Det var ett fantastiskt land att cykla igenom 2008.
Men smaken är såklart olika.
Däremot förekommer stenkastning och glåpord. Men inget som inte går att hantera.
Om man heter Peder och är besatt av att ständigt ha människor omkring omkring sig 24/7 och tycker det är intressant att aldrig få ha en lugn stund - så är Etiopien ett kanonland. Och om man dessutom har en slags politisk image som gör att man måste älska precis allting som kommer från ett visst land utanför väst så hjälper även det till att bygga upp en positiv sida som landet kanske inte förtjänar. Jag skiter i var människor kommer ifrån och behandlar alla lika oavsett ursprung . Och jag måste säga att så många idioter som i Etiopien har jag aldrig träffat på någon annanstans i något annat land. Rasism är extremt utbrett, tyvärr.
Om man heter Lars eller något annat och gillar lugn och ro, anonymitet, att inte vara ständigt i centrum, oprovocerat vålt mm - så är Etiopien det mest djävulska landet i världen ur rent vardagsperspektiv. Jag har aldrig varit så nära ren och skär galenskap som där.
Dock ett oerhört vackert land, intressant mat, enorm historia. Och jag brukar säga att resande ska vara jobbigt, smutsigt, påfrestande - det är då de största belöningarna kommer, de mest givande insikterna, de starkaste minnesbilderna. Mottagnadet man får är mycket intressant i sig. Och man träffar såklart supervänliga människor varje dag - det är bara att de ofta kommer i skymundan av de ovänliga.
Men starta inte ett privat krig när folk slänger sten, piskar dig, spottar på dig, rycker i dina cykelväskor, ger dig knytnävsslag när du cyklar förbi, sticker pinnar i hjulet etc. Du kan inte vinna. le, vinka eller ignorera.