Hittade fyra Svartvita sjöfåglar?

[Svartankan]

Hej alla fågelvetare, jag o min familj som bor längst ner i skåne blev ganska förvånade häromdagen. Det var nämligen så att vi hittade 4 svartvita sjöfågelungar av okänd typ som irrade runt i vår trädgård, vi letade igenom hela området efter moren men hittade bara en farlig massa fjädrar i en hög lite längre bort. Vi tog givetvis hand om dem men var vi än letar så finns det varken böcker eller internet som kan ge oss någon aning om vad det är för fåglar. Därför undrar jag om det finns någon fågelintresserad som kan berätta det för oss. Tack på förhand.

 

[metrotiger]

Typiska tecken på en sibirisk sabeltandad mysanka.

..... akta


;-)

 

[pancreas]

Det ser ut som knipor. De är verkligen inte övergivna eller hjälplösa. Det du har gjort är att "kidnappat" ungarna. De ska genast släppas tillbaka till närmsta vattendrag. Försök att leta efter vuxna knipor. . Ta inte på fåglarna heller. Sjöfåglar har en fettig dräkt för att klara vattnet. Det försvinner om man tar för mkt på dom. Håll dom i en handduk istället.
Knipor häckar i holkar och träd. Därav att du haft dom i trädgården skulle jag tro.

 

[Torque]

Ja, nog ser det ut som knipor alltid.
Att ta hand om "övergivna" djur är inte alltid så enkelt. De kan mycket väl vara övergivna men ofta är mamman i närheten.
Tycker själv att man ska låta naturen ha sin gång även om det känns elakt, särskilt när det gäller en vanlig art.
Kontakta helst ett viltskadecenter för mer information.

/Peter

 

[mathias]

Risken att föräldrarna har dött och övergivit ungarna är små, och skulle det vara så är det naturens gång och ungarna är lätt byte för örnar, rävar mfl som behöver föda. Naturen är hård, rent av livsfarlig, särskillt om någon människa kidnappar ungarna. Som privatperson är det nog bättre/mindre plågsamt för ungarna att snabbt avliva än att försöka föda upp ungarna själv. Det är liksom omöjligt att lära ut hur man skaffar föda. Risken är då snarare att ungarna går en långvarig plågsam svältdöd till mötes.

http://www.kfv-riks.se/default.asp?itemID=174&itemTitle=Djurungar

 

[fowwe]

Knipungar blir präglade på sin förälder då de kläcks, och sedan kommer hon (för det är väl i praktiken alltid mamman) att locka på dem och leda dem till något vattendrag. Mamman borde ju vara i närheten här, och hennes lockrop borde också ha hörts. Om hon fortfarande lever kommer förhoppningsvis hon och ungarna att hitta varandra. Men då måste ungarna släppas fria i närmaste vattendrag (å eller sjö).

På mina föräldrars sommarstuga hade vi för en del år sedan knipor som häckade i skorstenen. Sent på våren kom ungarna rullande nerför taket och dunsade i gräsmattan. Honan låg i sjön en bit bort och lockade på dem. Vi människor stod och såg på och hade fin underhållning.

Ett år var det flera av ungarna som ramlade ner i skorstenspiporna istället för att hoppa ner på taket. Vi plockade sedan pipande ungar ur flera av våra vedkaminer. Som väl var eldade vi inte den dagen. Vi bar ungarna ut på gräsmattan och såg hur de sprang ner till mamma. Rätt gripande, faktiskt.

Men ofta är naturen grym, och extremt många fågelungar hamnar i gapet på andra djur eller fåglar.
/Hans

 

[Svartankan]

Hmm ni verkar ganska överens om att jag och min familj gjort fel, fan va man känner sig dum nu. Men nu när skadan är skedd ser jag ingen nytta med att kasta ut dem. Vi släpper dem när dom e flygfärdiga, sen får vi hoppas på det bästa...

 

[Torque]

Hmm ni verkar ganska överens om att jag och min familj gjort fel, fan va man känner sig dum nu. Men nu när skadan är skedd ser jag ingen nytta med att kasta ut dem. Vi släpper dem när dom e flygfärdiga, sen får vi hoppas på det bästa...

Den ende som inte gör fel är den som inte gör någonting alls...

 

[fowwe]

Det är inte lätt att veta exakt hur man ska göra i nya situationer, så döm dig inte för hårt. Och du har alltså ungarna kvar? Hur har ni matat dem? Hur verkar de må?

När det gäller vuxna ungars förmåga att lära sig skaffa föda så borde väl detta vara en nedärvd instinkt hos andungar. Det är annorlunda med exempelvis rovfåglar som tigger mat av föräldrarna (och får det) mycket länge. Någon som vet?

 

[mathias]

Försök lös problemet så fort som möjligt, Det är ju till exempelvis olagligt att ta hand om skadade djur i Sverige om man inte har tillstånd...
http://www.naturvardsverket.se/sv/Att-vara-ute-i-naturen/Du-djuren-och-vaxterna/Skadade-vilda-djur/
http://www.naturvardsverket.se/sv/A...rna/Rad-om-vilda-djurungar/Rad-om-fagelungar/

Fast, det är ju som sagt inte lätt att veta hur man ska göra i alla situationer.

 

[Freija]

Jag tycker inte alls att det är fel att försöka hjälpa vilda djur som skadat sig, blivit övergivna etc. Men det kräver kunskap. Katastrofhjälp för fåglar och vilt tycker jag personligen är en fantastiskt fin organisation som jag själv rådfrågat vid ett par tillfällen, bland annat när vi hittade en igelkott som traskade runt i halvmeterdjup snö mitt i vintern. Visst kunde vi ha lämnat den att frysa ihjäl och kallat det "naturens gång" , men jag kan inte se poängen med det. Nu fick han i stället en andra chans hos deras "kottexpert". Däremot - för att undvika att skapa problem när man egentligen vill hjälpa - så fråga först!

/F

 

[Mikaela Löfgren]

Som nämnts tidigare, ta kontakt med ett viltskadecenter, så kan de kanske ta över "vården", de har trots allt större erfarenhet av att försöka behålla naturliga instinkter hos fåglarna. Om ni inte hittar något viltskadecenter i närheten kan ni kanske ta kontakt med den lokala ornitologiska föreningen, de borde tipsa om var ni kan få hjälp.