Hundattack
- Trådstartare Vinylbrus
- Start datum
1)
Grannens schäfer. Tyckte att hans revir även inkluderade gatan utanför staketet, och så småningom tydligen även mina föräldrars tomt. Fast jag misstänker att jycken var bortom vad som räknas som reson även bland hundar vid det laget.
Jag klev ur bilen för att öppna grinden(in till mina föräldrar), hunden får spel och drar iväg. Parasollfoten som hunden är tjudrad vid fastnar när hunden hoppar över staketet och kopplet brister. Jycken hinner få in fyra bett, varav 3 går genom huden innan husse(som bankar med en träsko) och mina föräldrar får den under kontroll.
Hamnar på akuten, hos nån som inte vet ett dugg om penetrerande skador av kontaminerade föremål. Ett av betten blir svårt infekterat med veckor av misär som följd. Grannen avlivade jycken dagen efter attacken.
2)
Stirrig collie anfaller när jag vill passera matte + hund på en gångväg. Går inte särskilt fort, går inte särskilt tyst - inget direkt överraskningsmoment alltså. Hugget tar i skridskon och hunden kommer av sig. Jag rullar vidare, vet inget mer.
3)
Nån terriervariant. För stor för att vara "typisk" pitbull, men samma grundläggande modell. Ägdes av en kille som drev en cykelverkstad. Jag är där för att köpa lite prylar, pratar med ägaren i godan ro. Inga dåliga vibbar eller konflikter på vår nivå.
Hunden kommer fram och nosar, går ett varv, kommer sedan tillbaka och biter mig i handen. Inte med full kraft visserligen, men rakt ur det blå och tillräckligt för att det ska gå hål. Blev ärligt talat mest förvånad över det hela. Ägaren inser sitt ansvar självmant och avlivar hunden något senare. Såret läkte bra, vet nog inte var ärret är längre ens en gång.
Hello,
Dom där hundarna gjorde min tur genom öst-europa direkt otrevlig för några år sedan. Speciellt otrevligt var det i Rumänien och Turkiet. Vallhundarna där är tuffa till tusen och låter sig inte skrämmas av att du skriker eller kastar sten på dom.
Men vad jag kom fram till var att när man var jagad skulle man sluta trampa eftersom dom verkade triggas av fötterna som for upp och ner framför deras ögon. Dom gillade också hugga mot fötterna. Sedan är det bara att lugnt och stilla sakta in och stoppa cykeln och sedan stirra ut i horisonten och verka oberörd - dom tappade intresset direkt.
Mot dom mindre tuffa hundarna, men fortfarande tuffa, dom fick jag att backa genom att kasta rejäla stenar på. I hundtäta områden cyklade jag därför med ett gäng stenar på styrväskan. När jag såg och hörde en hund som var på väg mot mig, så tvärnitade jag cykeln och skrek och slängde sten på hunden. Dom blev totalt livrädda! Jag tror faktiskt att dom hundarna lärde sig att inte jaga turande cyklister mer. Så om ni cyklar genom Rumänien och Turkiet och inte blir jagade en enda gång, så ska ni tänka på mig och stilla tacka mig
.
Tyvärr vet jag inte om detta är det universiella receptet mot alla hundattacker. Alla hundar är olika och det gäller att försöka läsa om dom är tokiga eller bara ute efter lite spänning.
/Mike
Dom där hundarna gjorde min tur genom öst-europa direkt otrevlig för några år sedan. Speciellt otrevligt var det i Rumänien och Turkiet. Vallhundarna där är tuffa till tusen och låter sig inte skrämmas av att du skriker eller kastar sten på dom.
Men vad jag kom fram till var att när man var jagad skulle man sluta trampa eftersom dom verkade triggas av fötterna som for upp och ner framför deras ögon. Dom gillade också hugga mot fötterna. Sedan är det bara att lugnt och stilla sakta in och stoppa cykeln och sedan stirra ut i horisonten och verka oberörd - dom tappade intresset direkt.
Mot dom mindre tuffa hundarna, men fortfarande tuffa, dom fick jag att backa genom att kasta rejäla stenar på. I hundtäta områden cyklade jag därför med ett gäng stenar på styrväskan. När jag såg och hörde en hund som var på väg mot mig, så tvärnitade jag cykeln och skrek och slängde sten på hunden. Dom blev totalt livrädda! Jag tror faktiskt att dom hundarna lärde sig att inte jaga turande cyklister mer. Så om ni cyklar genom Rumänien och Turkiet och inte blir jagade en enda gång, så ska ni tänka på mig och stilla tacka mig
.Tyvärr vet jag inte om detta är det universiella receptet mot alla hundattacker. Alla hundar är olika och det gäller att försöka läsa om dom är tokiga eller bara ute efter lite spänning.
/Mike
Vatten!
Under min cykelresa till Rumänien träffade jag på en stor mängd hundar som inte alls verkade vänligt sinnade. För att bli av med dem var det bara att ta fram vattenflaskan och spruta, funkade varenda gång.
