Lite lekmannasynpunkter från mig då, som inte är doktor men numera innehavare av vissa bursiterfarenheter:
Kortison verkar ju kunna ställa till det ifall det används det minsta oförsiktigt. Det verkar dock som om de flesta känner till det och aktar sig generellt för kortisonet.
Mer korrekt och nyanserat verkar det vara så att kortison är ett potent läkemedel och därmed är det viktigt att använda det på rätt sätt; bra tillämpningar är bursiter där bursan håller reda på kortisonet, och kanske inne i ledkapslar.
Sämre verkar det ju vara på ställen där det kan skvalpa runt lite och i värsta fall nå muskelfästen och liknande som därmed kan försvagas.
I fallet med bursor så skulle jag nog påstå att det är lite klokt att trycka i kortison redan vid första tillfället då man bestämt sig för att punktera, och under förutsättning att den tappade vätskan är klar och indikerar att inflammationen inte är bakteriell. Punkteringen i sig är inte särskilt nyttig, då sticket irriterar och vätskan snabbt återfylls om man inte häver inflammationen. Det bildas gärna bindväv vid punkteringen och detta blir på sikt ett problem då det blir svårare att tömma vid varje punktering, och bindväven komplicerar det hela strukturellt så att säga. (Jag är därför glad att kompisen bangade när jag inledningsvis var på gång att punktera på egen hand, eller rättare sagt med kompisens, som det senare visade sig, obenägna bistånd.)
Skulle alltså tro att när man väl punkterar är det lika bra att trycka i kortison första gången om vätskan indikerar att inflammationen inte är bakteriell!
Min läkare förkastade även det förslag som jag fick av sköterskan i receptionen idag, att utöver läkartiden också få en tid hos arbetsterapeut. Min inflammation har inte utlösts av nån slags onyttig träning, eller annat som jag bör ändra eller komplettera med annan träning. Möjligen beror den på lite (omedvetet) belastande mot kontorsstolens armstöd eller vid nåt yttre (omedvetet) våld. Om jag aktar mig för att punktbelasta armbågen menade läkaren att jag gjort vad som krävs, ur nån slags arbetsterapeutisk aspekt.
Jag har av läkaren fått minimala restriktioner avseende träning. Jag ska ta det varligt i ca två dygn efter injektionen men sen kan jag bete mig som vanligt och han bedömer inte paddling som onyttigt. Jag kommer dock att vara lite extra försiktig. Jag har ju bl a fått en följdinflammation i muskefästen till typiska klättermuskler och kommer inte att prova klättra igen förrän jag anser att bursit och inflammation är helt borta, och jag även har klarat lite annan "nyttigare" träning. Klättring vet jag erfarenhetsmässigt är lite besvärligt; det är lätt att ta i mer än man tål och det leder i bästa fall (om man nu får problem alltså) till tendinit eller liknande. Alltså får det nog faktiskt vänta med klättring till utomhussäsongen sätter igång, även om det känns lite trist.
Har denna gång fått anvisningar att käka diklofenak; vid förra injektionen tyckte läkaren att det kunde kvitta, tidigare kur hade ju varken gjort till eller från. Nu tyckte han dock att det åtminstone skulle göra mer nytta än skada.
Har dock käkat diklofenak senaste åren så att det räcker, och ska nog prova med en lite försiktig kur, och istället köra lite Voltarensalva som komplement. Åtminstone tycker min mage att det låter klokt. Voltarensalvan innehåller tydligen diklofenak till skillnad från de andra gelerna som typiskt innehåller ketaprofen. Dessa har jag aldrig märkt nån effekt ifrån.
Fast det kan ju förstås bero på att jag är lika tjockhudad som tjockskallig...
