Det finns bedövande , pinsamt mycket bevis för att högt vätskeintag inte skyddar mot AMS, att vikten av att dricka tillräckligt kommer från att förebygga uttorkningshuvudvärk , som är gemensamt symptom med tidigt stadium av höjdsjuka . Wilderness Medical Society samlade en expertpanel med många årtionden av både erfarenhet på klippan och av riktad forskning och gick igenom relevant forskning och kom fram till den slutsatsen . Se
http://korta.nu/wem , för källorna och deras beviskrav.
Om man ser på tunga medicinska källor som inte anger metod och källor , så rekommenderas inte heller högt vätskeintag : se t.ex. Himalyan Rescue Association som rekommenderar cirka tre liter per dag för trekkers , International Society for Mountain Medicine som behandlar det som en icke-fråga i sina guidelines på ismm.org , och
FAQ'n från internationella klätterförbundets medicinska grupp som motvilligt medger att det inte finns nåt riktigt samband , och oxå som HRA varnar för hyponatremi. Alla källor kommer att säga att uttorkning är en dålig ide , på valfri höjd.
Startpunkten för den här vandringsmyten var i mycket en studie för flera årtionden sen i Nepal , med en klämmig titel : "Everest or Bust .." Från abstractet ser tesen om att högt vätskeintag skyddar ut att vara väl dokumenterat , dom anger skattningspoäng från en stor grupp trekkers som konsekvent ligger bättre till för dom druckit mer .
När man läser själva artikeln baxnar man :
* vi vet inget om deras totala vätskebalans
* vi vet inget om hur mycket vätska totalt dom drack , t.ex. om hur mycket te dom drack på det tea house trek som skildras , bara vatten
* vi vet inte hur mycket dom drack heller , eftersom deltagarna värvades efter att ha anlänt till Pheriche och då ombads skatta/gissa hur mycket dom druckit , flera dagar senare. Basnyat själv påpekar att det redan fanns en föreställning om att man skulle dricka mycket , och att dom med symptom riskerade att underskatta sitt intag.
Logiken går också mot iden : svår höjdsjuka är lung och hjärnödem , dvs. överskott av vätska i vävnaderna . Högt vätskeintag i allmänhet förebygger definitivt inte ödem , och högt vattenintag ger i slutändan hyponatremi , där vätska omfördelas från blodbanan till vävnaderna.
Ett av dom tyngsta namnen i expertpanelen från WMS och i världen var Peter Hackett : deltog och besteg Mt Everest i amerikanska medicinska forskningsexpeditionen -82 , driver Institute for Altitude Medicine idag , uppenbarligen mycket mellan dom två punkterna ( bl.a. expeditionsdoktor och husdoktor åt Rolling Stones ) och är idag en skarp kritiker av vattenmyten :
Myth # 4 : drinking extra water will protect you from altitude illness..In reality you only need an additional liter to a liter and a half of water at altitude. Too much water is harmful and can dilute your body's sodium levels (hyponatremia) causing weakness, confusion, seizures, and coma.
Se
http://korta.nu/ifam för ovanstående .
För dom som har akademisk ådra , se Hacketts och Roachs
artikel om HACE, höghöjdshjärnödem i facktidskriften HIgh Altitude Medicine & Biology ( snabblänk :
http://korta.nu/ham ) , där Hackett nämner hur han blir inkallad som konsult till en grupp som visar sig sig vara feldiagnosisterad som HACE , och i stället hade druckit sig till svår hyponatremi . En av fem dog .
Ett annat bra exempel här :
http://korta.numyths
