Hjälp! Min första vandring!

[JohnnyL]

Bra jobbat! har du inga foton från din tur, skulle vara kul att se.

 

[Palle500]

Han sover nog och softar sin vakna tid
Vilket du förtjänar efter denna prestation.
Kul om du uppdaterar tråden och sen vill vi ha en ny tråd för dina Europeiska framtida vandringar.

 

[AmaerildeRimfrost]

Han sover nog och softar sin vakna tid
Vilket du förtjänar efter denna prestation.
Kul om du uppdaterar tråden och sen vill vi ha en ny tråd för dina Europeiska framtida vandringar.

Njae, några europeiska framtida... men man vet ju aldrig. Blivit en del traskande i Budapest åtminstone och idag bär det av med buss till Zagreb. Ska uppdarera lite senare med en sammanfattning och även lägga upp några bilder. Tog inte överdrivet många på min vandring men det blev några åtminstone.

Budapest var dock riktigt nice överlag. Tror dock en vandrare sover bredvid mig då han har tält etc med sig såg det ut som, men såg otympligt ut.

 

[Calexico]

var en svår båtolycka i Budapest igår. Många döda sydkoreaner när turistbåtar kolliderade. 7 döda hittills och 19 saknade.

 

[AmaerildeRimfrost]

var en svår båtolycka i Budapest igår. Många döda sydkoreaner när turistbåtar kolliderade. 7 döda hittills och 19 saknade.

What? 😮 Mkt man missar trots man är på plats. Jagvar ute på Donau i söndags. Dör man verkligen om två båtar krockar? Så fort kör de ju inte... men visst...

 

[Calexico]

What? 😮 Mkt man missar trots man är på plats. Jagvar ute på Donau i söndags. Dör man verkligen om två båtar krockar? Så fort kör de ju inte... men visst...

en mindre turistbåt välte när den blev påkörd bakifrån av ett större fartyg. såg precis videon. Båten sjönk visst på 7 sekunder och uppåt 30 döda räknar de med

 

[Still Alive]

What? 😮 Mkt man missar trots man är på plats. Jagvar ute på Donau i söndags. Dör man verkligen om två båtar krockar? Så fort kör de ju inte... men visst...

Det var kallt i vattnet.

 

[avslutad210712]

Har inte läst sedan mitt första/enda inlägg men

Budapest
Donau

...........

 

[AmaerildeRimfrost]

Det har nu gått drygt fyra år sen det här galna äventyret. Jag har tidigare läst igenom tråden (förmodligen ögnat hyfsat snabbt) en gång efter att jag avslutade i Uddevalla. Tänkte ge en uppdatering på mina reflektioner på några saker när det nu gått så här lång tid. I dag läste jag nämligen igenom varje inlägg mycket noggrant som skrivits.

Tanken är inte att väcka liv i tråden, så om någon gammal räv som var med och stöttade etc läser - jag kommer förmodligen inte vara aktiv i tråden. Den är däremot värd en uppdatering tycker jag och jag själv hade varit nyfiken åtminstone hur jag minns det och hur jag tydligen upplevde det. Samtidigt kanske det finns någon som undrat vad hände senare ...

Dessvärre har jag inte vandrat något, men det beror på helt andra saker.

Jag har ju kvar min minnesbild från vandringen, även om den inte behöver vara korrekt med verkligheten, och det blir väldigt påtagligt när jag läser framför allt mina egna kommentarer.

