Det finns fullt med vindskydd längs tex Skåneleden så samma problematik borde finnas där, alltså hur folk reagerar när tvingas dela med andra vandrare.
Jag vet inte hur den begreppsförvirringen uppstått, eller när, men fjällkartan gör fortfarande skillnad mellan "vindskydd" och "raststugor", och den borde man hålla fast vid. Vindskydd är till för övernattning och är öppna åt ett håll. Raststugor har väggar åt alla håll, golv och tak och är till för att rasta i, och endast övernatta i nödsituationer. De brukar också ha nödtelefon. Vindskydd finns det faktiskt en del i fjällens utkanter, t ex i Storlien.
På låglandsleder finns vad jag vet ingen motsvarighet till raststugor, men gott om vindskydd, eller "skärmskydd", med en hylla att ligga på och lägga packning under. En friluftsmadrass är c:a 50 cm bred och dividerar man sovhyllans bredd i cm med 50, och avrundar nedåt till närmsta heltal, så har man alltså antalet personer som förväntas få plats, och så länge det finns plats ska man vara välkommen.
Jag har inte gått så mycket lågland, en tur på Bergslagsleden, en tur (delvis) på Sörmlandsleden och ett par på Östgötaleden och där har jag alltid kunnat tälta - med något undantag nära vindskydd vid sjöar. Jag är bekväm av mig.