I spåren av Girjasdomen: Fler samebyar kräver samma rätt

Svar till Ute Mats

Det gäller i högsta grad saken. Jag har svårt för ditt indelande av svenskar och samer via etnicitet

Nej det gör det inte. Att en grupp samer vann mot staten Sverige i en svensk domstol är fakta och ingenting annat. Att det finns en etnisk dimension i Girjas domen är väl ganska klart för dom flesta, att du tycker att man inte ska prata om det är mer ditt problem än någon offerkofta.

Håller man på Girjas vilket jag inte gjorde eller gör så vann man och ingen av Girjas medlemmarna känner sig som förlorare efter domen utan som segrare. Problemet enligt mig är att det inte kan sägas vara det samiska folket som vann det eftersom det är en sameby som vann. Det finns samer i girjas som har en urminnes hävd men måste fråga samebyn om jakt och fiske och det är svenska staten som skapat ordningen.

Att samer har varit utsatta för rasism och förtryck råder det väl inget tvivel om, men att fortsätta medvetet dela in folk efter etnicitet nu är ingen framkomlig väg om man är intresserad av en lösning på problemet.

Det skapar i stället bara nya motsättningar. Vi ska inte glömma det som hänt historiskt, men offerkoftan hjälper inte någon. Mina förfäder har också varit utsatta för förtryck, som torpare och senare som bruksarbetare om det är till någon tröst. Oavsett vad du har lärt dig när du växte upp så handlar det om en klassfråga, inte en etnicitetsfråga - precis som vid alla rasism. Och idag är väl knappast du mer utsatt än vad jag är, i alla fall inte via lagstiftningen.

Du har fastnat i offerkoftan, vad jag och andra försöker göra är att påvisa historien om urminneshävd vilket enligt lagar som jordabalken ger en äganderätt som förvärvats genom att man under lång tid brukat marken utan att någon hindrat en. Girjas advokater talade tidigt om för deras medlemmar att man bedömde att man hade en jättestor chans att vinna målet. Man erbjöd Sveriges regering en politisk lösning men regeringen nekade och såg fram emot en rättslig prövning. Advokaternas bedömning var riktig och man vann och sällan passar ordspråket så bra som den som gapar efter mycket. Förhandlingsbordet och den goda viljan finns inte hos staten det har man bevisat om och om igen. Girjas räckte fram handen men det var ingen framkomlig väg. Så gick det till när samebyarna ett kollektiv av renskötselföretag fick ett prejudikat som gör att man nu ställer krav på rätten till resten av fjällkedjan.

Varför skulle jag bli utan kort i Mörrum? Det är ett statligt vatten som alla kan köpa kort till, precis som det ska vara. Sen är det möjligt att jag får stå ut med att man måste dra lott om de mest attraktiva dagarna och sträckorna. Vad det gäller Emån och andra privata vatten tycker jag att det är lika tokigt om några hundra människor skulle ha ensamrätt till den södra halvan av Sveriges fiskevatten. Ungefär som att det är tokigt att några hundra människor skulle ha ensamrätt till alla fiskevatten i den norra halvan.

Jag har blivit utan kort i Mörrum då det inte fanns några att köpa, jag inbillar mig dock inte att jag ska ha ett då jag inte kan göra något som helst anspråk på det. Äganderätten är en stark sak som man kan tycka vad man vill om. Den som äger bestämmer hur vattnet ska förvaltas oavsett vad vi tycker
 
Så eftersom du kanske inte får köpa ett fiskekort i Mörrum så är det rätt att ingen svensk öht får fiska i Girjasområdet?
Är det korrekt uppfattat?


Rätt och rätt så ser äganderätten ut. När du äger en rätt så kan du bestämma hur den ska förvaltas. Svenskar får så vitt jag vet köpa kort.