Jag har kvar minnet hur extremt tufft det var sista vandringsdagen upp mot Ljungskile. Det har ilat sig fast. Mobilen var blöt och fungerade inte, jag hängandes mot ett elskåp i närheten av Backemo och allt kretsade kring en taxi och ett hotell. Jag är väldigt glad att det inte blev så, även om det var hemskt just då, jag tog ju först fel väg och allt det. (Det positiva om ju detta längre ned). Jag hade också minnet att det fanns en hemsk etapp med rep och branta backar - nä, mer stup! Träd som låg över leden och att det spenderades många många timmar, men aldrig att jag druttade i marken dubbla gånger. I övrigt har jag i stort sett extremt positiva minnesbilder:

De flesta möten kommer jag ihåg väldigt väl. Det gav energi och någon slags gemenskap. Flera ställen där jag hade slagit läger var helt fantastiska, både med närheten till naturen, men vyer och hur vackert det var, även om det var "små saker" i relation till "normala liv levs". Hembygdsgården när solen lyser upp allt och det fanns en brunn med pump för vatten. Det finns många fantastiska platser som lever kvar i mitt hjärta. "Gött leje" t.ex. som jag rekommenderar folk att besöka bara där är i närheten. Min minnesbild är också att jag drack väldigt mycket vatten utan att ens dra det genom "vattenrenaren".

Så jag lever med en minnesbild av att det var tufft ett par gånger, absolut. Men de där fantastiska stunderna efteråt när man vilat, fått i sig näring och vätska, det är så övervägande, framför allt sista vandringsdagen när jag mirakulöst nått slutmålet för dagen. Tårarna som jag läste om var av positiv karaktär. Jag minns hur jag från elskåpet5 "aldrig skulle vandra igen", till i det tältet om kvällen, "vandra är helt underbart, det här ska jag göra mer av". Inte ens att läsa om det negativa kan ändra något om det. Kommer mer om det nedan.

När jag "utifrån" följer den här resans gång hade jag trott att den där personen kommer ge upp i morgon, max en dag till (redan efter tre dagar, om söndagen). Lidandet måste ha varit enormt, för jag ser och känner exakt vad de orden betyder för mig i fyra fall av fem ungefär. Det ligger ingen bakomliggande humor där.

Att det var dåligt väder minns jag så klart. Det var frost om natten "någon gång (!) - men upplevelsen där och då verkade inte ha varit "lite frost om natten". Det regnade brutalt någon dag också kommer jag så klart ihåg. Hade jag inte själv vandrat där så hade jag trott att det endast snöade och regnade i stort sett. Jag har heller aldrig sovit så bra som jag gjorde där ute de första nätterna. Enligt texten verkar jag aldrig ha sovit så dåligt som jag gjorde heller lite senare, men det är inte den verkligheten jag plockade med mig.

Så jag är fortfarande stolt över min prestation. Extra mycket efter att la läst igenom allt idag. Däremot ser jag en självsäkerhet, framförhållning och att vara ute i det blå helt och hållet varvandes enormt av mig. Mest påtagliga är ju det innan trådens skapande - Kungsleden! Men i helhet, hade jag inte trott på Strömstad när jag startade hade jag inte kommit till Göteborg ens.

Förberedelserna var minutiöst planerade. Det märks kanske inte för jag ser "utifrån" hur mycket smådetaljer jag ändrar redan i början och sen saknades det tydligen vantar. Men det var maj månad och sannolikheten talade inte för sådant väder, speciellt inte med tanke på hur det hade varit i över en månad innan. Så på de punkterna kunde jag inte gjort så mycket mer.

Största misstaget (vilket jag inte vet varför jag gjorde) var när jag räknade om kcal i det frystorkade per 100 gram _efter_ tillsättande av vatten. Lurade jag mig själv undermedvetet eller vad hände där - för det där har jag koll på. Kan verkligen en ny situation göra en så förvirrad? Där försvann nämligen 75 procent av den planerade energin via det frystorkade, vilket förmodligen bidrog mycket till hur tufft det blev. Dyrt absolut men det var fantastiskt gott - klart över vad jag hoppades eller förväntade.

