Har jag rätt eller fel?

[spacemonkey]

Tack för era svar och sympatier.

Nu är det så att det jag är mest intresserad av är att gå fri från den pakistanska researrangören och hans vänner.

Att vinna mot Pakistanska arméflyget ser jag som en angelägenhet för researrangören - inte för mig.

Jag försöker hävda att de 6,000 USD de lagt ut skall återbetalas av arméflyget, inte av mig.

Att jag betalat 11,719 USD är överkomligt, eftersom det "bara" är 1,719 USD för mycket.

Jag har insett att de pengarna är förlorade.

Hur får jag researrangören att släppa taget om mig och den utrustning han håller kvar, som är min?

Jag har funderat på någon slags förlikning, men det stör mig eftersom jag tycker att jag inte är skyldig något.

Pierre

 

[spacemonkey]

Jag antar att det var för Ericas skull som du anlitade helikopter, har du hört med hennes anhöriga om ekonomiskt stöd?

Lycka till önskar

...Johan...

Det var Erica's familj (God Bless) som "löste ut" mig från Pakistan, de betalade de 10,000 USD som jag skrivit under på. Allt annat utöver den summan vägrar givetvis familjen att hjälpa till med, det måste jag stå för själv.

Anledningen till att de inte vill hjälpa till är ståndpunkten, "vi förhandlar inte med myndigheter som tar gisslan och utövar utpressning".

Min ståndpunkt är; det jag lovar - det håller jag.

 

[Mezzner]

I och med att det handlar om ett krav som researrangören har, och där du inte ligger ute med pengar utan "bara" vill att de ska ge upp, är väl inte läget så förtvivlat. Nu har de ju tagit dina grejor som gisslan - vilket jag inte tycker man ska anlägga nåt moraliskt perspektiv på (det finns flera möjligheter till det, men det är ju helt meningslöst) - och det gäller väl at få ut dem.

Jag tror att du har två möjligheter. Den ena är att göra tydligt att du har uppfyllt alla krav de kan ställa; dvs att du gjorde rätt i din sits och att det måste bli deras sak att tampas med myndigheten.

Den andra varianten är att på något sätt öka insatsen. Om de inte nöjer sig med att anse att du har rätt osv. så går du vidare och kräver dem på nån form av ansvar för t ex det övriga beloppet (de ca USD 11 000:-, eller andra kostnader du drabbats av).

Även om det nu kanske skulle vara mer långsökt, äger detta senare förfarande två viktiga fördelar:

1. De har nåt att vinna på att ge sig (du lägger ned dina krav; långsökta men inte helt otänkbara och dessutom ännu större ytterligare kostnader)
2. Den som ger med sig på resebolaget, kan för sin överordnade (eller t o m underordnade) peka på att han därigenom inte alls blivit blåst, utan faktiskt undvikit en del risker för ytterligare ovälkomna kostnader.

Känner du inte att resebolaget är väldigt renhårigt, så är det nog så att du inte kan räkna med att de lägger sig bara för att du kan göra troligt att du har rätt i sak. Du måste ge dem något i förhandlingsteknisk väg. Detta något kan alltså vara att du lägger ned dina krav på ersättning för hela räddningskostnaden, eller skadestånd för att de varit försumliga i nåt avseende.

Hoppas detta inte låter för komplicerat. Det är inte komplicerat, men det är min erfarenhet att du måste ha en bättre förhandlingsposition. Så länge de inte förlorar nåt på att jäklas med dig kommer de troligen att tycka att det är lika bra - de kanske åtminstone kan få ut en del av sina krav av dig bara för att du vill att de ska sluta ställa sina krav (så finns det alltså risk att de tänker)...

Rent praktiskt kommer de ju inte åt dig - men dina grejor får du kanske svårt att få hem. Dessutom vill du kanske kunna återvända utan att risker problem p g a ouppklarade affärer.

En ytterligare modell kunder ju vara att du får hjälp av svenska ambassaden. Om de kommer med lite myndiga papper i näven och säger att de ska hämta din utrustning kanske de kan få loss den. Det kräver förstås att du kan förmå dem att försöka...