Jag har haft ett långt samtal med ordföranden och föreslagit för honom ett liknande förfarande som i Altaelv. Han tyckte förslaget var bra. Jag föreslog att lotta ut kort till era mest attraktiva vatten i olika sidnings grupper. Lokala fiskare är i sista gruppen. Folk som bor året runt vid resursen ska ha störst chans till fiske där. Sedan i avtagande ordning. Detta är en resurs som är sårbar, känslig,fisken växer sakta osv. Jag har sett försämringen i fisket med nuvarande förvaltning och hoppas att Girjas har visdomen att vara restriktiva överhuvudtaget med fisket där.
 
Det är ju ofta debatt om bidragen till jordbruket och legitimiteten för dem är ganska låg ute i väljarkåren. Jag vet inte hur du själv ser på att vi med våra skattepengar är med och betalar för franska vin- och tobaksodlingar? Eller att vi med stora bidrag håller liv i yrkesfiskarna som fiskar på utrotningshotade fiskbestånd och med en fångst som egentligen inte duger som människoföda? Enligt uppgifter jag tagit del av (dock några år gamla siffror) så får renskötseln över 100 miljoner kronor i årliga bidrag, trots att det enligt SCB knappt finns någon som har en heltidsförsörjning av den. Jag har svårt att se varför vi ska hålla liv i näringsgrenar som inte kan stå på egna ben.
Din fantasi är stor när du lyckas dra in franska vin- och tobaksodlingar i diskussionen. Dessa kan man ju ha åsikter om men här gällde det renskötseln. Och det där med jordbruksstödet var bara ett exempel på andra näringar som får stöd.

Sedan är renskötsel inte riktigt en näring som alla andra. Förutom försörjningsaspekten är den ett uttryck för samisk kultur, den har stöd i lagen sedan århundraden, den är betydelsefull för turismen osv. Detta är något som Sveriges nutida regeringar hållit fast vid (men inte alltid på bästa sätt). Som exempel läser jag från ett pressmeddelande från Näringsdepartementet 16 september 2017:

- Det samiska samhället, samisk kultur och samiska näringar är viktigt för såväl landsbygdsutveckling som regional tillväxt, inte minst i de nordliga länen. Det är därför viktigt att vi stärker och rustar rennäringen för framtiden, säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Sedan är det förstås inte enkelt att veta hur detta ska gå till. Det är många som har väldigt bestämda åsikter om renskötseln och andra samiska angelägenheter men de flesta röster jag hör är varken renägare eller samer. Det är bakvänt.
 
Men en tokighet rättfärdigar ju inte den andra. Det är ju ofta debatt om bidragen till jordbruket och legitimiteten för dem är ganska låg ute i väljarkåren. Jag vet inte hur du själv ser på att vi med våra skattepengar är med och betalar för franska vin- och tobaksodlingar? Eller att vi med stora bidrag håller liv i yrkesfiskarna som fiskar på utrotningshotade fiskbestånd och med en fångst som egentligen inte duger som människoföda? Enligt uppgifter jag tagit del av (dock några år gamla siffror) så får renskötseln över 100 miljoner kronor i årliga bidrag, trots att det enligt SCB knappt finns någon som har en heltidsförsörjning av den. Jag har svårt att se varför vi ska hålla liv i näringsgrenar som inte kan stå på egna ben. Tiderna förändras och jag kan inte leva på en liten kornteg och på att hålla lågproducerande kossor på skogsbete, som mina förfäder gjorde. Det vore väl konstigt om jag fick en halv miljon i bidrag för att kunna leva så? Eller är jag mindre ursprunglig på något sätt?

Håller rent principiellt med, vilka överväganden som gjorts med hänsyn till kultur urfolksdeklarationer & annat känner jag inte till. Rent ekonomiskt torde inte landet Sverige lida någon stor skada av beloppen. Det finns nog ett och annat vi borde ta i tu med i storleksordning
 
Oavsett vad du har lärt dig när du växte upp så handlar det om en klassfråga, inte en etnicitetsfråga - precis som vid alla rasism.
Här är jag mycket övertygad om att du har fel. Att exempel finns, javisst. Rentav många. Men att det alltid skulle vara en klassfråga - nej. Du får ta fram något blytungt argument om jag ska ens ska överväga att ändra mig. Eller så menar du något helt annat än det jag läser.
 