Framför allt hade jag behövt lägga tid på att måla upp bilder och se situationerna när jag lagar mat där ute. Den biten missade jag fullständigt, och de flesta klarar nog av det utan att behöva "göra det på mitt sätt", så det är inte enkelt för någon annan att se "den missen" - det tas för givet (och inget jag tycker att någon borde nämnt då jag ser det "likadant"). Jag hade inte alls med det i planen eller beräkningarna, därav blev det som det blev. För mig är det lite som att jag hade skrivit att nu har jag köpt en termos, en filt samt långbyxor och ska gå Bohusleden. Men då hade någon (alla!) sett att det där måste vi ändra på.

Det mest onödiga som jag släpade runt på var fiskesakerna. Jag missbedömde att energin inte skulle vara tillräckligt hög för att tycka det skulle vara kul, även om yttre faktorer påverkade, men tveksamt om det blivit mer än tjugo extra kast ändå.

Annars är känslan att hela packningen var så bra den kunde bli för mig. Men det kostade mycket i tid, frågor, letande och så, och jag fick den hjälp jag behövde. Det finns inget som jag känner att det där missade jag vad gäller den biten. Möjligt att några saker skulle gjort upplevelsen än bättre - men den blev ju fantastisk - och hur förbättrar man det? Ibland önskar jag att jag köpt en ny mobil, haft bilder sparade och så, men de bilderna jag har inom mig kan jag se åtminstone och det får räcka.

Jag ser också väldigt tydligt att beslutet att avbryta togs om torsdagen (tror jag det var) även om det inte står i klartext. I Uddevalla fanns det inte reella möjligheten för mig (jag som individ) att få ordning på det som behövdes, även om jag i ett desperat "försök ändå gav det en chans", men det är att tro att jag skulle lösa Rubiks kub på under fyra sekunder. Inte omöjligt, men väldigt nära p=0. Liknelsen är väl som ordblindhet kanske, för att se någon slags förståelse.

Väldigt många av er hade extremt klockrena analyser, fantastiska inslag och inlägg, samt konkret hjälp. Det uppskattas enormt och jag har skrattat åt väldigt mycket i dag. Det som sitter fast mest är just att, hur jäkla illa allt "likväl" var där ute, så kommer känslan av hur fantastiska de där små stunderna var att överleva. Därför var det värt hela vandringen, och det nämndes av många. Definitivt något jag vill göra igen, det visar mina känslor. De jag pratat med om detta som jag känner, så har jag beskrivit det ungefär som den här sammanfattningen.

Jag hoppas att gå klart den en dag - men det är ovisst. Jag skulle även vilja gå första etappen igen, för att se om de där kullarna som kändes oändligt många, men även extremt jobbiga, var så där farliga som det beskrevs? Där var de säkert det, men som någon nämnde i ett inlägg. Förmodligen var dem inte så farliga.

Jag har mycket mer som jag tagit med mig, både av vandringen och av allt som skrivits här, både av er men även av mig. En sak som är viktig som jag tror vi alla bör tänka på, är att vi är olika som individer och den "hjälpen" som vissa försökte ge mig kanske hjälper andra, men den hade inte hjälpt mig. Jag hade en chans att klara det, noga förberedelser och ha målbilden (och tron) att gå hela. Jag var inte beredd på dagsturer etc för att nå detta som jag skrev. Jag tror dock allt skrevs med och av omtanke (med något undantag) men vill jag köpa en bil, så föreslå inte en cykel.

Jag lärde mig också oerhört mycket, både av det som skrevs här i tråden överlag, men även där ute. Jag är fortfarande överraskad av hur minnet fungerar - det var inte så farligt (och det är väl så minnet behöver fungera för att ge sig ut igen). Lidandet som den här personen som var ute och vandrade utsattes för, det kan inte ha varit jag. För vilket helvete den personen hade. Min vandring var faktiskt överlag fantastisk!

Jag hoppas även att den kan hjälpa någon annan ny - eller erfaren. För jag skrev från hjärtat hur det var där ute känslomässigt, men tydligen sparade jag på det mest fantastiska själv även om jag berättade om varje underbar upplevelse - det drunknade bara bland det övriga.

Tack alla!