Jag flyger och inom småflyget (som ju är de som går lågt nog för att av en slump upptäcka eventuella problem på marken) så används inte GPS som huvudnavigator. Däremot är det givetvis helt ok att ha en GPS som hjälpmedel. Hur det ser ut i en räddningshelikopter törs jag inte svara på, men karta och kompass lär finnas hur som helst.
Lite generellt för den som vill bli hittad och som inte har tänkt släpa på GPS, karta och kompass (t.ex. vid klättring eller skridskoåkning i ett närområde som man känner till väl):
Precis som när man fjällvandrar (eller för all del flyger), bör man lämna en färdplan. Någon som inte är med bör alltså veta var man är och en ungefärlig tid för återkomst. Man bör också planera sin färdväg noga, lägga märke till vad det stod på skylten där man svängde av vägen, eller vilka större öar man ämnar skinna förbi osv, så att man lättare kan lämna bra info vid ett nödläge.
Tänk på att när du pratar med SOS är räddningen redan på väg, den du pratar med talar alltså både med dig och med utryckningsfordonet samtidigt, så om du börjar med att lämna en generell riktning kan du, utan att känna att du förlorar dyr tid, ta en mer detaljerad beskrivning vartefter.
Tänk också på att din mobil kan lokaliseras, så om det blir problem med att bli hittad kan du be att få den pejlad. Ha alltid nyladdad mobil när du ger dig iväg.
Bär färgstarka kläder, det är inte bara på fjället som det är bra att synas, utan överallt.
Den dag man behöver flygassistans kan det också vara bra att t.ex. kolla in sin omgivning för att se ifall det finns mobilmaster, kraftledningar eller andra högra master i närheten. Dessa är utsatta på alla flygkartor (så att man inte flyger på dem) och kan lätt hittas, och då har man ju genast en gemensam punkt att utgå ifrån.
Det som syns bra från luften är rök, så har du möjlighet, gör upp en eld som ryker så mycket som möjligt. Du kan också lägga ut färgglada kläder eller utrustning på ett iögonfallande sätt, gärna så högt eller fritt som möjligt. Vinka på ett beslutsamt och gemensamt sätt när ni hör motorljudet, de ser som regel er innan ni ser dem.
När det så gäller den beklagliga skridsko-olyckan i helgen så har jag hört att det blev besvärligt att lokalisera dem som var på isen på grund av att det dels var väldigt mycket folk på isen generellt. (Min egen reflektion är det svårt att avgöra vilka "svarta fläckar" - som är så man ser folk på is från ovan - som hade problem.) Samt att mobiltäckningen i området var dålig, vilket ju kan ha lett till att en exakt positionsangivelse inte uppfattades direkt.
Ett annat problem är givetvis att helikoptrarna inte är baserade i närområdet. Efter nedläggningen av Tullinge, där polisen hade helikopterverksamhet, finns det inte längre några som är förtrogna med området på samma sätt som de som har daglig verksamhet där är. De helikoptrar som deltog i räddningen kom enligt uppgift i media från Visby och Arlanda (helikoptern på SvD:s förstasida var t.o.m. tyskregistrerad...). Tullinge hade legat ca fyra minuters gångtid bort, Berga tio minuter, ett avstånd som, tillsammans med det faktum att de som ofta flyger i ett område troligtvis hade hittat fram till ön i fråga utan exakta koordinater, kanske hade kunnat rädda liv. (Varför Tullinge lades ned får ni _gärna_ fråga Göran Persson om...)
Jag åker själv gärna långfärdsskridskor och känner i dag starkt med de drabbades familjer och vänner.
).