Gathundarna i städer är det i regel inget problem med. Jag tror de är såpass vana vid bilar och cyklar att de inte bryr sig. När man cyklar genom byar är min erfarenhet däremot att man ska passa sig lite mer. De har i regel sitt hus att passa och blir mer närgångna.
I Baltikum hade alla stora skällande hundar men de var i stort sett aldrig lösa. Det var bara att hoppas på att staketen var tillräckligt höga. Den absolut roligaste hundhändelsen skedde om jag minns rätt i Litauen. En hund i Dreverstorlek som fick syn på mig sprang rakt igenom ett gäng hönor på ett sätt jag tidigare bara sett på tecknad film.
Överraskningsmomentet när man ljudlöst och snabbt kommer farande är nog det som triggar hundarna mest. Gamla gubbar och kärringar som kom långsamt cyklande på skeva och gnisslande cyklar fick aldrig hundar efter sig. Jag håller för övrigt med om, som någon tidigare skrev, att hundarna blir lugnare av att man slutar trampa.
Under min cykelresa till Rumänien träffade jag på en stor mängd hundar som inte alls verkade vänligt sinnade. För att bli av med dem var det bara att ta fram vattenflaskan och spruta, funkade varenda gång.
Gathundarna i städer är det i regel inget problem med. Jag tror de är såpass vana vid bilar och cyklar att de inte bryr sig. När man cyklar genom byar är min erfarenhet däremot att man ska passa sig lite mer. De har i regel sitt hus att passa och blir mer närgångna.
I Baltikum hade alla stora skällande hundar men de var i stort sett aldrig lösa. Det var bara att hoppas på att staketen var tillräckligt höga. Den absolut roligaste hundhändelsen skedde om jag minns rätt i Litauen. En hund i Dreverstorlek som fick syn på mig sprang rakt igenom ett gäng hönor på ett sätt jag tidigare bara sett på tecknad film.
Överraskningsmomentet när man ljudlöst och snabbt kommer farande är nog det som triggar hundarna mest. Gamla gubbar och kärringar som kom långsamt cyklande på skeva och gnisslande cyklar fick aldrig hundar efter sig. Jag håller för övrigt med om, som någon tidigare skrev, att hundarna blir lugnare av att man slutar trampa.
Om man blir hundbiten utomlands måste man alltid tänka på rabiesrisken. Väldigt få länder är rabiesfria och hos främmande hundar, i synnerhet aggresiva finns alltid en liten risk att hunden bär på rabies.
Blir man biten eller riven, eller i vissa fall slickad på av ett okänt däggdjur (hund, katt, fladdermus etc.) skall man alltid söka kompetent vård snarast. Rabies är alltid 100% dödlig, men får man behandling tillräckligt snabbt (inom ett par dagar) så är risken att smittas i stort sett obefintlig. Väntar man för länge finns ingen verksam behandling. Får man väl symptomen ett par månader senare är det i tyvärr kört.
Behandlingen går ut på en serie vaccindoser samt antikroppar mot rabiesviruset.
Eftersom vi lyckligtvis är rabiesfria i sverige är inte kunskap om sjukdomen spridd. Det är en liten risk att hunden man möter faktiskt är rabiessmittad, men om den är det är konsekvenserna som sagt stora.
Reser man i områden där det kan vara svårt att få kompetent vård bör man överväga att vaccinera sig innan resan. Även om man är vaccinerad skall man söka vård efter en exponering, men man har större marginaler och slipper t.ex. antikropparna, som kan vara i princip omöjliga att få tag på i vissa länder.
Länk till en artikel i läkartidningen om hur tragiskt det kan gå om man blir hundbiten i Thailand.
Blir man biten eller riven, eller i vissa fall slickad på av ett okänt däggdjur (hund, katt, fladdermus etc.) skall man alltid söka kompetent vård snarast. Rabies är alltid 100% dödlig, men får man behandling tillräckligt snabbt (inom ett par dagar) så är risken att smittas i stort sett obefintlig. Väntar man för länge finns ingen verksam behandling. Får man väl symptomen ett par månader senare är det i tyvärr kört.
Behandlingen går ut på en serie vaccindoser samt antikroppar mot rabiesviruset.
Eftersom vi lyckligtvis är rabiesfria i sverige är inte kunskap om sjukdomen spridd. Det är en liten risk att hunden man möter faktiskt är rabiessmittad, men om den är det är konsekvenserna som sagt stora.
Reser man i områden där det kan vara svårt att få kompetent vård bör man överväga att vaccinera sig innan resan. Även om man är vaccinerad skall man söka vård efter en exponering, men man har större marginaler och slipper t.ex. antikropparna, som kan vara i princip omöjliga att få tag på i vissa länder.
Länk till en artikel i läkartidningen om hur tragiskt det kan gå om man blir hundbiten i Thailand.
Alfahanne - är du verligen en ?
