Hur viktigt är friluftslivet för er

[niklaz]

Jag tycker att fjällen är roligast men att gå i slumpvis skog med sambon och hunden är kul det med. Dock så är hon inte så sugen på tält vintertid... Är ute varje lördag och söndag men mindre sällan på veckorna då jag sitter i bilen till sent.

I lördags var jag solokvist. Kokade en liten termos kaffe och tog med lite korv. Låg i min Jerven-säck under en gran och filosoferade ett par timmar helt själv. Riktigt skönt trots risigt väder. Lågorna från brasan stod en meter rakt åt sidan men snöblandat regn fastnade i granen.

 

[flygare69]

Jag måste med viss regelbundenhet ge mig iväg och bo i skogen ett par nätter då och då. Mest älskar jag att ha en vecka eller två, fjäll eller lågland spelar inte så stor roll även om fjällen så klart är mer lockande. Det grundläggande behovet är att komma bort och leva enkelt. Jag mår som allra bäst när jag har mina ägor i en ryggsäck och inget mer. Att traska en dag, slå upp sitt läger och göra sig hemmastadd med en brasa och mat, för att morgonen därpå packa och ge sig iväg till ett nytt ställe.

 

[68678]

Allt har ett pris, så väl intressen och relationer. Jag har själv erfarenhet av att mitt friluftsintresse var en bidragande orsak till att ett förhållande sprack. Jag tror att oavsett vilka/vilken form av intressen man har så funkar det bäst om man har en partner med egna intressen. Har man inga intressen så känner man sig kanske utkonkurerad och övergiven i vissa stunder. Partnens intressen behöver inte vara samma men om man har intressen så tror jag att det är lättare att förstå och respektera sin partners behov.

 

[niklaz]

Min sambo gillar att vara ute lika mycket som mig och det är kanon. Ett tidigare förhållande var det viktigt att mingla med drinkar på fredag kväll och laga mat hemma på lördag o.dyl. Tälta hade hon inte gjort på 14 år. Höll inte så länge

Allt har ett pris, så väl intressen och relationer. Jag har själv erfarenhet av att mitt friluftsintresse var en bidragande orsak till att ett förhållande sprack. Jag tror att oavsett vilka/vilken form av intressen man har så funkar det bäst om man har en partner med egna intressen. Har man inga intressen så känner man sig kanske utkonkurerad och övergiven i vissa stunder. Partnens intressen behöver inte vara samma men om man har intressen så tror jag att det är lättare att förstå och respektera sin partners behov.

 

[sofiah]

Med familj tycker jag att det största hindret är att komma loss. Friidrott, kompisar och andra engagemang håller oss kvar i stan. Hela familjen tycker om att vara ute och för mig är det i högsta grad den bästa formen av återhämtning. Har dock kommit på att en gång per helg behöver vi komma ut, inte minst för att rensa ut alla stadens ljud. Vi drömmer om sommarens fjällvandring flera månader i förväg, men det hindrar inte enkla små dagsturer med lunch under ett tarp. Eg borde vi väl bo närmare skogen, men man hamnar där man hamnar...

 

[glenn o.c.]

Trots en ytterst kaxig trådstart kom det fina svar, tompa_ms poetiska "dumglo" gillar jag särskilt.
Det känns ändå som jag behöver förtydliga trådstarten, vissa störde sig säkert.
Beroende på typen av funktionshinder blir nivån annorlunda, för min del badar jag inte ens i badkar,
alltså går jag aldrig till ett skogstjärn och tar ett kvällsdopp,
Ett förhållande håller ju heller inte om intresserna skiljer sig allt för mycket eller om någon saknar
intressen överhuvud taget, som någon också nämner.

Glenn