Min chef, vanligtvis en vänlig man, är väldigt tävlingsinriktad. Fram till nu har jag kunnat skratta åt honom, baserat på att många fler hade läst mitt kåseri om löpning än hans om ... samhällsfrågor. Idag gick han förbi mig 
Min krönika börjar så här:
"Det finns inget vackert i män som bär tajts. Det är min fasta övertygelse och jag kommer aldrig att vika från den. Saker som syns i tajts borde inte få synas i en anständig klädsel. Trots det bär jag tajts titt som tätt nu för tiden. Varför? Jag springer och en löpare ska inte skämmas för sin gren."
Resten finns här:
Tiden tycks ha sprungit ifrån mig
Ursäkta om det upplevs som spam. Det är bara desperation
Min krönika börjar så här:
"Det finns inget vackert i män som bär tajts. Det är min fasta övertygelse och jag kommer aldrig att vika från den. Saker som syns i tajts borde inte få synas i en anständig klädsel. Trots det bär jag tajts titt som tätt nu för tiden. Varför? Jag springer och en löpare ska inte skämmas för sin gren."
Resten finns här:
Tiden tycks ha sprungit ifrån mig
Ursäkta om det upplevs som spam. Det är bara desperation