Intressant diskussion här, man lär sig en hel del av alla inlägg. Men för att vara rakt på sak så tror jag att det handlar om hur mkt samhället är berett att betala för att behålla kulturer och rovdjur och gamla saker som inte längre är ekonomiskt hållbara eller lönsamma. Politik och tyckande så klart, finns inga rätta svar. Gäller vargar, renskötsel, sportfiske i älvarna, osv. Allt är väldigt nice & coolt, men hur mkt och vad får det kosta ?

Men alla i Swe borde behandlas lika när det gäller köp av fiskekort. Annars kanske vi kan införa extra höga biltullar för medlemmar i Samebyar som kör till Sth ?
 
Samerna har jakt o fiskerätt här i finnmark så funkar de här så borde de fungera i sverige oxå..

Finns olika fiskevårdsområden där lokalbefolkningen kan bli medlemmar o köpa säsongkort...

Utöver de så kan dygnskort köpas o de är billigast för dem som bor i finnmark, kostar en del mer för övriga norrmän...ytterligare lite till för fiskare från utlandet..
 
Rennäringen har aldrig varit ekonomiskt hållbar (lönsam). Motivet till att ge stöd har aldrig varit rent företagsekonomiskt. I vår grundlag anges i regeringsformen (1 kap, 2§):

att det samiska folkets möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.

Angående rennäringen skriver regeringen:

Rennäringen är en viktig del av det samiska kulturarvet. Staten har ett övergripande ansvar för att rennäringen kan fortleva som en del av kulturen. Rennäringen ska bedrivas så att den ger ett rimligt antal samer en tryggad försörjning på ett ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt långsiktigt bärkraftigt sätt.

Därav stödet. Sedan kan vi förstås här på utsidan ställa frågan som HasseQ gör: ”…det handlar om hur mkt samhället är berett att betala för att behålla kulturer och rovdjur och gamla saker som inte längre är ekonomiskt hållbara eller lönsamma.” Det finns ett examensarbete som undersöker betalningsviljan, hur mycket vi är villiga att betala för att bibehålla rennäringen och den samiska kulturen. Slutsatsen var att betalningsviljan var klart större än de stöd som staten ger åt näringen (https://stud.epsilon.slu.se/203/1/egback_s_090609.pdf). I den ofta citerade rapporten ”Vad kostar en ren?” från 1998 skrivs:

Om däremot rennäringen (och därmed indirekt den samiska kulturen) betraktas som en angelägenhet för hela det svenska folket blir kostnaden ca 20 kronor per person.

Vilken betydelse har den samiska kulturen för oss alla? Jag som bor i Umeå minns 2014 då vår stad utnämndes till kulturhuvudstad. Utan det samiska inslaget skulle vi aldrig ha fått priset. Men det var ändå ett uttryck får vårt gemensamma kulturella arv. En angelägenhet för hela det svenska folket.
 
Att värna den samiska kulturen står inte i motsättning till att värna övriga medborgares intressen. Tvärtom.
Att värna rennäringen behöver inte heller nödvändigtvis stå i motsättning till övriga medborgares intressen. Kringskärs de intressen som står utanför rennäringen, dvs de utanför samebyarna kan det skapa problem. Dels från majoriteten samer i sameland dels från den övriga ortsbefolkningen. Ansvaret vilar starkt på rennäringens egna aktörer såväl som allt för heta personer som utövar kriminella handlingar vilket aldrig kan försvaras. Framför en sansad dialog. Att köra juridiskt in i kaklet kan nog skada mer på sikt.
 
Viktigt att komma ihåg är att slöjd, handel, renskötsel, jakt och fiske är betydelsefulla delar av samisk kultur och kulturarv. Renskötsel är inte och har aldrig varit den enda samiska näringen, kulturutövningen eller livsföringen och idag lever de allra flesta samer utanför renskötseln. Trots detta så har staten, både på central och regional nivå, återkommande dragit ett likhetstecken mellan samer och renskötare.
 
Liknande trådar

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg