Hur förändras Sarek när det blir besöksexplosion?

[Jiggen]

Senaste Sarek-turen hade vi väldigt dålig sikt så provade ta hjälp av rös för att navigera. Visade sig dock att dom första två rösen vi stötte på var bara gjorda "för skojs skull" så vi återgick snabbt till vanliga kartan och kompasset.

 

[Bandersson]

Frågan är naturligtvis relevant för alla fjällområden men anledningen till att jag tar upp just Sarek är att man velat minimera påverkan på landskapet. Inga leder har alltså dragits och inga turiststugor byggts (utom Darreluoppalstugorna som nätt och jämnt hamnade innanför gränsen). Men med tiden har så klart gamla stigar trampats tydligare (och en del nya uppstått).

Fast detta år tycker jag mig märka att något förändrats mer än tidigare. Jag tänkte på det när jag skulle gå upp till Pårteobservatoriet i torsdags. Det var rena besöksströmmen, likaså upp till högsta toppen. Men det som slog mig vara att "vägen" dit var betydligt mer rösad nu än när jag var där för några år sedan. Jag tolkar det så att man vill vara lite hjälpsam - eller så tycker man bara att det är kul att sätta upp en stenmarkering ibland. Jag anar samma sak i vad en del andra skriver - färdvägar där man tidigare själv fick söka sig fram har fått rösen. Är det fler som lagt märke till detta?

Det är sällan jag upplever det befolkat i Sarek men det har jag gjort i år. Detta stora intresse vållar mig inte problem i sig, det blir jag istället glad för. Nej, det är behovet av att påverka landskapet jag är bekymrad över - en slags urbanisering. Vad tycker ni?

Ja du om någon vet hur viktigt det är att bibehålla de historiska spåren, jag tänker förstås på din kartläggning av Präststigen. Med ”turiströsningar” förstörs ju dessa spår eller gör det omöjligt att bedöma vad som är gamla lämningar.

Du är glad över att intresset är så stort att besöka Pårteobservatoriet. Det förstår jag och du är i högsta grad ”medskyldig” bland annat med din beskrivning av Pegelleden. Där handlar det om att gå i Axel Hambergs fotspår men för att hitta denna stig får den inte rösas om av fjällvandrare.

Vad jag tycker behövs är att medvetandegöra våra Sarekvänner om betydelsen av att inte påverka landskapet. Visst borde det vara möjligt att Laponia ansvarar för att informera och fördjupa förståelsen för att bevara de historiska spåren? Sådan information borde finnas i Kvikkjokk och i Boarek. Även Svenska Fjällklubben kanske kan bidra i samband med kurserna i Pårek.

Det har talats om nedskräpningen här på Utsidan men det problem du tar upp tycker jag är mycket allvarligare.

 

[Larko]

Jag har själv turat vinter som sommar i Sarek de senast 40 åren och ser ingen gigantisk tillströmning just där även om det ökat rejält i mer lättillgängliga områden i fjällkedjan. Gjorde i somras tredje besöket på Pårtetjåkkå under en 40-årsperiod utan att notera särskilt många besökare eller ökat slitage. Vi bor en bit nedströms Kvikkjokk/Aktse och släkten har rört sig mycket i området. Vi brukar säga att ökningen av besökare snarare skedde under 80-talet men det kan såklart vara en selektiv minnesbild. Klart är dock att nedskräpningen blivit mindre med åren vad gäller kvarlämnat skräp. Tror till och med att fler besökare aktivt plockar äldre lämningar. I andra fjällområden ser det ibland ut på annat sätt men det kan vara så att en Sarekvandrare har tillgodogjort sig mer kunskap. Värst är det tyvärr vid populära fiskevatten i fjällvärlden närmare väganslutnig eller dit man flyger eller kör skoter. Jag fiskar gärna själv men kan inte bortse från att sportfiske och kvarlämnade ölburkar har en tydlig koppling. ”Nedskräpningen” i form av rösen och stenläggning runt tältplatser har dock ökat vilket är tråkigt. Även om det finns en säkerhetsaspekt gillar jag inte markering av vad. Samma som för klättring eller i lavinterräng gäller att lära sig (själv eller av andra) eller välja andra vägar. Vad gäller topprösning kan jag förstå lockelsen men tycker gott man kan avstå. Jag vågar till och sticka ut hakan och erkänna att jag tar bort det som i min värld är onödigt tillkommen rösning. Det kan tilläggas att jag via muntlig tradition har rätt bra kolla på rösning mm som kommer via ex. rennäring och inte finns på kartor.

 

[undvall]

Mycket intressant input Lars!
Och detta stämmer också väl överens med mina egna erfarenheter. Kommer väl ihåg min första Sarekvandring för 33 år sedan då vi såg en 5-10 tält i området runt Skårkistugan då vi passerade på väg upp mot Snavvavagge. Men när vi senare på turen gick genom Alggavagge och Sarvesvagge såg vi så vitt jag minns knappt en enda människa.

