Hjälp min mamma

[AndreasE]

Min mor har blivit tillfrågad av några arbetskamrater om hon vill följa med på en vandring vid Idre, Grövelsjön. Jag tycker att hon ska passa på, men själv är hon orolig om hon klarar det.
Tänkte besvära er här med råd och tips som jag kan skicka med min mor.

Hon är 63 och har haft problem med artros i fötterna. Därtill är hon otränad med dålig grundstyrka och -kondis. Vandringen förväntas ta två dagar.
Hon undrar som sagt om jag tror hon klarar vandringen. Och utan att känna till området över huvud taget sa jag det fixar du.
Frågan är: Gör hon det? Så tufft kan det knappast vara, eller?

Om ni nu anser att hon bör följa med sina arbetskamrater på vandring, kan ni ge henne lite råd.
Hon är helt grön och allt är välkommet.
Jag anser att hon bör träna upp sig lite innan det gäller. (Vandringen blir inte av förrän någon gång i augusti.) Har ni något käckt träningsupplägg att bjussa på?
Jag misstänker att hon gör klokt i att ta med sig stavar på sin vandring, håller ni med? Räcker det med en, eller ska hon ha två?
Skor. Hon har i nuläget inga kängor och att köpa några nya bara för detta är hon inte intresserad av. Vad ska hon ha på fötterna? Är väta ett problem i området kring Grövelsjön?
Ryggsäck kan hon låna av mig, frågan är vad hon ska fylla den med. Men jag vet inte än hur de ska sova och hur de ska laga sin mat, jag får återkomma om detta. Men i övrigt, vilken typ av kläder behöver man ha vid Grövelsjön i augusti?
Annan utrustning?

Låt höra vad ni tycker ...
/Andreas

 

[Cremytos]

Jag har varit i Grövelsjön och fjällvandrat runt 7 gånger. Detta var på mitten 80 till början 90 och innan friluftsindustrin blivit så jäkla märkeshypad. Vi hade helt vanliga gummiskor på oss och det var aldrig något problem. Så hon bör ta de skor som hon är van att gå i och tycker är bekväma. Är man orolig över regn så tar man gummistövlar om man är van vid det eller köper in ett par goretex-skor av typen trekking/multisport.

Det lutar ganska mycket åt de flesta håll från Grövelsjön fjällstation så jag skulle rekommendera vandringsstav eller stavar om man är van vid det. Gör det lite enklare både uppåt och nedåt.

När det gäller kläder så är det oftast rätt varmt på dagarna och kallt på kvällarna. Om hon i dagsläget har ett regnställ så rekommenderar jag så lätta kläder som möjligt som fortfarande bedöms mygg-säkra. Kompletteras med en fleece-tröja eller lusekofta att ha på kvällen tillsammans med mössa och vantar. Myggmedel skall med men om färden bar av uppåt kalfjället behövs det inte lika starka grejer som nedåt i trädterrängen.

Börja promenera hemma är väl det logiska sättet att börja om man låtit musklerna kring höfter och fotleder att förtvina. Först kortare promenader men sedan försöka komma upp i 3 timmar i veckan. Om man kan hitta en granne med hund eller liknande underlättare det ju. Sedan kan jag tycka att det kan vara läge att följa med PRO, STF eller liknande på en halvdags vandring och se om man totalt avlider eller om det känns bra, innan man tackar ja till en fjällexpedition.

 

[thureb]

Hur långt

och var skall de vandra?

Artros i fötterna kan vara rätt eländigt men din mors form måste ju jämföras med kamraterna.

Thure

 

[Bulingen]

Jag har varit i Grövelsjön och fjällvandrat runt 7 gånger. Detta var på mitten 80 till början 90 och innan friluftsindustrin blivit så jäkla märkeshypad. Vi hade helt vanliga gummiskor på oss och det var aldrig något problem. Så hon bör ta de skor som hon är van att gå i och tycker är bekväma. Är man orolig över regn så tar man gummistövlar om man är van vid det eller köper in ett par goretex-skor av typen trekking/multisport.

Det lutar ganska mycket åt de flesta håll från Grövelsjön fjällstation så jag skulle rekommendera vandringsstav eller stavar om man är van vid det. Gör det lite enklare både uppåt och nedåt.

När det gäller kläder så är det oftast rätt varmt på dagarna och kallt på kvällarna. Om hon i dagsläget har ett regnställ så rekommenderar jag så lätta kläder som möjligt som fortfarande bedöms mygg-säkra. Kompletteras med en fleece-tröja eller lusekofta att ha på kvällen tillsammans med mössa och vantar. Myggmedel skall med men om färden bar av uppåt kalfjället behövs det inte lika starka grejer som nedåt i trädterrängen.

Börja promenera hemma är väl det logiska sättet att börja om man låtit musklerna kring höfter och fotleder att förtvina. Först kortare promenader men sedan försöka komma upp i 3 timmar i veckan. Om man kan hitta en granne med hund eller liknande underlättare det ju. Sedan kan jag tycka att det kan vara läge att följa med PRO, STF eller liknande på en halvdags vandring och se om man totalt avlider eller om det känns bra, innan man tackar ja till en fjällexpedition.

Håller med om de synpunkter Cremytos framför. Min förhoppning är att din mors arbetskamrater är hänsynsfulla och anammar principen att anpassa vandringen efter den som kanske är sämst rustad för tillfället! Viktig princip!

 

[thureb]

Det skall vara kul

att vandra för din mamma och det kan upplevas som knepigt att vara påtagligt svagare än övriga i gruppen oavsett hur vänliga och sociala de andra är.

