Holländskt vs nordisk teknik?

[rosengrenerik]

och livet måste inte vara en tävling

Som så ofta tidigare missförstår du mina inläg.
(... eller är det medvetet ? )

Ingen har påstått är det det är en tävling.

 

[Odae]

Där fick du huvudet på spiken !!!

Majoriteten av utövarna av i stort sett vilken aktivitet som helst gör det inte så effektivt som möjligt. Dom slarvar här och där, dom lyckas inte å bra dom skulle ha kunnat göra om dom lagt manken till riktigt ordentligt. Men so what? Dom tycker det är kul ändå - och det är väl det som är det viktiga? Och - vilket nog är det viktigaste - dom får tid över även till annat!!! - jo, det finns annat i livet än långfärdsskridskoåkning.

Perfektionisten uppslukas lätt av sin iver att göra det perfekt, och alltför mycket av hans tid går åt till att slipa bort eventuella imperfektioner. OK, gör man det professionellt och det verkligen gäller att bli så bra man överhuvudtaget kan bli är det givetvis i sin ordning. Men om man gör det bara för att man tycker det är kul? Man går ju miste om så mycket annat om man ständigt ska slipa bort dom där imperfektionerna som vi alla har.

Man måste inte vara så bra man överhuvudtaget kan bli - det räcker med att vara tillräckligt bra. Och var och en bestämmer sin egen ambitionsnivå. Det är OK, även om de flesta d aldrig lär sig att göra en viss sak riktigt effektivt.

Så det blir ingen banbulla från mig i alla fall för yttrandet "Majoriteten av alla långfärdsskridskoåkare kan inte åka skridskor på ett effektivt sätt" - det är ju helt rätt !! Och det kommer att förbli på det sättet... det är trots allt ett fritidsnöje det handlar om, och livet måste inte vara en tävling.

http://www.talarforum.se/article/elizabeth_gummesson/211/good_enough-elizabeth_gummesson.pdf

Däremot tycker ju många att utvecklas och bli bättre på något är kul även om man bara gör det som fritidssysselsättning ibland.
I mitt fall tycker jag utan tvekan att nöta löpteknik och springa i lätta skor har lönat sig trots att jag inte tävlar, det har helt enkelt blivit roligare att springa. Jag misstänker att det är rätt universellt, och oberoende av idrott,eller sysselsättning för många. Fast det är ju individuellt.
Skridskor däremot kan jag knappt stå på.......

 

[pausch]

Som så ofta tidigare missförstår du mina inläg.
(... eller är det medvetet ? )
Ingen har påstått är det det är en tävling.

Om det inte är en tävling så finns väl inte samma behov av att vara så effektiv som möjligt, eller? Det viktiga är ju att det är kul! Och det är man själv som bestämmer vad man tycker är kul. Dom som tycker det är kul att optimera sin effektivitet får gärna göra det - de andra (dvs de flesta) tycker annat är roligare.

Du befarade bannbullor för att du skrev "Majoriteten av alla långfärdsskridskoåkare kan inte åka skridskor på ett effektivt sätt" - men varför skulle någon vilja ge dig bannbullor för det? Du beskriver ju bara verkligheten. Däremot tror jag du kommer att bli besviken om du tror att detta går att ändra på. Men låt oss göra tankeexperimentet att de allra flesta långfärdsskridskoåkare skulle lära sig åka effektivare - vad skulle hända? Jo, då skulle ribban för vad som skulle anses vara "effektivt" höjas så att en som tidigare ansågs åka effektivt inte längre anses göra det, därför att fler nu åker effektivare. Och påståendet "Majoriteten av alla långfärdsskridskoåkare kan inte åka skridskor på ett effektivt sätt" skulle fortfarande gälla... en minimidefinition av "effektivt" är och kommer att vara "effektivare än majoriteten".

Däremot tycker ju många att utvecklas och bli bättre på något är kul även om man bara gör det som fritidssysselsättning ibland.

Helt OK om man vill detta själv - men det ska inte finnas någon förväntan på att en majoritet av utövarna ska vilja detta. Var och en väljer själv sin ambitionsnivå !

 

[wisher]

Kul på isen

Jag var inte ute efter att förstöra nöjet för någon som idag njuter av sin "grosshandlarstil"

Jag har ju åkt så sedan sjuttitalet och njuter varje gång. Vill nog påstå att jag får till rätt hyfsade ytterskär om jag nu tolkat det begreppet rätt.

Upprinnelsen till min fråga var ju det nesliga i att bli frånåkt på rundbana av folk som kör med hastighetsteknik.

Sen kan man ju fundera på om det egentligen inte är två olika sporter, isförutsättningarna och tvånget att ha en bra kurvteknik är ju lite annorlunda på bana...

Det kan väl dessutom finnas en vits med en annan tyngdpunkt och teknik på dåliga sjöisar?