Och när man läser Gustav Öhmans redogörelse från årets vandring verkar det som om kanske samma sak fortfarande gäller, dvs ganska få vandrare förutom längs "huvudleden" genom Rapadalen och Ruohtesvagge.

Som jag skrev tidigare var det just detta vi erfor när vi gick genom norra delen av Stora Sjöfallets Nationalpark eller för den delen när vi vandrade genom området strax nordväst om Padjelanta för två år sedan. Så fort som man lämnar leden och rör sig bort från de mest välkända platserna är man helt ensam. Har mött och sagt hej till exakt 3 vandrare på de senaste 22 vandringsdagarna .... om man nu bortser från den sista biten längs Kungsleden ner mot Vakkatovare.

Den enda förändringen jag lagt märke till på mina senaste Sarekvandringar är att man på vissa ställen bytt färg på renstängslen till rött, vilket gissningsvis har goda anledningar men som i alla fall jag upplever som ganska fult.

/ Stefan

 

[fowwe]

Visst är det så att besökstrycket i Sarek är väldigt olika fördelat. Och när besökstrycket ökar kan man nog utgå ifrån att de delar som redan är mest frekventerade får den största delen av ökningen. När jag var uppe första gången i sommar (första halvan av juli) var det mycket folk i Ruohtesvágge. Även tillfartsvägen från Suorva via Guhkesvággebron upplevde jag som välbesökt. (Själva ingången i Suorva tycks vara mycket populär, med både bil- och bussbesökare, men efter ett tag sprider ju sällskapen ut sig åt lite olika håll.) I kontrast till detta så gick en kompis till mig med sin son runt "the Dark Side" (Bielloriehppe) nyligen och såg inte en kotte där. Det ska bli intressant att se om förvaltningen kommer ge oss siffror på förändringen av besökstrycket, de har ju räknare uppsatta på ett antal strategiska punkter.

Men jag måste här få med en personlig reflexion som belyser det jag frågar om i trådstarten. De flesta vandringar jag under åren gjort i Sarek har medfört få möten med människor (även om det ibland hänt att det blivit ett kort samtal). För det mesta har kontakten utgjorts av att se en och annan på avstånd. Det är först när man lämnat Sarek och närmat sig en stuga eller fjällstation som det blivit folk på stigen. Lite yrvaket börjar man hälsa/heja på dem och inser att man är bland folk igen, som under en dagsutflykt på Skåneleden ungefär. Men i år har det räckt med att komma ner från Jiegŋavágge (östra) och vandra utefter Gådokjåhkå mot bron för att få samma känsla. (Observera att jag inte är kritisk mot att Sarek är populärt - jag är ute efter den påverkan det medför.)

 

[brigas]

Nu har vi inte varit i Sarek,men i kvikkjokks närområde,och det är lite folk på själva färdvägarna/lederna,men så snart man gör ett avsteg från leden är man ensam. Rösen:vore ju synd ifall de riktiga gamla färdvägsrösena revs.men de som på senare tid rests på måfå är väl bra att kara undan.

 

[fowwe]

Nu har vi inte varit i Sarek,men i kvikkjokks närområde,och det är lite folk på själva färdvägarna/lederna,men så snart man gör ett avsteg från leden är man ensam.

Jo, så är det på exempelvis leder genom skogsland. Gå man 50 meter ifrån så kan det kännas som fullständigt bortglömd vildmark. Fast på kalfjället är det öppet så det är lätt att överblicka hur mycket folk man har omkring sig. Det är också vanligt att man går lite "vid sidan av stigen" eftersom stigen kanske inte är tydlig överallt. Och det spelar oftast ingen roll alls för upplevelsen.

Det här med känslan av hur mycket mänsklig närvaro det är har för övrigt inte bara att göra med hur mycket folk man ser. Utan också med hur mycket spår man ser. Nu är det inte så illa i Sarek att varje lägerplats spontant har byggts ut med vindskydd av staplade stenar, sittpallar av stenar, eldstäder osv. Att fylla naturen med sådant - kompletterad med en snitslad bana av rösningar emellan platserna - skulle nog för de flesta förstöra en stor del av naturupplevelsen. Även om vi vet att inte ens Sarek - i sträng mening - är "vildmark" så vill vi gärna ha den upplevelsen i den mån det går.

 

[hsp]

Var i Abisko fjällen 28/7-13/8 och tänkte på hur få som gick av tåget på de stationer närmast Sarek jämfört i Kiruna och Abisko.
Jick upp i Kårsavaggen och mkt folk upp till Stugan och sedan på hemväg mot tåget från Alesjaure stugorna där det var lika mycket folk som på motionsspår i GBG området Skatås folk kom i klungor med fördröjning på tågtider 2-3 ggr om dagen.I Aug så var det organsierade turistresor från mellan Europa från ett känt Svenskt varumärke med flaggor på tågstationer som samlingpunker 1000 personer på 2v om jag fattade rätt.
Satt och stekte pannkakor på campingplatsen vid Kungsleden i Abisko Nationalpark och orkade inte hälsa och bry mig till slut pga antalet och Tyska , Engelska och Italienska var det vanligaste språket.
Jag var i Sarek på 80-t som tid beskrivits som en bom och då var det betydligt mer nedskräpning än nu.
Hur besökstalen blir i framtiden är ju osäkert men tolkade besökarna som att våra milda Covid restriktioner skapade ett vist besökstryck från Europa.