(Utan att värdera Ericas familjs ståndpunkt måste jag ju säga att jag inte upplever ditt ansvar för det över USD 10k skjutande beloppet, som större än någon annans.)
[Ändrat av Mezzner 2005-10-14 kl 01:23]

 

[mekstr]

Tankar som väcks i mitt huvud:

Hur gick det till när ni betalade mer än vad som var avtalat? Accepterade du det dyrare priset genom att betala och således slöt ett nytt avtal? Avtalads att du blev skyldig researangören pengar? Annars skulle de sakerna som är dina och beslagtagna täckas av din försäkring?

När priset blev annorlunda än vad som avtalats så blev du utsatt för trix och du har försäkring. Vad säger försökringsvilkoren för rättshjälp?

Vad kan svenska ambassaden hjälpa till med? Du har ju ett avtal med pakistanska myndigheter
Vore det inte rimligt att pakistanska myndigheter letar efter en svensk som fastnat i en lavin? hur påverkas situationen av jordbävningen och svensk hjälp dit?

 

[spacemonkey]

Intressant att du säger att jag gick med på ett nytt avtal genom att betala, det är det som researrangören talar om också.

Jag vägrade att betala, men de (pakistanska myndigheter)tvingade mig till det genom att frihetsberöva mig och hota med att de skulle kräva allt av researrangören om inte jag betalade.

När jag var i pakistan diskuterade vi fram och tillbaka hur vi skulle lösa det här. Jag hävdade hela tiden till den pakistanska researrangören att jag endast kommer att betala de 10,000 USD jag gått i god för.

Men för att rädda researrangören så betalade jag de 11,719 USD som fattades efter depositionen, som de lagt upp innan. Muntligen sa researrangören att han kunde stå för de 6,000 USD om jag bara såg till att resten betalades. Det var panik och rörigt under denna tid, men det minns jag klart och tydligt.

Jag anser inte att jag ingått ett nytt avtal eftersom jag betalade under utpressning och hot.

Kanske det är så att researrangören tar en rövare för att se om han kan få 6,000 USD från mig genom att tjata sig till det, vad vet jag.

Jag kunde inte bry mig mindre...

Problemet är mest att jag vill att researrangören och hans vänner får det bevisat för sig att jag inte är skyldig en spänn.

Jag är under hårt verbalt tryck från diverse personer om detta.

Dessutom vill jag ha tillbaka den utrustning som fortfarande finns i Pakistan...

Pierre

 

[Spoeket]

Om researrangören betalade de omtvistade 6 000 USD måste det vara "han" som ingick den nya delen av avtalet, inte du.

Har annars inga bra tips mer än att jag tror att Mezzner är inne på något viktigt - försök skapa något att förhandla "om" och vägar runt kruxet. Låsta lägen är sällan bra.

Men det vet du förstås redan och det enda ytterligare jag kan bidra med är (for what it's worth) uppmuntrande tillrop: hepp, hepp, hepp!

MvH
Aina

PS. Jag beklagar sorgen.

Edit: tillägg PS.

 

[mekstr]

Jag kann inte juridik, så jag vet inte riktigt vad som kräs för att det ska anses att man gått in i ett avtal. Dessutom kan det nog vara olik i olika länder.

Däremot så uppfattar jag det muntliga beskedet om att han kan stå för de 6 000 som ett avtal som ska hållas. Att det inte är skriftligt gör det inte mindre giltigt, men bara svårare att bevisa.

 

[Mezzner]

Tyvärr är det nog så att problemet att bevisa muntliga avtal inte kan betraktas som ett smärre problem.

Hamnar man i ett sånt läge i Sverige så hjälper det ju inte att man vet vad som sagts om motparten hävdar motsatsen.

Utöver att lagarna är rejält olika i olika länder så är ju dessutom människors uffattning om rätt mycket olika. I många länder är det så att endast skriftliga avtal är att betrakta som bindande eftersom det är kutym att man kan backa på vad man sagt om man inte avtalat skriftligt. Vidare gäller inte ställningsfullmakt så ofta, varför det kan vara så att man avtalat saken med fel person, varför avtalet är värdelöst.

