Har vi UIAA-gradering i Sverige?

[Slan]

Men fick trådskaparen något svar på den inledande frågan?

Det brittiska gradsystemet är mycket konstigt. I teorin tycker jag det är klockrent. Men efter lite mer än en månad på brittisk mark förstod jag det inte i praktiken. Kanske råkade jag bara klättra massa felgraderade leder. Eller så är det bara ytterligare ett bevis på att grader är subjektivt, och ganska ointressant.

Men en HVS 5a kan enligt min uppfattning vara allt från svensk 5- till 6.
Jag upplevde det faktiskt lite som britternas svar på västkustens luriga sexminusar. De kan vara lite vad som helst egentligen.

I övrigt håller jag med Christian, det viktiga är att gradsystemen är konsekventa inom sitt område. Att en 6+ i Bohuslän är hårdare än en 6+ i skåne är helt okej, sålänge alla 6+ är hårdare i bohuslän än i skåne.

 

[achtminus]

Men fick trådskaparen något svar på den inledande frågan?

Ja. Svaret står på sverigeföraren.

 

[Mezzner]

I övrigt håller jag med Christian, det viktiga är att gradsystemen är konsekventa inom sitt område. Att en 6+ i Bohuslän är hårdare än en 6+ i skåne är helt okej, sålänge alla 6+ är hårdare i bohuslän än i skåne.

Jo, så är det kanske - även om man tycker att det borde kunna vara med kongruent, med tanke på att många klättrare far omkring över världen väldigt mycket nuförtiden.

Fast sen finns ju såna där fina uttryck som "4+, men snarare 6 om du är dålig på att jamma...". Om man med det menar, att det känns mycket svårare att göra nåt man är dålig på blir det ju stolligt, men om man istället menar att det blir en annan svårare grad om man eliminerar vissa potentieller moves.

Jo, som sagt friskluften är kanske huvudsaken...

(Och, trådstartaren fick väl svar på sin fråga i första inlägget efter frågan.)

 

[johnliungman]

Svaret på ursprungsfrågan var väl egentligen inte klockrent. Ursprungligen körde vi alltså med UIAA, men eftersom avvikelserna blivit så stora så skriver vi nu inte med romerska siffror längre. Det var svaret som jag uppfattade det. Typ.

Men som farbror Mezzner berör så finns det ju två olika saker här: det ena är att många olika siffersystem säger i princip samma sak. Det är bara tradition eller vana som avgör vad som används. Ur den aspekten är det ju ganska likgiltigt vilket system man använder - det ena kan lätt översättas till det andra. Efter en snabbkoll ser jag till exempel att både det franska systemet och UIAA (och således det svenska) utgår från helhetsgradering, dvs inkluderar både hur ihållande leden är och hur tungt hårdaste movet är.

Det andra är att en del av de olika systemen har helt olika utgångspunkt, dvs pratar vi om helhetsgradering, svåraste tekniska move, farlighet, eller nåt annat? Jag tror tyvärr de flesta av oss "medelklättrare" har ganska dålig koll på hur de är definierade. Seriösa sidor på nätet är tex oense om hur det amerikanska systemet funkar!

Här är det svårt att komma runt att ett "tvåsiffrigt" system vore ganska användbart, dvs en siffra för "topprepssvårighet" och en för farlighet eller helhet. Engelsmännen är ju inne på det, danskarna i Kullaberg likaså.

För mig personligen är det dock oftast den kvalitativa beskrivningen i guideboken som avgör. "Seriös", "svårsäkrad", och "lättsäkrad" är det som avgör om jag ger mig på en led. Förutom om den ser fin ut förstås!

 

[Mezzner]

Ja, dessvärre är det ju så att liksom graderna i första hand ska betraktas som korrekta sinsemellan på samma ort, så ska nog beskrivningar av leder dels betraktas på samma sätt i samma förare - eller ännu värre - lika för samma förstebestigare.

Om jag säger att en led är välsäkrad så betyder det inte samma sak när, hm inga namn kanske ska nämnas, nån annan säger detsamma.

Står det dessutom att leden är stimulerande även beträffande de många goda placeringar som kan göras för den finurlige så kanske det skulle beskrivas "Bör gås ganska sällan." av någon annan...

(För övrigt antar jag att "farbror Mezzner" betyder att jag uttrycker mig lite lillgammalt här på forumet.
Jag är ju inte alls gammal egentligen... bara nätt och jämt vuxen.)

 

[seon]

evig diskussion

Borrbultar och graderingssystem är två ämnen som alltid kommer att diuskuteras inom klättringen.

De flesta aktiva klättrare är beresta och har klättrat i olika länder var och en med sitt graderingssystem. Varje system har sina förtjänster och problem.

En kritisk fråga är hur mycket information som egentligen skall ligga i den kodifierade sammanfattande informationen som en gradbeteckning innebär. Den franska sportklättergraderingen anger endast den bedömda klättermässiga svårigheten, medan t.ex. det brittiska systemet anger en seriositetsgradering och en svårighetsgradering. Dessa måste dock läsas tillsammans då t..ex. en E1, 5b är en välsäkrad "sexa" medan en E1, 4b är en dåligt säkrad "fyrplus".

Hur vi vill gradera i Sverige har alltid följt resmodet. Dom få som höll på fram till 60-talet klättrade i Alperna och i fjällen och då var det en sjävklarhet att använda UIAA-graderingen, även om den så småningom fick en "svensk" innebörd.

När UK blev "inne" i mitten av 70-talet så ville vissa att vi skulle konvertera till deras kombinerade system.

Likaså fanns det förespråkare för det amerikanska systemet när Yosemity, m.fl. amerikanska klätterområden blev populära i slutet av 70-talet.

Från och med mitten av 80-talet har sydeuropeisk sportklättring varit högsta mode och därmed det franska graderingssystemet.

Dock är det inte så att UIAA-graderingen har upphört. I Tyskland används den även för borrbultade sportturer.

Hur vi gör i Sverige bestäms ju "de facto" av guideboksförfattare samt hur förstabestigare väljer att gradera sina nyturer. För borrbultade sportturer så har ju den franska graderingen slagit igenom medan för äldre turer och för tradturer så används ju fortfarande den "försvenskade UIAA-graderingen". Då inomhusleder graderas franskt så kan jag tänka mig att vi på sikt får en konsekvent fransk gradering i Sverige eftersom det är det system som nybörjarklättrare först blir bekanta med. Det spelar ingen roll hur det blir. Beresta klättrare kommer ändå alltid att stöta på olika system och det kommer att gå lika bra att hantera det i framtiden som det har gjorts tidigare.

Även inom ett visst graderingssystem så kommer olika områden att upplevas olika graderade. Det är inte heller något nytt men något som man bör känna till innan man ger sig iväg på något som ligger på ens gräns.

 

[johnliungman]

Ja, dessvärre är det ju så att liksom graderna i första hand ska betraktas som korrekta sinsemellan på samma ort, så ska nog beskrivningar av leder dels betraktas på samma sätt i samma förare - eller ännu värre - lika för samma förstebestigare.

Praktexemplet är Nissedal. Tysk förstabestigare betyder övergradering, norsk förstabestigare = sandbag. På ett ungefär.

(För övrigt antar jag att "farbror Mezzner" betyder att jag uttrycker mig lite lillgammalt här på forumet.
Jag är ju inte alls gammal egentligen... bara nätt och jämt vuxen.)

Absolut inte. "Farbror" är i detta sammanhang ett uttryck för en mycket omtyckt och kunnig person. Du har alltid vettiga saker att säga!