Som sagt: välj ett gaskök, om du är "nybörjare". Såvida du inte är en inbiten mitt-i-vintern-tältare kommer det att täcka i praktiken alla dina behov och kännas uppmuntrande säkert och krångelfritt från dag ett.
Om du sen väljer ett helt, färdigt system (Trangia, Primus...) eller väljer att plocka ihop dina delar själv, är mer frågan om dina prioriteringar, samt inte minst - som flera varit inne på - hur många ni kommer att vara om köket, vad för sorts mat du/ni tänkt laga, och om det ska vara barn med på turerna.
Så länge jag hade med mig yngre barn, kunde jag inte tänka mig något annat än vårt gamla stadiga Trangiakök (med gasbrännare). Främst av säkerhetsskäl, men också för att kökets höga totalvikt ändå "lönade sig" i relation till hur mycket mat som lagades.
När jag är ensam känns Trangian däremot inte rimlig att kånka på, trots att jag inte äter frystorkat utan "lagar mat" i betydligt större utsträckning än så.
Nästa psykologiska steg, som tog mycket lång tid för min egen del, var att våga gå ifrån markstående brännare till toppmonterad. Jag känner mig fortfarande säkrare med markstående, och de som har värmeväxlare och fungerar för vätskematning är ju till fördel när det är riktigt kallt (fast då ska man vara lite erfaren och veta hur man handskas med dem i vätskematningsläge). Men jag har nu lärt mig, att det går att stabilisera även ett toppmonterat kök, om man bara tänker till litet vid riggning. Fördelen är naturligtvis vikt- och utrymmesbesparingen, men också färre rörliga delar som kan gå sönder.
Visst är det bekvämt att köpa ett färdigt set, men vill man lägga ner en aning tankemöda, finns det rejält med både pengar och vikt att spara på att plocka ihop sitt "kök" själv. Ett exempel syns på bilden nedan, men allt detta kan fixas ihop på ett otal olika sätt - allt efter personliga preferenser.
- Brännaren: en toppmonterad Fire Maple 116T (48 g). Bredstrålande - ett måste om man inte bara vill värma vatten till frystorkat.
- Grytan: enliters från Trangia 27 (80 g). Faktiskt den bästa relation mellan volym och vikt jag hittat bland alu-grytor (titan är värdelöst till matlagning). Den bredare formen passar perfekt på just min brännare, blir stabilare än höga smala kastruller, och är idealisk om man vill kunna "laga mat" mer på riktigt (blanda, röra, steka etc). Att jag har en gryta utan värmeväxlare är ett medvetet val. Vi räknade på detta här på forum en gång och kom fram till att den extravikten inte börjar "betala sig" med en lika stor bränslebesparing förrän efter 10 dagars - upp till två veckors användning. De gånger man tvingas laga mat i tältet/absiden, utgör dessutom värmeväxlare en påtagligt större fara för kolmonoxidförgiftning.
- Handtaget (18 g) kommer från Mini-trangian.
- Grytlocket syns till vänster, tillfälligt lagrat över grytmysaren. Även det är gjort av engångspajform och väger ett omätbart antal gram (på bilden är det täckt av ett tunt plastlock som råkade passa).
- Vindskyddet (med bottenreflektor, som ger en påtaglig bränslebesparing) är snabbtillfixat av engångspajformar och väger totalt 7 g - så nej, inte behöver man köpa till något dyrt och tungt.
- "Grytmysaren" syns till vänster. Den är gjord av ett par uttjänta skumplastsittdynor och står för huvuddelen av min matlagning - min hemtorkade mat behöver bara kokas upp i 1-2 minuter och sväller färdigt i ca 10 minuter i grytmysaren. Då är den återvattnad och mjuk, men fortfarande för het för att äta.
Allt packas ihop i vartannat: grytmysaren ytterst, sen vindskyddet (övre delen skjuts ner), innerst grytan och i den brännare, sked, tändstickor, kryddor etc.
I grytan syns de färdigblandade middagsingredienserna, som får blöta en stund medan brännaren och vindskyddet riggas. I vikkåsan sväller mitt "hummuskoncentrat" färdigt efter utrörning med kallt vatten, tänkt att ätas ihop med den heta huvudrätten.
