Jag försöker som bäst komma igång med träningen efter ca 13 års uppehåll från alla form av regelbunden träning.
Målet med träningen är dels att belasta vågen lite mindre, och då jag fyller 30 i år så har min bror hotat med att anmäla mig till En svensk klassiker.
När jag började löpträna i början på mars så kördes upplägget att först promenera 2 km för att nästa varv försöka springa så mycket som möjligt av de 2 km.
I det läget fick jag sluta springa för att hjärta och lungor inte hängde med alls, nu efter ca 2 månaders nötande så börjar hjärta och lungor orka längre, och andelen löpning har ökat. Nu springer jag i den utsträckning jag orkar på båda varven.
Under löpningen de senaste passen så har jag märkt att jag helst springer i ett tempo som ligger kring 5-5,20 min/km då jag där får ett bättre löpsteg, nackdelen med detta är att jag inte orkar hålla detta tempo speciellt länge. Går jag ner i tempo och ligger på kring 6-6,30 min/km så får jag ett så tungt löpsteg att underbenen stumnar rejält.
Min nuvarande form ligger i dessa regioner.
Över 4 km håller jag ett genomsnittligt tempo på 7,20-7,40 min/km där snabbaste km går på 5,50- 6,10 min/km. Snittpulsen ligger mellan 145-160 under dessa pass, de delar där jag springer ligger pulsen oftast på 160 och uppåt.
Är 180 cm lång och väger in på 95 kilo, dessa 95 kilo består till stor del av lagrad energi.
Min fundering till er är vad som är bäst för att undvika skador och få bäst resultat av träningen.
Ska jag springa i det tempo som känns bra rent löptekniskt och sen gå en stund när jag inte orkar längre (här har pulsen klättrat upp till kring 180-185).
Eller ska jag försöka springa långsammare där pulsen inte går lika högt men där underbenen stumnar pga det dåliga löpsteget.
Målet med träningen är dels att belasta vågen lite mindre, och då jag fyller 30 i år så har min bror hotat med att anmäla mig till En svensk klassiker.
När jag började löpträna i början på mars så kördes upplägget att först promenera 2 km för att nästa varv försöka springa så mycket som möjligt av de 2 km.
I det läget fick jag sluta springa för att hjärta och lungor inte hängde med alls, nu efter ca 2 månaders nötande så börjar hjärta och lungor orka längre, och andelen löpning har ökat. Nu springer jag i den utsträckning jag orkar på båda varven.
Under löpningen de senaste passen så har jag märkt att jag helst springer i ett tempo som ligger kring 5-5,20 min/km då jag där får ett bättre löpsteg, nackdelen med detta är att jag inte orkar hålla detta tempo speciellt länge. Går jag ner i tempo och ligger på kring 6-6,30 min/km så får jag ett så tungt löpsteg att underbenen stumnar rejält.
Min nuvarande form ligger i dessa regioner.
Över 4 km håller jag ett genomsnittligt tempo på 7,20-7,40 min/km där snabbaste km går på 5,50- 6,10 min/km. Snittpulsen ligger mellan 145-160 under dessa pass, de delar där jag springer ligger pulsen oftast på 160 och uppåt.
Är 180 cm lång och väger in på 95 kilo, dessa 95 kilo består till stor del av lagrad energi.
Min fundering till er är vad som är bäst för att undvika skador och få bäst resultat av träningen.
Ska jag springa i det tempo som känns bra rent löptekniskt och sen gå en stund när jag inte orkar längre (här har pulsen klättrat upp till kring 180-185).
Eller ska jag försöka springa långsammare där pulsen inte går lika högt men där underbenen stumnar pga det dåliga löpsteget.