5-6 dagar upp till 6000 m är som många redan konstaterat väldigt snabbt ur ett fysiologiskt perspektiv, och kan knappast sägas inkludera någon verklig höjdacklimatisering. Men när nu världen ser ut som den gör, och man på Kili inte har så mycket mer tid på sig (eller som i de flestas fall, inte är beredda att avsätta mer tid än så...), så får man i gengäld ta till lite knep för att minska risken för höjdsjuka:
- Andas! Då menar jag inte andas som vanligt, utan andas aktivt. På hög höjd riskerar man inte att att tuppa av för att man andas för mycket, utan från 3000 m så är det dags att börja hyperventilera. Detta gäller helt oberoende av om man tycker det känns som man behöver mer luft eller inte. Genom att hyperventilera kontinuerligt, när man går, sitter, äter, skiter, och om möjligt när man sover(!) så skapar man en grund för att må bra även när man kommer högre upp. Om man i gengäld väntar tills man redan fått huvudvärk så är det mycket svårare att bli av med den. Det kan kännas lite fånigt att gå omkring och hyperventilera när alla andra andas helt normalt, men det fungerar. Som en erfaren höghöjdsguide en gång sa till mig: skillnaden mellan killar som Messner och vanliga människor är hur mycket syre de trycker igenom "systemet". Och hur mycket syre man trycker genom sin egen kropp är något man styr över.
- Tryckandas. Pressa ut luften genom ihoppressade läppar. Då ökar syrets partialtryck i lungorna, och blodet kan ta upp lite fler syremolekyler. Effekten blir större än man tror. Andningen är inte någonting som bara sker på hög höjd, det är något man jobbar med, tänker på, och lägger en massa energi på. I gengäld så mår man väsentligt bättre än om man bara låter andningen sköta sig själv. Som en anekdot kan jag konstarera att jag själv varit med om att "styra" min huvudvärk på hög höjd, slutade jag andas aktivt kom huvudvärken rullande fram genom huvudet inom loppet av några minuter, från bakhuvudet till pannan, när jag började andas aktivt igen så försvann den samma väg lika fort.
- Gå högt, sov lågt. Machame är en dålig rutt i den meningen, man tillbringar tre dagar på 3-4000 m, och sover lika högt som man går, när man i själva verket borde gå upp högre på dagarna, och sedan ned en bit och sova. Ett bra men möjligen inte helt bekvämt tips är att ta saken i egna händer, och gå upp och ned 3-400 m innan man går till kojs. Funkar utmärkt från högsta lägret, och ger dessutom tillfälle att se berget i eftermiddags- och kvällsljus. Kan kännas jobbigt att göra, men betalar sig ofta dagen efter.
Odd