Hur dela upp replängder mellan klättrarna?

[per162]

Det verkar vara kutym att man delar ledandet av replängder enligt principen varannan replängd, eller om det inte fungerar så hälften av replängderna var. Men vilket är egentligen det bästa fördelningssättet? Vad använder ni för metod? Det bästa jag kan komma på är att dela på tiden man klättrar (vare sig det handlar om förstemansklättring eller andremansklättring). Det känns som en rättvis fördelning och borde ge incitament att klättra snabbt, bygga och riva ankare snabbt, etc. Man har då frihet att tex välja att klättra en svårare och mer tidskrävande variant av leden, ta sig tid att sätta fler säkringar när det känns läskigt, vila mellan cruxen, försöka rensa en upphittad säkring, etc, utan att man slösar med klätterpartnerns tid. Längden på reporna blir inte längre särskilt viktig. Man kan hinna leda två 20-metersrepor under samma tid som kompisen leder en femtiometersrepa. Man slipper därmed vissas irriterande tendens att vilja förlänga replängderna så mycket som möjligt för att själva få leda maximalt med tid. En schackklocka vore optimalt för att hålla koll på tiden men två billiga armbandsur borde funka lika bra. Inget jag skulle insistera på med en ny klätterpartner, men kanske ett bra system om man känner varandra bra? Det låter kanske småaktigt att försöka dela tiden 50/50, men den klart största nackdelen med klättring som sport, enligt mig, är att den är så tidskrävande, vilket gör varje effektivisering värdefull.

Någon som provat? Hur gör ni?

 

[Adam K]

Jag tror du behöver nya klätterpartners.
Eller tvärtom, lugna ner ditt eget klätterhetsande. Ha trevligt och njut av dagen ute och sällskapet.
Jag förstår inte om du menar på multipitch-leder, eller 'vanliga dagar på klippan'?

På multipitch, om ni är lika starka så spelar det ingen roll om ni kör block eller varannan, men det kan vara värt att prata med varann, ofta har man lite olika böjelser så kan dela upp reporna efter dem. Vill du ha mycket ''led-tid' så se till att orka hela vägen till toppen, och tveka inte för att leda om förhållandena blir dåliga (mörkt, blött, trött).

 

[Mezzner]

Nån millimeterrättvisa har jag aldrig upplevt nåt behov för. Klättrar man enrepors leder så brukar det kunna vara varannan som gäll, men det är ju i fall det finns passande grader för båda klättrarna, om de nu inte råkar vara exakt lika starka.

Jag har aldrig med mina repkamrater upplevt att det varit strid om vem om ska leda för att båda vill, det brukar ju snarare kunna vara tvärtom! ;-)

Dagsform och allt möjligt brukar få avgöra.

På multifpitch har jag inte klättrat med så många olika partners, så där kan jag inte dra några allmänna slutsatser, den som är starkast leder det svåraste brukar det bli.

Dock undrar jag lite om varför det anses gå snabbare att leda block?
Det beror förstås på lite olika saker varför det tar tid på olika leder, men att leda varannan kan ju också vara tidsbesparande eftersom man inte byter säkringsman mer än på varannan repa då - vilket i sin tur brukar kunna innebära att ett stand är lättare att organisera.

Jag har lett samtliga repor nån gång, och inte katten gick det snabbt!

(Sen får jag väl erkänna att jag ofta bryr mig mer om vem det är som ansvarar för att det finns nybakad sockerkaka till kaffet...)

 

[embl]

Det finns många sätt att snabba upp tiden vid klippan, och det är viktigt speciellt så här på hösten när klättertillfällena blir färre.

Om vi snackar vanliga dagar på klippan och det som du ifrågaställde så vill jag poängtera vikten av att avstå ifrån att följa en led. Om alla klättrare vill leda så mycket som möjligt bör man fundera över metoder att låta bli att gå som andreman. Kanske jumera är ett alternativ?

 

[embl]

(Sen får jag väl erkänna att jag ofta bryr mig mer om vem det är som ansvarar för att det finns nybakad sockerkaka till kaffet...)

Du är välkommen i mitt replag

 

[Adam K]

@Mezzner,
Poängen med block-lead på multipitch trodde jag var mest för att man inte ska behöva leda när man just klättrat, dvs för att ledklättraren ska vara piggare.
Men ofta nog tycker jag att det jämnas ut av att man är kall efter att ha säkrat upp 2e-mannen, och är lagom varm efter en repa som 2e-man, gäller särskilt på is!

