Hur får man gott omdöme?

[lowe]

utveckling

Tiger:
Jo, så är det: Människans mentalitet har sin konstruktion. Man brukar säga att den bl a tillåter viljeakter, självständighet, sociala förmågor och mycket annat som inte kan tillskrivas andra arter eller exempelvis patologiska tillstånd.

Crazy:
Trial and error faller som kunskapsproducerande process om inte error leder till ny eller bättre kunskap, exempelvis ökat omdöme. Effekten kan då bli Afraid, d v s. viljan eller förmågan att klara avklingar.

Swartling:
Känner igen det du säger, då jag har hoppat fallskärm. Den stora skillnaden från skridsko är väl att genomförandet inom fallskärmssport ofta är en fråga för den enskilde, medan skridsko i allt större utsträckning är grupp-orienterat. Ansvarsdelen blir en fördelningsfråga.

 

[Palle_Z]

Fallskärmshoppningen har garanterat utvecklats med trial and error. Den allra första fallskärmshopparen hade ingen att observera, detsamma gäller den första basejumparen osv.

Trial and error är väl grunden i all mänsklig utveckling. Ger man sig på något nytt och oprövat vet man inte vad resultatet kan bli. Vi efterföljare har bara att tacka de människor som utmanar gränserna och visar oss andra vad som är möjligt, det kan vara att åka Örebro-Stockholm, åka till Åland eller åka mitt på en sjö med tunn is.

Det som är viktigt när det gäller trial and error är dock att kunna göra en bedömning av möjliga konsekvenser av det försök man skall göra.
Erfarenhet och att skaffa sig erfarenhet är därmed starkt kopplat till risk och riskminimering. När man testar isens bärighet gör man det inte ensam, när man åker över till Åland lusläser man väderprognoser och har tät kontakt med Stockholm Radio. Det som Krister har observerat är att det är här det ofta brister, under ens skridskoutveckling så saknas ibland erfarenheten för att göra en riktig riskminimering.

Det gäller alltså att skilja på gott omdöme och gott omdöme. En viss incident visar detta tydligt. En arrogant attityd på grund av mycket skridskoåkning i ryggsäcken kan ge ett dåligt omdöme då man tycker att man kan hantera alla isar. Gott omdöme för is och gott omdöme för riskminimering är två helt olika saker. Med ett från början gott omdöme för riskminimering kan man skaffa sig ett gott omdöme för is utan att åka alltför ”experimentellt”.

-Palle

 

[Mezzner]

Jag refelekterar över flera av frågeställingarna när det gäller "risksporter". Man hör ju ofta om vikten av erfarenhet i dessa sammanhang.

Hur mäter man den?

Man kan mäta den i tid, eller i antal leder kanske. Bättre vore då att mäta erfarenheten i incidenter, ju fler och ju allvarligare desto bättre. Sedan kan man ju undra om man skulle vilja klättra med nån som gjort ett antal markfall osv det senaste året.

Har man å andra sidan klättrat i ett visst antal år så betyder ju inte det att man gjort detta på ett klokt sätt bara för att man inte är död ännu.

Att säkert avgöra om säkringarna är lagda med finess går bara om man faller på dem. Och det är inget bra sätt; antingen kommer man att få uppfattningen om att allt håller, eller så kanske man dör.

Därför tillhör det klättringen att vara duktig på att disciplinerat agera enligt vissa inlärda mönster. Man kan ha tillägnat sig dessa genom läsning eller förevisningar och övningar, men egentligen inte genom förvärvade erfarenheter. Alltså kan den som är duktig ha förvärvat sina kunskaper genom ivrig läsning av klätterlitteratur, och därigenom vara mycket klokare än den som har praktiserat klättrin under lång tid.

Att läsa har förstås den bristen att det har allmänt lägre inlärningseffekt än övning. Men å andra sidan finns det mycket kunskap man inte kan öva in.

 

[lowe]

utveckling

Palle:
Håller med avseende fallskärmhoppning: Jag kommer väl ihåg mitt första hopp som endast föregåtts av teori och vissa övningar. Därefter ensamhopp (Trial and error bygger på eget försök). Omedelbar kvittens på vad som gjordes fel. Men här kan naturligtvis Afraid-tillståndet uppstå; det blir ingen integrerad kunskap, utan ett skäl till att avstå.

Alltså; om uppgiften ska lösas enskilt kan man inte välja bort. Om aktiviteten däremot är grupp-orienterad, uppstår en rad faktorer som förhindrar, försvårar ett enskilt ansvar eller underlättar ett undandragande.

Vilket för skridskosportens vidkommande kan innebära, att många i gruppen avstår, och omdömesutvecklingen blir ett enskilt privilegium (ledaren -arna).

Dessutom ska det ju vara så, att man får följa utan ett alltför stort enskilt ansvarstagande, då skridsko till vissa delar sorterar under rekreation.

 

[thureb]

Pedagogisk plurrning

Det händer ganska ofta på turer att personer som t ex åker före ledaren plurrar. Förhoppningsvis ger detta flera slags lärdomar både för de som slutar åka före ledaren och för de som kan dra nytta av erfarenheterna t ex att det ofta är sämre i sund etc när de åker självständigt senare.

Plurrhål i isen kan ha samma pedagogiska effekt även om man ser dem några daga senare.

Thure