Thure

 

[AndreasE]

Jag tackar för de snabba svaren. Cremytos, dina tips låter bra. Det är så jag sjäv resonerat, men eftersom jag inte känner till området ville jag fråga först.

Nu har jag fått bättre förklarat vad det handlar om också. Gänget ska tydligen sova på STF:s fjällstation och göra dagsetapper därifrån. De ska alltså inte, vilket jag först trodde, ta sig från punkt A till punkt B och sova någonstans däremellan. Det gör ju att kravet på utrustning de måste bära med sig förändras en hel del.

thureb, dina synpunkter är bra. Det ska vara kul för morsan. Exakt hur och var de ska vandra vet jag inte men att det är backigt räknar vi båda med. Hon har fått behandling för sin artros och det är mycket bättre nu, jag ska höra med henne i vilket tillstånd hennes blivande medvandrare är, så hon inte behöver känna sig som en broms för de andra under fjällturen.
Det kanske är detta hon oroar sig mest för. Men när jag snackade med henne på telefon lät det som att hon var riktigt sugen på att hänga med.

Om ni har fler grejer att komma med är det bara att köra på.
/Andreas

 

[dag.lunden_telia.com]

Utrusta din mor med vandringsstavar!

Hej

Har själv aldrig vandrat just kring Grövelsjön men på många andra platser och från att själv kört med enbart en vandringsstav så har jag nu gått över till dubbla gåstavar - och vilken fröjd detta är. Man blir säkrare, får större säkerhet och kan slappna av rejält, både med och utan packning.
Vi har tom lyckats ta ned en medvandrare med trasiga knän genom att lyfta av allt tungt och låta henne ta över mina stavar som stöd. Så ett par teleskopiska gåstavar är en mycket stark rekommendation. Speciellt om man känner sig osäker i övrigt.

Att anpassa turen efter egen förmåga är en grundregel och att man trivs själv! Och det behöver ju inte innebära att man går långt. En kaffekopp på lämpligt närbeläget fjäll kan ge lika mycket återkoppling som 10 mila färder. Det är som Thure skriver viktigt att man mår bra och trivs! Och det behöver inte vara detsamma som jättelånga vandringssträckor...

Lycka till

Vänligen/Dag

 

[KLAGER]

Det bästa är ändå att gå regelbundet innan, har man aldrig gått med stavar innan, så har man inte så stor nytta av dem när man väl behöver dem. Går man regelbundet så vet man också vilka skor som fungerar, och naturligtvis är sockorna (syntet eller ylle) lika viktiga som skorna, för att undvika problem.

 

[AndreasE]

Tack för tipsen.

/Andreas

 

[Mikaela Löfgren]

Ska man göra dagsetapper finns ju alltid möjligheten att inte följa med alla dagar. Då har man fortfarande möjlighet att vara med på sociala kvällar och äta gott, men kan få lite extra vila om man är i behov av det. Dessutom ger man eventuella "racer-vandrare" en möjlighet att gå långt och tufft ibland, utan att man känner att man sinkar dem.

Som andra redan sagt, man ska ha kul! Och vill man bara så tycker jag det låter som att din mamma kommer fixa det här alldeles utmärkt.

Konkreta tips om packning och så... GODIS!!! Att vara hungrig och få lågt blodsocker sänker den starkaste. Jag själv blir sur och irriterad. Så jag har alltid saker att knapra på med mig. Särskilt om man känner sig lite sämre än de andra är det viktigt med humöret.

Knäskydd har jag aldrig använt själv, men min mormor brukar använda det och tycker det är toppen för knäna, särskilt när man går nerför. Samma mormor har även insett att tunga skor är jobbigt att gå i, så till senaste fjällvandringen köpte hon lätta multisportskor och det funkade kanon, trots att hon bar på en veckas packning, inkl tält och mat, i oländig terräng. Så min rekomendation är att ha ganska lätta skor, särskilt om man inte är van att gå i tunga kängor.

Lycka till!

 

[terhop]

Det är inget att tveka om

Hej Andreas! När jag var i din mammas ålder (63) gick jag för första gången på riktigt i fjällen - tio dagar från Vakkotavare till Abisko. Och det gick bra! Några år senare hade jag problem med knäna - brukade gå till jobbet ca 1 km och kunde nätt och jämnt ta mig uppför en trappa när jag kom fram. Började käka glukosamin mot artros i januari och gjorde en ny vandring på sommaren - utan problem. Det finns en och annan läkare som menar att glukosamin inte har någon effekt - men medel som Artrox, Glukosin etc har trots det blivit klassade som läkemedel av Socialstyrelsen. Hur som helst - jag käkade glukosamin och går den dag som är i fjällen varje år Anser att utan glukosaminet hade jag inte kommit dit mer. Mitt tips är att din mamma genast sätter igång med glukosamin - men det gör hon kanske redan eftersom du säger att hon fått behandling?

För mig är de två stavarna absolut det viktigaste - i den här åldern handlar det inte bara om lederna utan också att balansen kanske börjar bli sämre än i yngre år och då är stavarna underbara både som stöd och som avlastning - inte minst när man går nerför och vill eliminera halkrisken.

Önskar din mamma en skön vistelse vid Grövelsjön! Hälsar Terho

 

[AndreasE]

Nu har jag pratat med mamma ch förmedlat era synpunkter och erfarenheter. Hon blev glad och lättad över det hon fick höra och har numera anmält att hon ska följa med sina arbetskamrater.
I går skulle hon och en arbetskamrat ge sig ut på träningspromenad tillsammans. Har inte pratat med henne än så jag vet inte hur det gick för dem. Men hon är i alla fall helt inställd på att fixa detta.

Tack för all hjälp.

/Andreas