 

[fowwe]

Var i Abisko fjällen 28/7-13/8 och tänkte på hur få som gick av tåget på de stationer närmast Sarek jämfört i Kiruna och Abisko.

Jag noterar din iakttagelse. För egen del besökte jag Kvikkjokk och steg därför av tåget vid Murjek (och nio dagar senare på igen). Kan inte bedöma hur många på tåget som fortsatte till stationerna längre norrut. Fast det är en rimlig tanke att när fjällbesökarna ökar så är ökningen störst på de platser och anläggningar som redan har de stora skarorna. Även om Kvikkjokk nu var ovanligt belamrad med vandrarhemsgäster, tältare och husbilar så är ju inte Kvikkjokk den största magneten för fjällbesökare. Detsamma gäller väl då också Sarek.

 

[hsp]

Kom att tänka på att när jag var där på 80-90 T så var vi på föredrag om Samer och på ett litet fint museum med slöjd och deras historia som borde vara mer känt av de som nu besöker ´deras ´ områden.
När jag varit i Padjelanta gick jag även då mot kvikkjock och hade sällskap med en STF trotjänare från Stockholms kontoret som var på inspektionsresa till fjällstationer och stugor som hon redan då ansåg att STF var på väg mot marknads och ekonomi styrning för maximal vinst.
Att besökstalen ökar är jag ju ej principelt emot så länge folk ej skräpar ner och ej förändrar naruren mer än sitt markslitage och ej stör djur och plockar fridlysta växter,förr innan vikthetsen hade man ju kikare och lupp och flora och fågelbok med sig och ev annan literatur och packade ned klockan i ryggsäcken och hade koll på vilken dag det var med papper och penna(blyerts) vilket jag även fick göra nu då jag tog en stor gammal smartphone som drog mer ström än jag trodde och solcelsladdaren ej fungerade så bra i kylan och regnet och batteri backuppen var kvar hemma jag fick kolla dag och tid i kameran då det närmade sig dag för hemresa med tåget på 16 d resan.(+res tid)

 

[Totteman]

Nej, det är behovet av att påverka landskapet jag är bekymrad över - en slags urbanisering. Vad tycker ni?

Det är glädjande att fler människor besöker de fina områdena som finns i Sverige. Friluftslivet har fått ett uppsving generellt sett och många vill vandra. Det är en rolig utveckling.

Jag tror att en del av icke önskvärt beteende i fjällen beror på okunskap. Naturligtvis finns det sådana som beter sig som hemma i storstan. Jag tänker till exempel på den vanligaste nedskräpningen mellan Nikkaluokta och Kebnekaise är portionssnus. Då förstår man inte, eller struntar i vad man gör.

Nog om det. Nu var det rösen det handlade om.

Jag kan erkänna att jag satt en sten på ett röse, men det gör jag inte längre. Rösen som markerar en led, och kanske är markerade, fyller ett syfte. De ska synas. Om en markerad sten har fallit omkull så brukar jag, om jag orkar, resa den upp. Det känns som ett bra röse eller markering.

De övriga rösena, som allmänheten och turister gjort, har nog gjorts utan närmare eftertanke. Det är nog mest en rolig grej...just då. Jag tror inte att de som lagt till en sten på ett röse känner att de förbättrar säkerheten för den som passerar. Kanske pappan hjälper sitt barn att få dit en sten.

Omotiverade rösen behövs inte och påverkar landskapet och de djur som finns där. Sådana rösen borde återställas.

Markeringar för var man kan vada finns också. Oftast finns en upptrampad liten stig och där kanske man kan vada. Det är inte säkert. Man kunde kanske vada tidigare, men det är inte säkert att man kan vada nu.

När man ska tälta på en fin plats finns ofta stenar på sidan om, då andra tältat på samma plats tidigare. Dessa stenar har använts för att förankra tältet, och det kan se lite trist ut när man kommer till en sådan plats, i alla fall om man själv inte ska tälta där. Fast, hur stort är detta egentligen? Det handlar om att samma stenar används om och om igen, av de som passerar den fina tältplatsen.

Urbanisering...ja, lite så är det nog, men mest handlar det om okunskap, i alla fall när det gäller rösen.

 

[CampDavid]

Lämna inga spår, ta bara bilder med dig. Gäller vare sig det finns rösen eller inte. Enda undantager är skräp, det kan man ta med sig.
/John