Järv i Sörmland?
- Trådstartare Mezzner
- Start datum
Odds är kanske svåra att beräkna, men det dyker upp järv i östra sörmland med stora mellanrum. Senaste observationen jag känner till var i Norrtälje-trakten 2009:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/jarv-i-stockholms-lan_2670077.svd
Kanske menar du Roslagen, dvs östra och nordöstra Uppland..?
Eller har man flyttat på Norrtälje
?//J
Det finns ganska mycket järv på "vårt" område:
http://www.hallajakt.se/gyllbergsgruppen/index.php
-Järven brukar nalla på vargens byte, där vargen är brukar järven dyka upp.
Järven har typiska spår:
http://www.hallajakt.se/gyllbergsgruppen/dokument/spar.pdf
Språngspåren är lite i "sidled" (som en hund)
Jag hade för några år sen problem med att jag inte fick ha mina hönor ifred.
Det är då vanligtvis skogsmården som är problemet. Jag gillrade fällor som är typiska minkfällor med ingång från båda hållen. De är dock gjorda i lite större skala för att passa mården.
Nåja, fällorna slog igen varannan kväll ungefär och jag blev av med en höna lika ofta. Fällorna var alltså alltid tomma.
Efter att min hönsbesättning decimerats långt mer än acceptabelt satte jag fast ena fällan i marken, samt spände upp luckorna med bagagestroppar så att de skulle slå igen betydligt mer distinkt än när de normalt stängs av egenvikt. Vid gillringen slog fällan igen av misstag och jag var glad att jag inte hade någon kroppsdel i vägen. Avsikten var att det skulle vara en levandefälla, men med mindre möjligheter för hönsdräparen att ha svans eller bakben i vägen för att sedan backa ur.
Fällan slog igen, men den var även denna gång tom på morgonen.
Därefter fick jag dock ha mina kvarvarande höns i livet. Det dröjde minst ett kvartal, tills jag en kväll vid sänggåendet fick se hur lampan (rörelsesensor) tändes ute vid hönsgården. Det är ganska vanligt med katter, rådjur osv, men jag kikade ändå nyfiket i fönstret och då fick jag se hur MÅRDEN lunkade förbi i lampskenet. Jag var endast iklädd kalsonger, men rusade ned på bottenvåningen och minns att det stod en grävspade utanför dörren. Så fort jag öppnade dörren fick djuret mer fart, men jag sprang ju också och tog in på det när det sprang mot det hägrande mörkret vid några granar. Jag insåg att jag inte riktigt skulle hinna fram, och att jag barfota skulle vara tämligen ofarlig i mörka granskogen. Jag hivade spaden som ett spjut och den landade perfekt i djup, men en dm fel i sida - och besten undkom.
Jag hade misstänkt att det var en stor mård och den här var verkligen stor.
Faktum är att både jag och min sambo, som också såg den, skojat lite om dess storlek och även det faktum att den haltade betänkligt. Den gick illa, sannolikt för att den varit i en fälla som slagit igen hårt, en frisk mård hinner man inte ta in på på det sätt jag ändå gjorde i det här fallet.
Men, när vi senare sett järvar på tv och i djurpark har vi insett att "mården" mest av allt liknade en järv. Så möjligen höll jag en järv med höns under en tid, och höll dessutom på att dräpa den stackarn innan jag var färdig. Efter att ha blivit jagad med spade höll den sig dock borta så att vi aldrig såg den igen. Inte förrän ganska långt senare har vi alltså börjat inse att det ändå verkligen såg ut som en järv, även om vi inledningsvis tyckte att det måste vara en omöjlighet.
(Elaka tungor säger att järven inte i första hand blev rädd för spaden utan det största obehaget var att bli jagad av en näst intill naken karl.)
Jag har inga spår eller andra bevis längre förstås, och vid tiden då det hände så tog jag för givet att det var nån slags XL-mård. Jag byggde senare om fällan så att den bara har ingång i ena änden, och har därefter fångat en mård. Det var dock en liten rackare.
Det är då vanligtvis skogsmården som är problemet. Jag gillrade fällor som är typiska minkfällor med ingång från båda hållen. De är dock gjorda i lite större skala för att passa mården.
Nåja, fällorna slog igen varannan kväll ungefär och jag blev av med en höna lika ofta. Fällorna var alltså alltid tomma.
