Herregud vad ni grälar om småsaker, att ni orkar. Det är en bra yxa, som förtjänar att SKÄFTAS om, som det heter om vi nu ska vara petiga.
Mycket roligare (men jobbigare och svårare) än att köpa är att göra eget skaft. Hittar du exempelvis en lämplig bit syrén så är det ett nästan löjligt starkt (om än lite svårjobbat) träslag. Kul grej med syrén är att syrener växer krokigt, så med lite flyt kan du hitta en bit där fibrerna följer yxskaftets svängning. Hela fibrer genom helaskaftet av ett osedvanligt hårt och segt träslag, alltså. Men ska du inte misshandla skaftet allt för jäkla hårt går det med nästan vilket någorlunda hårt lövträ som helst (undvik asp, typ). Hickory är trots allt en ganska ny företeelse i Sverige.
Om du läser handboken för huggare, andra upplagan så står det klart och tydligt att det bör vara skaft i ask eller Hickory. Jag vet inte varför du har problem i skogen med ask när skogshuggare anser att det är det bästa. Det står även att mjukare träslag som björk går sönder, huvudet sitter och vickar bla. Fibrerna måste gå längs med skaftet så att du inte få flisor i handen eller så att den inte spricker som hårda träslag gör som inte är sega. Syren som du skriver är en syrenväxt, det är även ask. Syren är lite svårt att klyva och tälja men du har säkert en bra ide om skaft med syren bara att det tar lång tid att göra men visst blir det kul och personligt då. Kruxet med yxor är att det är så många faktorer som måste spela in för annars så blir det väldig besvärligt eller farligt, man skadar händer om man inte har lite längs gående fibrer som dessutom är sega och huvudet sitter fast enbart om trä är hårt och just hårt/segt/långsgående fibrer är klart begränsat. Sen alla andra faktorer som att inte ha kallt yxhuvud för då sticker det metallbitar åt lite olika håll gör att man måste vara påläst för att få det hela att funka.