Har ni någon preferens för typ av fjällnatur

[stenblock]

Låt mig ställa en märklig fråga: har ni någon speciell preferens för en viss typ av fjällnatur att befinna er i?

Jag vet t ex. att det finns gansja många som ser fjällskogen som ett nödvändigt ont, och helst ser till att fjällvandringen till 100% är över trädgränsen. Helst vill dessa befinna sig i en högalpin stenskravelmiljö nära glaciärer och snölegor och höga pass.

Själv är jag inte fullt så våghalsig: jag älskar fjällen men trivs bäst i mysigt gröna dalgångar och kalfjällsplatåer närmare trädgränsen. Idealmiljön för mig vore lågfjäll och typ vandra i nån flack udal med enstaka träd och lite mer blommor och liv från fåglar och sånt

När man kommer upp högre, och det blåser kallare och blir mer kargt och grönskan försvinner trivs jag nte lika bra.

En annan favoritmiljö är bergen i södra norge där skogen innan kalfjället består av barrskog. Jag har ingen aning om varför jag gillar detta . Men av nån anledning föredrar jag denna fjällnära skog mer än fjällbjörkskog. Det är väl nåt barndomstrauma eller nåt...

Har ni nån speciell preferens på miljöer ni gärna vill befinna er i i fjällen?

 

[Almgren]

en fjälläng, gräsunderlag, smörbollar, lättgånget, sen får det gärna vara dramatiska fjäll runtomkring, men som vandringsunderlag älskar jag den mjukare lite mer låglänta fjällängen. Ta tex Syterskalet, dramatisk U-dal, men lättgången dal.

 

[SOTO]

Jag gillar dalgångar men gärna på lite höjd över havet

 

[Glännman]

Det är när jag kommit ned från kalfjället och in i skogen som jag känner att jag kommit hem.

Därför är en tur som blandas av kalfjäll och skog om vartannat bäst.

Är man högt upp och inte ser några träd så ler man av den anledningen men så fort man ser första trädet långt där nere så ler man av en helt annan anledning

Mvh Johannes

 

[UteMats]

För turer där fokus är på flugfiske är det björkskog eller gränszonen mellan kalfjäll och björkskog som gäller. För turer där fisket är sekundärt är det kalfjäll som drar mest, gärna högplatåer där man kan röra sig lite fritt.
Sen är jag lite svag för riktigt karga högalpina dalgångar - även om allt för stora fält med storblockterräng kan bli tröttsamt, särskilt i regn.

 

[evinrude]

Jag håller kalfjället högst, och går gärna en vandring där det mesta är över trädgränsen. Men det måste inte vara stenskravel, det får gärna vara fjällhedar med grönska och blommor. Jag har inget emot fjällbjörkskogen heller, förutom insekterna, men skog får jag så det räcker hemma.

 

[joanna]

Inte skog. Alldeles bestämt...

...högalpin stenskravelmiljö nära glaciärer och snölegor och höga pass...

...eller nja, det får gärna vara maffiga granitväggar i stället för stenskravel, hellre "över" än "nära" höga pass, hellre kamvandringar och toppbestigningar än traska på nere i dalgångarna.
Nä, mitt mål med det hela är vida vyer, karg dramatik och mycket luft under fötterna.
De stora u-dalarna är helt klart mäktiga att se på - uppifrån

(skrivet på väg till Tatra )

 

[aronwidforss]

Fjällheden är fin. Nog för att det är mäktigt med högfjäll, men jag vill ha jord under fötterna. Godartade myrar är också helt okej, men där känner jag alltid att jag måste vara på min vakt.

Sen är det ju toppen att vara på toppen så att säga. Man dras ju uppåt, och jag har lyckan av att inte tröttas av backar i måttligt tempo.

 

[snurte]

I den svenska fjällvärlden föredrar jag helt klart de mer gröna områdena framför svarta stenöknar. Det får gärna vara höga, dramatiska toppar i närheten även om intresset att gå upp på de är lågt - jag är en dalkrypare innerst inne.
Av skogsmiljöerna trivs jag bäst i den mer öppna björkskogen.

Ska jag summera det så innehåller den bästa vandringen lite av allt om vi pratar terräng/miljö.

 

[Still Alive]

Fjällnära barrskog. Allra helst fjällurskog. Överhuvudtaget trivs jag bäst i barrskog.

 

[stenblock]

Jag är lite lättad att det iaf finns några dalkrypare bland inläggen.
Jag vet att det är dumt, det är ju en personlig smaksak, men ibland kan jag få nån sorts känsla av att vara "feg" inför vissa fjällmiljöer.

Det är lite av en glidande skala där förtjusning över landskapet i viss mån paras med "skräck". Det är däri lockelsen och det vackra delvis ligger för min del. Det upplever jag en smula av även på kalfjället men i något mer behaglig form längre ner på höjdkurvan.

Kul det där med vilka miljöer man har "inprogrammerat" att gilla. I icke-fjäll miljö i låglandet blir jag väldigt glad åt att hoppa runt på de där stenhällarna på toppen av berg. Ni vet: gles impedimentskog och berg i dagen. Hällmarksskog. Jag antar det är präglat av uppväxt i Ångermanland. Jag saknar den naturtypen som fan här i Skåne och blir märkligt glad i de miljöerna.

 

[aronwidforss]

Kul det där med vilka miljöer man har "inprogrammerat" att gilla. I icke-fjäll miljö i låglandet blir jag väldigt glad åt att hoppa runt på de där stenhällarna på toppen av berg. Ni vet: gles impedimentskog och berg i dagen. Hällmarksskog. Jag antar det är präglat av uppväxt i Ångermanland. Jag saknar den naturtypen som fan här i Skåne och blir märkligt glad i de miljöerna.

Jo, som bergslagspöjk tycker jag att allt annat än blandskogsplantering är lite, lite fejk.