Hut vanligt är vandring utanför leder på låglandet?

[Still Alive]

Själv fjällvandrar jag aldrig, men jag gör mycket ofta flerdagarsturer utanför fjällen - främst i Stockholms län. Ibland åker jag längre bort. Jag följer ibland en vandringsled, ibland går jag efter karta och kompass. Jag funderar på vilket som är vanligast hos andra vandrare.

 

[Vandrare]

Väldigt sällan. Övernattningstur, typ ut med polarna och fiska, sova med frun i vindskydd, campa med barnen, ja. Men regelrätta vandringar där man går hela dagen och bär på övernattningsgrejor har jag inte gjort på väldigt länge. Utom i fjällen då och med kajak. Synd egentligen, det kan bli väldigt trevligt och oftast lätt packning, ved finns ju i skogen och en presenning duger som skydd.

 

[Picea]

Har aldrig vandrat utanför leder på låglandet, utom om jag plockar bär eller svamp förstås. Har gått flerdagarsturer på led några gånger. I fjällen går jag både på leder och utanför. Tycker också att det kan verka litet konstigt att åka hundra mil varje gång man skall vandra när det går att göra utanför husknuten, men fjällen är ju så vackra och det är nog lika mycket miljöbytet som själva vandringen som jag är ute efter.

 

[nermander]

Det stora problemet med att gå "oledat" på låglandet är väl osäkerhetsmomentet, man vet inte om det kommer gå att ta sig fram.

Jag har inte gjort särskilt många vandringar med övernattning oledat, men är ibland ute några timmar i skogen och går "lite hur som helst". Ibland kommer man fram till ogenomträngliga områden som det inte syns på kartan att de finns. Särskilt om den enda karta man har är terrängkartan. Är det ett område där det finns orienteringskartor så brukar ju kartorna visa lite mer.

Visst, om man bara följer vägar så funkar det kanske, men jag tycker inte det är så himla kul att följa vägar när jag vandrar (då kan jag lika gärna cykla). Stigar är oftast för osäkra kort, stigar som ser likadana ut på kartan kan vara väldigt olika i verkligheten.

 

[fridaeus]

Jag har heller aldrig gått oledat, utom dagsturer i hemmaskogen. I bebyggt område är ju lederna ofta dragna så att de slingrar sig mellan bebyggelsen och i närheten av vatten.

Bra fråga iaf, jag funderar lite på var jag skulle vandra fritt hemma i Sjuhärad. Jag gör mina försök att locka med barnen. Trägen vinner.

 

[hbgsnix]

Det varierar mycket, oftast blir det en kombination av ledat och oledat oavsett var man vandrar..

 

[thureb]

Bor så till

att jag har många leder att välja på. Men improviserar också en hel del speciellt på dagsvandringar. Övernattningar mest i samband med kajak.

Med kartförsedd GPS kan man kosta på sig att improvisera mer. Brukar var lätt att anpassa vägvalet efter hand.

Thure

 

[majjen]

Nittälven

Jag har ju haft en kombo-tur i åtanke ett längre tag. Längsta biten blir oledat, men jag kommer att besöka en dl naturreservat på vägen och där följer jag leder. Det handlar alltså om att i princip följa Nittälven, men till fots. Det kanske inte riktigt räknas som oledat?

Här hittar ni första blogginlägget av tio om min planering.

HåkanF

 

[Glännman]

Vad menar du med låglandet ? Nedanför kalfjäll är det enda kravet ? I sådana fall varje gång. Bland skog och myrar känner jag mig hemma.

Mvh / Johannes

 

[Still Alive]

Det stora problemet med att gå "oledat" på låglandet är väl osäkerhetsmomentet, man vet inte om det kommer gå att ta sig fram.

Jag har inte gjort särskilt många vandringar med övernattning oledat, men är ibland ute några timmar i skogen och går "lite hur som helst". Ibland kommer man fram till ogenomträngliga områden som det inte syns på kartan att de finns. Särskilt om den enda karta man har är terrängkartan. Är det ett område där det finns orienteringskartor så brukar ju kartorna visa lite mer.

Visst, om man bara följer vägar så funkar det kanske, men jag tycker inte det är så himla kul att följa vägar när jag vandrar (då kan jag lika gärna cykla). Stigar är oftast för osäkra kort, stigar som ser likadana ut på kartan kan vara väldigt olika i verkligheten.

Jag förstår nog inte helt hur du menar med "ogenomträngliga områden". Utveckla gärna.

 

[Avslutat Medlemskap 201709]

Ett långt land med skiftande natur

Naturen skiftar i vårt långa land.
Om man går utanför stigarna med karta och kompass kan terrängen variera högst olika beroende på var man befinner sig. Allt från enkel terräng, relativt öppen till svårforcerade skogar. Vissa ställen är som djungel med oftast lövsly och vindfällen. Igenvuxet, mörkt och inte trevligt. Går man efter stigar är det enklare i sådana fall. Begreppet röjningsberget, handlar om eftersatt skogsvård och där tar man sig svårligen fram. Att göra avstickare från leder och stigar fram till avlägsna sjöar och tjärnar är roligt och spännande men kan ibland bli krävande. Men som sagt landet är långt och med skiftande natur.

 

[nermander]

Jag förstår nog inte helt hur du menar med "ogenomträngliga områden". Utveckla gärna.

Precis som Mbatikopio säger.

Det kan vara snårigt, fullt med vindfällen eller på andra sätt väldigt svårforcerat. Det kan vara sankt fast det inte syns på kartan (på grund av att det regnat ovanligt mycket). För att inte tala om hyggen som kan vara rent överjävliga att ta sig över med kvarlämnade träd (som inte dög till virke) och ris lite här och där och halvmeterdjupa spår efter maskiner.