Hittade följande undersökning på SVDs maratonblogg. Hittade tyvärr ingen länk till originalet.
De största hindren för friluftsliv i mängd och utformning är tydligen tid, pengar och avsaknad av friluftspartner.
Tiden kan jag tänka mig beror på att man sätter för höga mål och de kan man endast nå på längre ledigheter. Och då ska allt annat också göras såsom husrenovering, träffa släkten och trädgården. Att se helgturen som fullgott friluftsliv ökar möjligheterna.
Män begränsas mest av pengar. Skoter, jakt, dykning och fiske är ju dyra lekar. Kvinnor verkar begränsas mer av brist på friluftskamrat/partner.
Är det verkligen svårare för kvinnor att hitta någon att frilufsa med eller är fler män nöjda med att utöva friluftsliv ensamma? Själv uppskattar jag att både vara med andra och stundom vara helt ensam. Båda har sin tjusning. Är det månne typiskt manligt?
Att yngre ägnar sig mer åt "actionaktiviteter" och äldre föredrar turåkning, fågelskådning mm är kanske inte så kontroversiellt.
Vad säger ni andra friluftsglada om undersökningen?
De största hindren för friluftsliv i mängd och utformning är tydligen tid, pengar och avsaknad av friluftspartner.
Tiden kan jag tänka mig beror på att man sätter för höga mål och de kan man endast nå på längre ledigheter. Och då ska allt annat också göras såsom husrenovering, träffa släkten och trädgården. Att se helgturen som fullgott friluftsliv ökar möjligheterna.
Män begränsas mest av pengar. Skoter, jakt, dykning och fiske är ju dyra lekar. Kvinnor verkar begränsas mer av brist på friluftskamrat/partner.
Är det verkligen svårare för kvinnor att hitta någon att frilufsa med eller är fler män nöjda med att utöva friluftsliv ensamma? Själv uppskattar jag att både vara med andra och stundom vara helt ensam. Båda har sin tjusning. Är det månne typiskt manligt?
Att yngre ägnar sig mer åt "actionaktiviteter" och äldre föredrar turåkning, fågelskådning mm är kanske inte så kontroversiellt.
Vad säger ni andra friluftsglada om undersökningen?