Efter att min hönsbesättning decimerats långt mer än acceptabelt satte jag fast ena fällan i marken, samt spände upp luckorna med bagagestroppar så att de skulle slå igen betydligt mer distinkt än när de normalt stängs av egenvikt. Vid gillringen slog fällan igen av misstag och jag var glad att jag inte hade någon kroppsdel i vägen. Avsikten var att det skulle vara en levandefälla, men med mindre möjligheter för hönsdräparen att ha svans eller bakben i vägen för att sedan backa ur.
Fällan slog igen, men den var även denna gång tom på morgonen.
Därefter fick jag dock ha mina kvarvarande höns i livet. Det dröjde minst ett kvartal, tills jag en kväll vid sänggåendet fick se hur lampan (rörelsesensor) tändes ute vid hönsgården. Det är ganska vanligt med katter, rådjur osv, men jag kikade ändå nyfiket i fönstret och då fick jag se hur MÅRDEN lunkade förbi i lampskenet. Jag var endast iklädd kalsonger, men rusade ned på bottenvåningen och minns att det stod en grävspade utanför dörren. Så fort jag öppnade dörren fick djuret mer fart, men jag sprang ju också och tog in på det när det sprang mot det hägrande mörkret vid några granar. Jag insåg att jag inte riktigt skulle hinna fram, och att jag barfota skulle vara tämligen ofarlig i mörka granskogen. Jag hivade spaden som ett spjut och den landade perfekt i djup, men en dm fel i sida - och besten undkom.
Jag hade misstänkt att det var en stor mård och den här var verkligen stor.
Faktum är att både jag och min sambo, som också såg den, skojat lite om dess storlek och även det faktum att den haltade betänkligt. Den gick illa, sannolikt för att den varit i en fälla som slagit igen hårt, en frisk mård hinner man inte ta in på på det sätt jag ändå gjorde i det här fallet.
Men, när vi senare sett järvar på tv och i djurpark har vi insett att "mården" mest av allt liknade en järv. Så möjligen höll jag en järv med höns under en tid, och höll dessutom på att dräpa den stackarn innan jag var färdig. Efter att ha blivit jagad med spade höll den sig dock borta så att vi aldrig såg den igen. Inte förrän ganska långt senare har vi alltså börjat inse att det ändå verkligen såg ut som en järv, även om vi inledningsvis tyckte att det måste vara en omöjlighet.
(Elaka tungor säger att järven inte i första hand blev rädd för spaden utan det största obehaget var att bli jagad av en näst intill naken karl.)
Jag har inga spår eller andra bevis längre förstås, och vid tiden då det hände så tog jag för givet att det var nån slags XL-mård. Jag byggde senare om fällan så att den bara har ingång i ena änden, och har därefter fångat en mård. Det var dock en liten rackare.
Kanske en Bjärv
...(sorry kunde inte låta bli efter din målande beskrivning av din nattliga jakt på hönstjuven
)Ja, om det nu var en järv vilket har tagit rätt lång tid för mig att acceptera som en tänkbar möjlighet så får man kanske säga att det slutade ganska lyckligt, jag fick behålla nån enstaka höna (typ 3 av 12), och järven fick överleva.
När jag tidigare råkat ut för mård har det typiska tillvägagångssättet varit att mården biter av så många huvuden som krävs för att det ska bli tyst i hönshuset, vilket brukar betyda samtliga. I det här fallet försvann dock hönorna en eller två i taget. Eller om jag minns rätt så försvann de inte, de låg kvar med undantag av de godaste bitarna.
När jag tidigare råkat ut för mård har det typiska tillvägagångssättet varit att mården biter av så många huvuden som krävs för att det ska bli tyst i hönshuset, vilket brukar betyda samtliga. I det här fallet försvann dock hönorna en eller två i taget. Eller om jag minns rätt så försvann de inte, de låg kvar med undantag av de godaste bitarna.
Mja, jag har sett en rovdjursforskare krypa ner i en järvlya med huvudet först. Nu var inte mamma hemma, utan bara två årsungar, men det verkade lite business as usual, så *så* farliga är de nog inteMezzner,
Att jaga järv i kalsonger med en spade är inget jag rekommenderar, järvar kan vara riktigt aggressiva och kampvilliga. Dom är konstruerade lite som grävlingar och tål en hel del.
Du får göra en Runar nästa gång och skjuta från fönstret, då passar kalsonger som jaktklädsel
.Liknande trådar