Håller med om att alfahane teorin kan fungera, om man nu verligen lyckas övertyga hunden om att man är alfahanne. Min erfarenhet är att hundar väl kan skilja på äkta människoalfahane och spelade.
Men om man nu är en riktig macho är det då verkligen säkert att man är mer macho än hunden - om inte - vad händer då?
Dessutom beskrivs även situationen när hunden förlorar 'all kontroll' och blir sjövild.
Jag har vid ett flertal tillfällen varit dum nog att gå emellan stridande hundar, jag har hittils haft tur att inte blivit skadad. Den intesitet med vilken attackerna stridigheterna förts skulle jag inte vilja ha riktad mot mig själv. Och ändå var det attacker där hundarna inte helt förlorade bithämmningen mot sin motpart.
Därför lyssnar jag på gundj råd vilka väl stämmer överens med andra också från riktiga hundtränare.
Och ja - jag skulle gärna höra mer.
jo fast då får ju gurun plita ner nå´t också. fram till dess håller jag i alla fall med om alfahanne teorierna dom har utan undantag fungerat i mina kontakter med "normala" hundar.
sen det där med att kasta sten på hundar i förebyggande syfte låter för jkligt i mina öron.
Håller med om att alfahane teorin kan fungera, om man nu verligen lyckas övertyga hunden om att man är alfahanne. Min erfarenhet är att hundar väl kan skilja på äkta människoalfahane och spelade.
Men om man nu är en riktig macho är det då verkligen säkert att man är mer macho än hunden - om inte - vad händer då?
Dessutom beskrivs även situationen när hunden förlorar 'all kontroll' och blir sjövild.
Jag har vid ett flertal tillfällen varit dum nog att gå emellan stridande hundar, jag har hittils haft tur att inte blivit skadad. Den intesitet med vilken attackerna stridigheterna förts skulle jag inte vilja ha riktad mot mig själv. Och ändå var det attacker där hundarna inte helt förlorade bithämmningen mot sin motpart.
Därför lyssnar jag på gundj råd vilka väl stämmer överens med andra också från riktiga hundtränare.
Och ja - jag skulle gärna höra mer.
gundj har skrivit sina rekommendationer, dessa är kloka och enkla att följa.. det som är lite kul är att människor arbetar mycket med hund inte är lika ivriga påhejare av "alfahane" teorin som lekmän. flockledarskapet är ofta något man bygger upp under ganska lång tid och då har man de fina effekterna av att vara flockledare(alfaledare), att ställa sig och stirra på en hund som inte känner dig och förvänta sig att den tar dig för flockledare är ganska korkat.. synar hunden dig så har du att göra och frågan är om du är beredd att ta nästa steg..
Vet inte riktigt vad som menas med "...riktiga hundtränare." men som brukshundsinstruktör sedan mitten av 90-talet och med 10 år som hundförare i försvaret så tycker jag att gundj har pinpointat både problem och lösning på ett lysande sätt.
Kan för övrigt rekomendera boken "Aggression - det så kallade onda" av Konrad Lorenz. Där framgår det väldigt tydligt att i 99 fall av hundra så är aggression ett avståndsökande beteende som definitivt inte bryts av att man försöker gå till motangrepp eller spela macho.
Å andra sidan så finns ju den där 100e hunden som verkligen vill döda dig och då är det bara att hoppas att hunden är betydligt mindre än du själv.
än så länge tycker jag inte gundj skrivit så mycket mer än att man ska stå stilla, samt beskrivit något unikt case hemma i grannskapet. jag tvivlar inte en sekund på att han eller andra har enormt mycket mer kunskap än vad i alla fall jag har och jag tar med stort intresse del av det som ev plitas ner. men då får man ju skriva ner nåt också, man kan ju inte bara raljera över "en tvålfager mexicanare" förklara gärna!
löjligt att försöka dra det här till nåt macho-spela-allan-beteende.
jag är inte direkt ensam om att ha tillämpat dom teorierna och till skillnad från vissa har jag aldrig blivit biten.
Macho allan eller inte
Jag måste erkänna att jag också använt alfahanne metoden framgångsrikt. Mot grannens jack-russel terrier. Jag spänner ögonen i den och skäller som en galning - hitills har jag aldrig blivit biten.
Det kan hända att den metoden fungerar ofta och även tillräkligt ofta för de flesta. Men det bästa rådet är från gundj.
Ps underskatta inte små bjäfsande och skällande hundar, de orsakar många bett. Skaderisken för "de vitala delarna" är dock färmodligen mindre.
Jag måste erkänna att jag också använt alfahanne metoden framgångsrikt. Mot grannens jack-russel terrier. Jag spänner ögonen i den och skäller som en galning - hitills har jag aldrig blivit biten.
Det kan hända att den metoden fungerar ofta och även tillräkligt ofta för de flesta. Men det bästa rådet är från gundj.
Ps underskatta inte små bjäfsande och skällande hundar, de orsakar många bett. Skaderisken för "de vitala delarna" är dock färmodligen mindre.
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg