Hilleberg blåste sönder

[peter1959]

2007 i jämtlandsfjällen var jag med om följande: Det blåste 20 m/s och pinnarna på min kompis Hillebergtält lossnade från marken och stängerna (som stagar upp tältet) blev och är efter detta böjda. Vi stötte på en annan vandrare som samma natt även hade fått sitt tält sönderblåst, men till den grad att han fick lov att ta in på fjällstationen istället... För mig och min vän klarade vi oss natten ut genom att lägga 5-kilos stenar på tältpinnarna.

Någon som varit med om detta? Har det månne att göra med att stängerna är lite väl "lättviktiga"? Tips på några tält med starkare stänger?

Det va je de ja sa, Hillebergtält är ju bara skräp, köp ett riktigt tält istället !
Förstår inte att folk går på att köpa dom där skynkena mä stänger...

 

[honkydory]

Det va je de ja sa, Hillebergtält är ju bara skräp, köp ett riktigt tält istället !
Förstår inte att folk går på att köpa dom där skynkena mä stänger...

Liksom ditt tramsiga inlägg berodde haveriet troligen på oförstånd. Mysteriet är löst och du kan gå ut i solen och fortsätta spela byfåne!

 

[camoscio]

Betydligt vanligare tycker jag är att folk trycker ner pinnarna rakt ner i marken (ingen vinkel alls alltså). För mig som är tekniker och kan min fysik är det ju självklart att man måste trycka ner pinnen så man inte får någon kraftkomposant som drar den uppåt, men det verkar vara väldigt svårt för t.ex. våra patrullscouter att få in.

På hårt underlag tar sig ofta pinnarna en alldeles egen väg ner i marken, vad man än hoppas. Nu är hård mark inte så vanligt, annat än på campingplatser, och de brukar ju inte vara så utsatta, precis.

 

[kamikazekalle]

Fast ibland hjälper det inte hur man än säkrar tältet. En gång i tiden satte jag upp Nammatjet på toppen av Sörknatten i Dalsland (ja, jag vet att man inte får eller fick tälta där...) och när vinden under natten både ökade och vände så vaknade jag av att vingeffekten i tältet och lyftet från berget där på krönet gjorde att jag svävade på några decimeters höjd över marken. Jag bad en stilla bön till sömmerskan Sonja Westlinder som enligt lappen i tältet har sytt det och när vinden släppte en aning så lyckades jag flytta det. En rätt intressant upplevelse.

/Calle

 

[avslutad210712]

Fast ibland hjälper det inte hur man än säkrar tältet. En gång i tiden satte jag upp Nammatjet på toppen av Sörknatten i Dalsland (ja, jag vet att man inte får eller fick tälta där...) och när vinden under natten både ökade och vände så vaknade jag av att vingeffekten i tältet och lyftet från berget där på krönet gjorde att jag svävade på några decimeters höjd över marken. Jag bad en stilla bön till sömmerskan Sonja Westlinder som enligt lappen i tältet har sytt det och när vinden släppte en aning så lyckades jag flytta det. En rätt intressant upplevelse.

/Calle

Utgår från att du har skickat en liten tårta till Sonja

 

[nilssa]

Att tältstängerna (eller "pålarna" som jag läste i någon reklam!) böjs är väl inte så farligt, och jag räknar det inte som att tältet går sönder. Det får bara en mer personlig prägel!

 

[Raskesven]

Gör slingor av fallskärmslina eller dylikt, 15-20 cm långa med öglor i ändarna. Fäst i tältets öglor för markpinnarna som en liten förlängning till markpinnen. Sten som passar in i utrymmet på linan mellan markpinne och tält så sitter den pinnen kvar. Stormlinorna stenas lätt.

På en tältkåta är det bättre att lägga en tung sten lutande på markpinnen från utsidan av markpinnen, (ev. lägga en mindre avlång sten precis där spännrem och markpinne möts, sedan tung sten lutande på den mindre avlånga stenen) än att tjoffa dit en stor sten på markremmen.

Raskesven

 

[honkydory]

Bra beskrivning och slutsatsen är åter att prylar och teknik inte ersätter kunskap och färdigheter!
I slutänden är ändå placeringen det viktigaste och att slå läger på kalfjället är verkligen att be om problem. Även en låg kulle, buske/träd eller ihop plockad mur av stenar/stockar bryter upp vindbyarna och minskar greppet om duken. Märker man sedan att vindarna tilltar och lever rövare med duken kan det vara läge att bryta läger tidigt. Hellre fortsätta utan en full nattsömn än riskera att sova i ett sönderblåst tält resten av turen.

 

[seobserver]

Vad som allt oftare slår mig

är att det väljs inte lägerplatser i samma utsträckning som förr. Halv upp och halvlä är oftast vida bättre än lågt och mitt i blåshålet..... men det är klart att går och bär man sig trött är det enklast där man är.... som bonus kan man sen klaga på att expeditionsgrejorna var minsann inte alls så tåliga som vi vill ha dem.
Det trista är ju att gör du fel kan vilket rejält tält som helst förvandlas till ett flyende segel. Det bådar aldrig för en god nattsömn.

 

[avslutad210712]

Vid årets vårtur tältade vi "mitt på" backen upp från Sälka mot Nallo. Grävde ner tältet några dm på baksidan av en kulle och snöblocken bygdde vi en liten mur av men inte så hög att hela tältet täcktes. Så lugnt har nog tältet aldrig varit. Var nästan kusligt att tältväven inte rörde det minsta lilla på natten. Och visst blåste det för höll man upp liggunderlaget ovanför den lilla snömuren så fick man hålla i den ordentligt om man ville ha den kvar.

Så visst gäller det att välja tältplats lika noga som tältfabrikat.

 

[Victor2]

Även Fjällräven kunde krokna

Krokiga tältstänger på vårt gamla Fjällräven pop-up minner om en kulingnatt på norska västkusten. Hade vi stigit upp och förstärkt förankringen hade nog tältet blåst bort. Stundtals pressades duken ner till nästippen. Men tältet höll, en riktig trotjänare.

 

[Onesport]

Måste bara skicka en bild på tältkamratens stackars Hilleberg efter en jobbig natt i Camp Canada på Aconcagua, vinden vred(och tilltog...)under natten och vi fick den rakt i sidan på tältet.
Bilden(tagen av Micke P) är på morgonen efter, något deformerade stänger men grejerna höll i alla fall.

På bilden ser tältet riktigt OK ut, på natten låg det nästan platt efter marken, vi vaknade med lätt panik eftersom tältduken låg tryckt över hela nyllet...