 

[Mezzner]

Adam:
Aha, jo jag insåg att det kan vara det man far efter, och det kanske är så enkelt - men som du säger så finns det baksidor även av det.

 

[Bettega]

Hans Florin rekomenderar att leda i block (i boken "Speed Climbing") för att klättra snabbare men jag kommer inte ihåg argumenten (och jag har inte boken nära mig just nu). Får väl återkomma senare med citat.

(Men att klättra snabbt är ju bara EN aspekt av vad som TS kan mena med att dela replängder på BÄSTA sätt)

 

[per162]

Mezzner och Adam: Som framgår av inlägget så är det inte milimeterrättvisa jag är ute efter, utan mer klättring på mindre tid. genom skapandet av en incitamentsstruktur. Normalt brukar klättrare välkomna varje liten detalj som bidrar till att man kan klättra mer på mindre tid, vare sig det är bättre guideböcker, lättare utrustning, mindre rack, kortare anmarscher, etc. Det är klart att man kan byta klätterpartner om man inte är nöjd med varandras hastighet, men här finns ju ett enklare sätt att lösa problemet på. Jag vill ofta klättra med bättre eller sämre partners utan att känna mig stressad att hålla samma hastighet som dem, eller uttråkad för att de är så långsamma.

Jag tror att alla någon gång haft partners som bygger långsamma ankare, är överdrivet försiktiga (långsamma) när de går som andremän, eller när de leder långt under sin förmåga, eller som vägrar aida även när det skulle gå mkt snabbare. och man har bråttom, eller länkar replängder trots att det saktar ned klättringen. Sådana problem känns onödiga.

Samma system med delning av tiden finns ju tex inom schack. Varför? Jo, för att spelet blir roligare när det finns en incitamentsstruktur som uppmuntrar spelarna att hålla en behaglig hastighet för allas bästa, istället för att vara egoistiska.

 

[Mezzner]

Jag har nog faktiskt aldrig bekymrat mig över att min repkamrat varit för långsam. Och då har det trots allt hänt att jag varit den starkare av två.

Jag vill klättra så mycket som möjligt, men jag väger in upplevelsen total också, och nåt som jag faktiskt har upplevt som negativt är när jag haft en partner som i varje läge haft bråttom. Antagligen har denne också upplevt mig som långsam - ibland med rätta, och ibland beroende på att det är svårt att inte vara egocentrisk för en del.

Jag håller med om att det är positivt att hinna mycket, att inte stå och vela om vad som ska göras härnäst osv - men det får inte vara så att detta färgar tillvaron i form av att man hela tiden jagar tid.
Det är dumt att vela och epics brukar också vara tidsödande och onödiga - men onekligen bidrar ju just mer eller mindre taffliga epics också till en samlad erfarenhet, som t o m i efterhand kan vara glada minnen.

 

[Antis]

Jag tror att alla någon gång haft partners som bygger långsamma ankare, är överdrivet försiktiga (långsamma) när de går som andremän, eller när de leder långt under sin förmåga, eller som vägrar aida även när det skulle gå mkt snabbare. och man har bråttom, eller länkar replängder trots att det saktar ned klättringen. Sådana problem känns onödiga.

Att prata ihop sig med repkompisen innan multipitchen förbättrar situationen, hur förväntar vi oss att standplats ska byggas? Inte med en eller fem säkringspunkter, utan två-tre bra. Hur går pitcherna, var ska standen byggas? Vart är de kritiska partierna, vart kan man spara in på säkringarna? Hur täta säkringar på eventuella traverser behöver andremannen? När blir det mörkt, dvs hur mycket tid har vi på oss?

Är man överens gällande dessa frågor så är mycket av nämnda problem lösta. Vem som i slutändan tar vilken pitch, satsa på varannan men var öppen för spontana byten om man så vill.

Sen behövs smidighet i att sortera säkringar, rope management och hantering av föraren.

 

[ratfink]

Ha skoj!

Aldrig reflekterat över detta faktiskt.Men så har jag aldrig klättrat högre klippor än i bohuslän heller.
Vid hemmaklippan så får man stå å säkra en stund ibland och ibland får man klättra jättemycket.brukar bli even steven till slut.
Känns lite som att ta bort äventyrskänslan om man skulle klocka all tid.
STANNA DÄR VID KRUXET DIN TID ÄR SLUT!!! ELLER JA DEN FÖRRA LEDEN DU KLÄTTRADE TOG JU 40 MINUTER OCH MIN TOG BARA 20 SÅ DU E SKYLDIG MIG 20!