från huthyfs.com:
På kroppen
Närmast kroppen har jag korta ullstrumpor, ett par korta löparbrallor och en ulltröja. Jag har inga kalsonger. Löparbrallorna har en innerbyxa och är mycket lätt att hålla rena. Dessa plagg sköljer eller tvättar jag så gott som dagligen och tar på igen eftersom de torkar fortast så. Först till kvällen byter jag närmast kroppen. Om jag sover på stuga eller hotell byter jag direkt.
Utanpå tröjan kommer jag att ha en långärmad skjorta av märket Patagonia, den väger 1,6 hg och är väldigt skön. Jag går aldrig med bara armar!
Utanpå allt har jag en vindoverall av märket Adidas. Den väger 400 gram vilket är betydligt mindre än redan ett par sådana där "vandringsbyxor" med "praktiska fickor" och förstärkningar på knäna och i rumpan. Den värmer bra och har varit med om mycket. Åtminstone på kontinenten blir den ofta liggande i säcken. På huvet har jag givetvis en skärmmössa. Mössan och den långärmade skjortan är mitt enda solskydd, solcrème använder jag inte.
Till de mera obegripliga detaljerna i många packlistor hör underställ. Eftersom temperaturen kan variera en hel del under etappen behöver jag ofta ändra min klädsel. Då vill jag verkligen inte ta på eller av mig kläder närmast kroppen. Underställ kan väl vara motiverat som nattklädsel, men inte vill jag ha sådana kläder på mig under resan. Min lösning är definitivt enklare.
Det är ett litet pussel att klä sig för alla tänkbara förhållanden med minsta antal plagg. Kläder väger mer än många tror.
Senaste gången som jag använde stegjärn var på min månadslånga vandring i Pyreneerna 2005. Jag använde dem en enda gång och det var troligen inte nödvändigt. Jag går numera in för att planera bort behovet vilket innebär att jag inte behöver stegjärnsfasta kängor. I flera år höll jag mig därför till lätta halvlåga kängor i viktsklassen 1,1 kg.
På min 20-dagars vandring i Schweiz, juni-juli 2011, gav mina kängor upp efter 18 dagar. Jag var då i Splügen där det finns en sportaffär. Där fanns inga så lätta kängor så jag köpte ett par låga vandringsskor av märket Salomon, vikt cirka 900 gram. Dessa använde jag på de båda sista etapperna i relativt normal alpterräng, och en del skog (vilket inte är lättare). Jag har också använt dem på tre fjällturer i Norge, 24 dagar, flera turer i Alperna, 45 dagar, och en 19-dagarstur i Pyreneerna sommaren 2012. På hemväg köpte jag ett ännnu bättre par av märket Merrell. De kostade 130 euro, cirka 1000 kronor, på Au Vieux Campeur i Paris. De väger också c:a 900 gram.
Det så ofta omtalade "vriststödet" sitter inte i skaften utan i sulan!
Många menar att lätta skor lätt blir alldeles för blöta och därmed vållar skav. Jag har gått med lätta skor i det sumpiga Trollheimen. När jag köpte mina Merrell tänkte jag att de var för fina att ha i det blöta Norden. Ironiskt nog hade jag på nästa tur ett par dagar med blötsnö vars effekt var jämförbar med ständiga vad eller långa myrpassager. Skorna höll alldeles utmärkt för detta, liksom även mina fötter. Det är inte farligt att bli blöt om fötterna, jag tvättar dem rentav på eftermiddagen!
Ju mindre sko, desto mindre skav.
Dock fungerar de inte så bra på hårda snöfält.
Övriga kläder
Mina regnkläder består av en Paclite-jacka från Haglöfs och ett par regnbyxor av märket Montura, inhandlade i Frankrike. Jackan var mycket dyr, billigare finns säkert idag. Brallorna har dubbla blixtlås i benen, så jag kan ventilera och slipper ta av mig skorna när jag tar dem på och av. Tillsammans väger regnkläderna c:a 400 gram. Jag har givetvis även ett par handskar för kallare väder. Märket varierar.
På stugor, eller till natten när jag tältar, byter jag kläder närmast kroppen, så jag har en extra tröja, ett par strumpor, kalsingar och en lätt fleece i packningen, vattentätt packade tillsammans med sovsäcken.