Jag stack ut hakan lite i en diskussion på isklätterforumet.
Tycker diskussionen är mer allmängiltig och lyfter den hit. Och sticker ut hakan lite till. Orsaken var att det tydligen finns en förening Girls Get Higher endast för alpinisttjejer. Givetvis får folk organisera sig bäst de vill, men jag tycker sådana könsåtskilda aktiviteter luktar mer 1911 än 2011. Nog kan vi väl göra saker tillsammans? Mina invändningar gäller delvis friluftslivet men också en del av en större bild.
Som jag uppfattar friluftslivsmiljön är den väldigt jämställd i definitionen lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Exakt lika utfall överallt kommer vi aldrig att få om vi inte tummar på de första kraven. Dessutom har jag varit i flera friluftssammanhang där kvinnor varit fler än män. Jag har nog aldrig hört ett negativt ord om vad kvinnor kan, inte kan, bör eller inte bör göra inom friluftsliv. Någon speciellt grabbig miljö upplever jag inte heller friluftslivet i stort är. Det finns dessutom få regler och många uttrycksformer att välja mellan. Tillgängligheten är total. Bara att köpa en kajak och börja paddla eller en ryggsäck och börja gå. Krävs ingen gemenskap man måste slå sig in i. Går att göra det helt på sin nivå och på sitt sätt. I princip alla jag mött tillsammans med nybörjare har välkomnat dessa oavsett kön. Så jag förstår inte nyttan med en exklusiv miljö/sammanslutning för kvinnor. Lite som tillbaka till framtiden. Herrklubbarnas tid är ju förbi. T o m Explorers club välkomnar damer numera. Varför skapa nya?
Sen är det inte helt ovanligt med exklusiva tjejsatsningar i samhället. Det är tjejteknikdagar, -musikdagar och -pysseldagar på ungdomsgården. Och så har vi ju en tjejklassiker och en "riktig" klassiker. Varför inte en Lång- och en Kortklassiker med dam och herrklasser i båda?
Utmärkande är ofta att det handlar om en "manlig" aktivitet. Tjejer anses tydligen inte kunna köpa en gitarr, skrapa ihop ett band och knalla ner på ett studieförbund och fixa replokal, som vi förväntar oss att killarna kan. Det tror jag visst tjejer som verkligen vill kan, precis som de kan fixa en touringcykel om de vill cykla till Kina. Frågan är vad man vill? Och kanske varför.
Samtidigt finns det knappast några killsatsningar på kvinnodominerade aktiviteter. Killar som vill sy eller bli sjuksköterskor fixar det tydligen utan speciella arrangemang. Eller anses göra det. Om inte denna skillnad befäster bilden av kvinnor som passiva objekt (som behöver extra lyft) och män som aktiva subjekt (själv är bäste dräng), vet jag inte vad som skulle göra det. Alternativet är att "kvinnliga" aktiviteter inte räknas lika fina som "manliga" och därför finns ingen anledning att få killar dit, vilket är lika illa.
Nej, jag eftersöker inte exklusiva killmiljöer i "kvinnliga" aktiviteter. Själv är jag ganska normbrytande som gärna syr och visst möts man av antingen skepsis eller överdriven glädje om man som skäggig karl kan mer än att lägga upp ett par jeans. Men lösningen är inte Guys Who Sew eller att på något sätt göra om på dominansen av klänningsmönster och broderade kuddar inom sömnadsvärlden. De flesta killar som syr är nog inom lajv och just friluftsliv. Vi som är normbrytande får acceptera att vi är i minoritet och anpassa oss efter det, samtidigt som de som dominerar miljön måste acceptera andra uttrycksformer och metoder (tumstock i sylådan) än de är vana vid. Svårare än så är det inte, oavsett om det gäller "kvinnliga" eller "manliga" aktiviteter. Och om man gör en inspirationsdag ser man till att det finns både manliga och kvinnliga förebilder med flera olika uttryck och välkomnar alla.
Mina 50 öre. Om du anser jag har fel argumentera gärna emot, men undvik invektiv och pajkastning som haglar på vissa bloggars kommentarsfält.
