hittills...).

Vidare så tycker jag inte att rollen är en räddningsteknik i första hand, eftersom en kapsejsad paddlare som kan rolla inte behöver räddas - precis som en rättvänd paddlare i en kajak inte behöver räddas. Rollen kan användas offensivt, för att göra en situation mer fördelaktig, och då är det definitivt ingen räddningsteknik utan en del av ett register. Men det är klart, man har olika ambitionsnivå. Men i efterhand så ser jag att jag hade föreställningen att rollen är något mycket svårt, lite av kronan på verket. Nu ser jag det mer som en grundteknik bland andra, och de alla går in i varandra förr eller senare. Var slutar en högt stöd och var börjar en roll? Och kan man träna på det ena ordentligt, utan att kunna det andra? Jag kunde det verkligen inte - de höga stöden kom först efter att jag blev någorlunda trygg med rollen.

 

[rija]

Jag är också mer intresserad av att paddla än doppa mig och ställer mig därför undrande till denna vurm runt rollandet.

...................................... Vad jag främst vänder mig emot är att en ganska svår teknik som fel utförd kan orsaka skador (axlar) lyfts fram som en allmängiltig räddningsteknik. Kul att hålla på att leka med i bassäng (har själv provat) och säkert i öppet vatten också men långt ifrån ett standardverktyg i räddningslådan.

I mitt föregående inlägg försökte jag just avdramatisera detta med rollen genom att jämföra hur forspaddlare ser på det. Där ses det inte som en "svår" teknik utan just som en allmängiltig - vill inte ens kalla det räddningsteknik, det är ett paddeldrag bland andra helt enkelt att ha i "färdighetslådan".

Och att rolla lätt skulle kunna ge skador? Nja, så svårt är det väl inte att låta bli att belasta axlar i ytterläget...

Har själv rollat ett otal gånger i "skarpa" lägen i fors, där är det som sagt nåt man gör hela tiden, inget speciellt med det och en gång i havskajak. Avslutar de flesta paddelpass med ett par rollar och inte är det så avancerat att ha en roll som känns så pass säker så man känner sig hyggligt säker på att fixa det i "skarpt" läge...

/Rickard