Och då kommer man fram till att man behöver lära sig banteknik och köpa hastighetsgriller...

/Örjan

 

[pausch]

Upprinnelsen till min fråga var ju det nesliga i att bli frånåkt på rundbana av folk som kör med hastighetsteknik.

Och varför är det nesligt att bli frånåkt på rundbana av hastighetsåkare? Den som har livsfilosofin "livet är en tävling" har förstås tvångstankar åt det hållet, men måste vi andra verkligen tänka så?

 

[rosengrenerik]

Om det inte är en tävling så finns väl inte samma behov av att vara så effektiv som möjligt, eller?

Visst finns det en mängd fördelar, som inte har någonting med tävling att göra, vilket du påstår.
Att inte bli trött och orka njuta av en fjärd till. Att ha krafter kvar så att man förhindrar ett fall på grund av trötthet och därigenom minskar skaderisken, tex.

 

[rosengrenerik]

Och varför är det nesligt att bli frånåkt på rundbana av hastighetsåkare? Den som har livsfilosofin "livet är en tävling" har förstås tvångstankar åt det hållet, men måste vi andra verkligen tänka så?

Återigen lägger du ord i andras munnar, och påstår saker om andra människor som är helt fel.

Jag känner många som åker på bana, inte för att tävla utan för att det är en bra motion, eller helt enkelt för att det är mental avkoppling, eller bara för att det är kul.

 

[wisher]

Och varför är det nesligt att bli frånåkt på rundbana av hastighetsåkare? Den som har livsfilosofin "livet är en tävling" har förstås tvångstankar åt det hållet, men måste vi andra verkligen tänka så?

Nja, tävlingen var en tävling, inte livet...

OM jag tävlar så vill jag inte bli frånåkt, om det är ett diagnoskriterium för tvångstankar så får det väl vara så.

 

[pausch]

Visst finns det en mängd fördelar, som inte har någonting med tävling att göra, vilket du påstår.
Att inte bli trött och orka njuta av en fjärd till.

Nu är du inne på "tävlingstankar" igen ... att åka så långt som möjligt. Ju längre desto bättre....

Det finns en annan metod för den som åker mindre optimal att inte bli trött: man åker helt enkelt en kortare sträcka. Då får man förstås nöja sig med lite färre fjärdar - men å andra sidan svischar man inte förbi dem lika snabbt och hinner njuta av varje fjärd (eller vik, eller sjö) lite mer. Totala njutningen kan bli ungefär lika i bägge fallen (svårt att jämföra förstås, eftersom njutning är något mycket subjektivt).

Att ha krafter kvar så att man förhindrar ett fall på grund av trötthet och därigenom minskar skaderisken, tex.

Då kommer vi genast in på stavåkning och en fördel som sådan åkning har: man har något att ta emot sig med om man skulle snubbla, istället för att kanske falla handlöst och slå huvudet i isen. Mina stavar har räddat mig från fall mer än en gång.... nej, jag vill inte klä mig som en rugbyspelare då jag ska ut på isen, jag tycker det skulle förta mycket av njutningen.

 

[rosengrenerik]

Du befarade bannbullor för att du skrev "Majoriteten av alla långfärdsskridskoåkare kan inte åka skridskor på ett effektivt sätt" - men varför skulle någon vilja ge dig bannbullor för det? Du beskriver ju bara verkligheten. Däremot tror jag du kommer att bli besviken om du tror att detta går att ändra på.

Som sagt, du missar verkligen poängen. Tråden startade i en fråga om teknik och effektivitet, och det var det jag svarade på. Jag pratar mycket med många människor om detta, och en av de vanligaste frågorna är vad man skall köpa för utrustning för att bli en effektivare åkare. Den hårda sanningen är att den största effektivitetsvinsten kommer av att träna på de mest grundläggande teknikövningarna. Men eftersom detta är ganska tråkigt för de flesta blir det sällan av.

 

[rosengrenerik]

Nu är du inne på "tävlingstankar" igen ...

Inte alls Paul. Det är du som konsekvent tar upp tävlingsvinkeln.

 

[pausch]

Nja, tävlingen var en tävling, inte livet...

Om jag tävlar så vill jag inte bli frånåkt, om det är ett diagnoskriterium för tvångstankar så får det väl vara så.

Jaså det var en explicit tävling .... ja då ska du förstås skaffa hastighetsskridskor, därom råder väl ingen tvekan? Om du deltog i en cykeltävling med t.ex. en gammal damcykel som var 70 år gammal, då skulle du också bli frånåkt.

Det tråkiga med att tävla och inte vilja bli frånåkt är dock att nästan alla kommer att bli besvikna -- alla utom segraren. Och det är nog därför jag själv känner en motvilja mot tävlingar: dom skapar så många förlorare som blir mer eller mindre bittra.