Anders
Tycker diskussionen är mer allmängiltig och lyfter den hit. Och sticker ut hakan lite till. Orsaken var att det tydligen finns en förening Girls Get Higher endast för alpinisttjejer. Givetvis får folk organisera sig bäst de vill, men jag tycker sådana könsåtskilda aktiviteter luktar mer 1911 än 2011. Nog kan vi väl göra saker tillsammans? Mina invändningar gäller delvis friluftslivet men också en del av en större bild.
Som jag uppfattar friluftslivsmiljön är den väldigt jämställd i definitionen lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Exakt lika utfall överallt kommer vi aldrig att få om vi inte tummar på de första kraven. Dessutom har jag varit i flera friluftssammanhang där kvinnor varit fler än män. Jag har nog aldrig hört ett negativt ord om vad kvinnor kan, inte kan, bör eller inte bör göra inom friluftsliv. Någon speciellt grabbig miljö upplever jag inte heller friluftslivet i stort är. Det finns dessutom få regler och många uttrycksformer att välja mellan. Tillgängligheten är total. Bara att köpa en kajak och börja paddla eller en ryggsäck och börja gå. Krävs ingen gemenskap man måste slå sig in i. Går att göra det helt på sin nivå och på sitt sätt. I princip alla jag mött tillsammans med nybörjare har välkomnat dessa oavsett kön. Så jag förstår inte nyttan med en exklusiv miljö/sammanslutning för kvinnor. Lite som tillbaka till framtiden. Herrklubbarnas tid är ju förbi. T o m Explorers club välkomnar damer numera. Varför skapa nya?
Sen är det inte helt ovanligt med exklusiva tjejsatsningar i samhället. Det är tjejteknikdagar, -musikdagar och -pysseldagar på ungdomsgården. Och så har vi ju en tjejklassiker och en "riktig" klassiker. Varför inte en Lång- och en Kortklassiker med dam och herrklasser i båda?
Utmärkande är ofta att det handlar om en "manlig" aktivitet. Tjejer anses tydligen inte kunna köpa en gitarr, skrapa ihop ett band och knalla ner på ett studieförbund och fixa replokal, som vi förväntar oss att killarna kan. Det tror jag visst tjejer som verkligen vill kan, precis som de kan fixa en touringcykel om de vill cykla till Kina. Frågan är vad man vill? Och kanske varför.
Samtidigt finns det knappast några killsatsningar på kvinnodominerade aktiviteter. Killar som vill sy eller bli sjuksköterskor fixar det tydligen utan speciella arrangemang. Eller anses göra det. Om inte denna skillnad befäster bilden av kvinnor som passiva objekt (som behöver extra lyft) och män som aktiva subjekt (själv är bäste dräng), vet jag inte vad som skulle göra det. Alternativet är att "kvinnliga" aktiviteter inte räknas lika fina som "manliga" och därför finns ingen anledning att få killar dit, vilket är lika illa.
Nej, jag eftersöker inte exklusiva killmiljöer i "kvinnliga" aktiviteter. Själv är jag ganska normbrytande som gärna syr och visst möts man av antingen skepsis eller överdriven glädje om man som skäggig karl kan mer än att lägga upp ett par jeans. Men lösningen är inte Guys Who Sew eller att på något sätt göra om på dominansen av klänningsmönster och broderade kuddar inom sömnadsvärlden. De flesta killar som syr är nog inom lajv och just friluftsliv. Vi som är normbrytande får acceptera att vi är i minoritet och anpassa oss efter det, samtidigt som de som dominerar miljön måste acceptera andra uttrycksformer och metoder (tumstock i sylådan) än de är vana vid. Svårare än så är det inte, oavsett om det gäller "kvinnliga" eller "manliga" aktiviteter. Och om man gör en inspirationsdag ser man till att det finns både manliga och kvinnliga förebilder med flera olika uttryck och välkomnar alla.
Mina 50 öre. Om du anser jag har fel argumentera gärna emot, men undvik invektiv och pajkastning som haglar på vissa bloggars kommentarsfält.
Anders