Lagarna skiljer och det gör också uppfattningen om vad som är rätt och riktigt. Det kan man inte bortse ifrån, och jag menar inte att det är fel med annan uppfattning än "svensk rättsuppfattning" heller. Spelreglerna är olika och det är vad man måste ta hänsyn till.
Till stor del gäller dock samma psykologi i förhandlingssituationer, även om tillvägagångssättet och uttrycksmedlen också varierar.

 

[spacemonkey]

Vidare gäller inte ställningsfullmakt så ofta, varför det kan vara så att man avtalat saken med fel person, varför avtalet är värdelöst.


---------------------------------------


Jag tycker att en person som har fått förtroendet av sitt lands myndighet att föra befäl över en arméflygbas också borde kunna skriva kontrakt om en SAR flygning.
Men tydligen är det inte så i mitt fall, suck, men det fanns absolut inga tvivel från min sida om att han inte kunde göra det.

And so the story keeps going on and on and...

Jag önskar mig bort från alla krav!

 

[mekstr]

Det är jobigt att bevisa, men vem är det som har bevisbördan? Finns det något skriftligt på en skuld på de 6000. Annars borde det bli svårt för dem att kräva in pengarna.

 

[Mezzner]

Vidare gäller inte ställningsfullmakt så ofta, varför det kan vara så att man avtalat saken med fel person, varför avtalet är värdelöst.


---------------------------------------


Jag tycker att en person som har fått förtroendet av sitt lands myndighet att föra befäl över en arméflygbas också borde kunna skriva kontrakt om en SAR flygning.
Men tydligen är det inte så i mitt fall, suck, men det fanns absolut inga tvivel från min sida om att han inte kunde göra det.

And so the story keeps going on and on and...

Jag önskar mig bort från alla krav!

Jo... det är ju en sak vad man tycker är vettigt och kanske en annan sak vad som gäller ibland.

Fast ta inte mitt inlägg som att ställningsfullmakt INTE gäller i Pakistan. Jag är rädd att det inte gör det på samma sätt som i Sverige, men jag vet inte eftersom det är sånt som varierar från land till land.

Om man försöker vända lite på det hela, lite "positivt", så kanske det är så att om ni avtalat ett maxpris så borde det kunnat ha varit kopplat till ett maxantal timmar flygtid. Nu överskreds kanske denna tid, vilket alla antagligen önskade i just det läget om det var så att sökningen inte var avslutad när man nådde maxtiden.

Jag får känslan av att du inte försöker komma undan ansvar - och du har tagit en rejäl "finansiell risk" i din strävan att hitta din vän. Det är hedervärt, men samtidigt kan man ju fråga sig vems ansvaret var?
(Bara en retorisk fråga!) Det finns på sätt och vis ingen syndabock i den här historien - det hela var ju ett olyckstillbud. Fast man kunde ju önska att så många som möjligt av de inblandade var beredda att dela ansvaret i efterhand. Tyvärr är det ju sällan på det viset.

Det är inte omöjligt att du kan få svensk diplomathjälp när det gäller din utrustning (fast det vet du förstås redan mer om än jag). Däremot kan jag förstå om svenska ambassaden inte engagerar sig för en amerikansk medborgare, utan bara de problem du personligen råkat ut för. Fast det är ju inte så lätt att hålla isär, eftersom du drabbats på både direkta och indirekta sätt.

Gör vad du kan för att få rätt inom rimliga gränser, men försök släppa det hela sedan. Jag skulle antagligen envisas och älta och förstöra mer än nödvändigt för mig om jag inte kunde få rätt... Gör inte det!

 

[nermander]

Det är jobigt att bevisa, men vem är det som har bevisbördan? Finns det något skriftligt på en skuld på de 6000. Annars borde det bli svårt för dem att kräva in pengarna.

De har hans utrustning och släpper den inte förrän de får pengarna. Och jag tvivlar på att han lyckas få dem fällda för stöld eller nåt sånt för att de håller kvar grejerna.