brigas har det väl som norrmännen - nära, därför inte så märkvärdigt. I Norge verkar
ju det överväldigande flertalet gå mellan stugor med halvpension och nistepakke
på tämligen korta turer, och med kort resa dit och hem.
Eller gör de toppturer över en helg.
Det är ju som det är för mig
på min fåtaliga turer på Östgötaleden - tre dar räcker verkligen.
Ju längre bort jag ska, desto mer stegras anspråken. En tur i Norge ska normalt ta
10 dagar - min senaste tog 11 (utan proviantering) , min längsta i Sydnorge tog 13
(med proviantering). Min enda tur norr om Polcirkeln varade i 14 dagar.
Till kommande tur har jag mat för 10 dagar. Känns som man sjunker in i miljön
efter några dagar och är lagom mätt en vecka senare.
Packningen sätter gränsen. Taket är 16 kg om man ska tänka på krånglande senfästen, knän och rygg.
Färdplan finns inte, men
idéer och alternativ.
I Sydeuropa är jag ännu längre borta! Mina senaste turer i Alperna har tagit
21 dagar (2001),
18 dagar (2003), 21 dagar (2004), 18 (2006) - 2002 blev det bara 8 dagar,
men då hade jag varit på Korsika (GR20, 16 dagar) innan ...
i Pyreneerna gick jag 31 dagar
på en enda sammanhängande tur, 2005-
och jag funderade den 30:e dagen om jag verkligen bara skulle gå en dag till.
Det blev så p g a hemresan, men gällde det känsla och humör hade jag kunnat gå
säkert fem dagar till!
Årets turer tog 16 och 5 dagar - den andra kändes rumphuggen,
och den första kunde ha fått vara längre (och intressantare efter de 9 första dagarna, som var kanon).
Inte längtar jag efter att duscha inomhus - jag tycker det är underbart att tvätta sig i en bäck
(är det ruggigt tar jag med en flaska vatten och tvätthandske in i tältet!). Jag blir nog renare
ute.
Riktigt mat-
mja, speciellt söderut känns kosten mager efter ett tag; att som på min junitur lita helt till
egen mat 14 dagar av 16 tärde rätt hårt på reserverna. Det lutar åt lite kortare turer,
större dagsransoner (8-9 hg och aningen fetare) och någon dags återhämtning emellan - men tält hela tiden. Jag är snart 63 år
och borde kanske ta det lite varligare.
