Handleden?

Jag frågade ang neoprenmuddar tidigare just för att kunna utesluta infektion.

Sen är det inte bara paddlare med krampaktigt paddeltag som drabbas utan är man mycket ute så kan man få problem även med ett löst grepp.

Envis som jag är, hävdar jag att det är fel. Jag träffar elitpaddlare flera gånger varje vecka, och dom är ute MYCKET. Ingen har handledsproblem. Alla elitidrottare kan få förslitningsskador eller annan form av överbelastnig, men eftersom dessa håller mycket löst paddelgrepp, är det inte handlederna som tar stryk. Nu snackar vi minst 10 paddlingspass per vecka, i sitt över en timme per pass, från intensivt långdistansfart till maxade intervall och sprint pass.
TrIcket är ju att inte vrida med handleden, och att låta paddeln finna sin väg i vattnet.
Själv är jag +50, och paddlar 3-5 pass i veckan under sommarhalvåret. För tio år sedan när jag började paddla, hade jag felaktig teknik och var tidvis öm i handlederna. Nu kör jag enbart vingpaddel, hög paddelföring och paddlar mer intensivt, men med raka handleder i påskjutet, och har inga problem av det slaget som diskuterats. I kall väderlek använder jag neoprenmuddar för att vara snäll mot leder som inte är skyddade av kläder.

Har man redan fått karpaltunnelproblem, skulle åtminstone jag hålla upp med paddling ett tag, och syssla med någon mer kontrollerad rehabträning, där man kan styra belastning själv, utan behov av stödtag eller annat oplanerat.
 
Jag kan bara hålla med Kjell. Är det några som behöver och har en skadeförebyggande teknik så är det tävlingspaddlare. Som motionspaddlare finns det rimligtvis mycket att lära från dem.

Det vore intressant om Buzztr vad det lider kan återkomma med några rader och berätta hur det går.
 
Ett tag var det

populärt med krokiga paddelskaft crankshaft iden var att det minskar handledsproblem. Liknande ideer finns om handtagsvinklar på skidstavar och cykelstyren. En rak handled vad är det? Jag vill nog hävda att mellanhandsbenen skall vara vinklade lite mot lillfingersidan och lite mot handryggssidan för en mer ergonomisk handledsfunktion.

Thure
 
Jag kan bara hålla med Kjell. Är det några som behöver och har en skadeförebyggande teknik så är det tävlingspaddlare. Som motionspaddlare finns det rimligtvis mycket att lära från dem.

Det vore intressant om Buzztr vad det lider kan återkomma med några rader och berätta hur det går.

Ja, jag ska gärna återkomma när jag testat mig fram utifrån era goda råd. Ju mer jag läser av dem så känns det som ni slår huvudet på spiken när ni skriver om krampaktigt grepp, även där känner jag igen mig.

Jag tror inte att det gått så långt att jag fått någon större skada eftersom jag brukar vila när smärtan kommer och den brukar snabbt ge sig. Likt er mer erfarna paddlare så vill jag kunna hålla samma tempo längre sträckor (typ DKM+) utan att hindras av så små saker som handleden, för resten av kroppen är ju pigg :)
 
Envis som jag är, hävdar jag att det är fel. Jag träffar elitpaddlare flera gånger varje vecka, och dom är ute MYCKET. Ingen har handledsproblem. Alla elitidrottare kan få förslitningsskador eller annan form av överbelastnig, men eftersom dessa håller mycket löst paddelgrepp, är det inte handlederna som tar stryk.

Vad bra. Då är alla problem lösta för alla paddlare med handledsproblem!

Sen skiljer ju långfärdspaddling (där jag har mina rötter) sig från tävlingspaddling en hel del men om man skall tro på argumenten i tråden så handlar ju allt om taskig paddelteknik och går säkert att lösa väldigt enkelt...
 
Vad bra. Då är alla problem lösta för alla paddlare med handledsproblem!

Sen skiljer ju långfärdspaddling (där jag har mina rötter) sig från tävlingspaddling en hel del men om man skall tro på argumenten i tråden så handlar ju allt om taskig paddelteknik och går säkert att lösa väldigt enkelt...
"Felaktig teknik" är nog orsaken till de flesta muskelproblemen vid paddling, men vi skall också komma ihåg att de flesta elitpaddlarna har tränat paddling sedan barnsben och har en kropp som är van vid belastningen.
Tycker att TS skall styrekträna handlederna och handstyrka i förebyggande syfte. Handledslyft med hantel samt "rulla upp rep och vikt på rund pinne" är vanliga övningar på kanotklubbar.
 
Vad bra. Då är alla problem lösta för alla paddlare med handledsproblem!

Sen skiljer ju långfärdspaddling (där jag har mina rötter) sig från tävlingspaddling en hel del men om man skall tro på argumenten i tråden så handlar ju allt om taskig paddelteknik och går säkert att lösa väldigt enkelt...

Ironi är nog bra, men eftersom du totalt ignorerar TS paddlingsambition med snabb motionspaddling, tycker jag att det är viktigt att bemöta dina förslag som innebär en för motionspaddling felaktig teknik (låg paddelföring, smal plattpaddel). Eftersom du uppenbarligen inte paddlar med hög paddelföring och/eller vingpaddel, är det väl naturligt att du inte har kunskap eller erfarenhet om hur det påverkar handföringen, men varför då anföra det som orsaker till problemen?
Jag kollade nu sist jag paddlade i veckan noga på handledsrörelserna, och med bra teknik (löst grepp framför allt med lill- och ringfinger, isättning långt fram och upptag inte för långt bak) är det ingen ansträngande belastning på handlederna.

Jag började min paddling sent, för ca 10 år sedan, och hade i början svårt att slappna av vid lite sjögång. Följden blev ett för hårt grepp runt paddeln, och ömmande handleder vid längre belastning. Lite instruktioner, mer regelbunden träning blev lösningen på just det problem som TS har. Senare övergång till vingpaddel, smalare kajak och högre tempo/mer paddling har inte lett till något återfall, snarare tvärtom mer avslappnad kroppsrörelse och harmoni. En väldigt skonsam träningsform med andra ord. Min bedömning är att den rekommenderade stilen för just vingpaddel ger mycket av detta. De få gånger jag använder min Vituddenpaddel känns det osmidigt och mer ansträngande för kroppen.

Mina preferenser, visst, men kanske mer i TS domäner. Inget negativt med långfärdspaddling alls, men för min del skulle det definitivt vara med vingpaddel och hög paddelföring. Valfrihet alltså, upp till var och en, men att påstå att det skulle vara skadligt är fel och bör bemötas.

my 2c igen
 
Jag tror min gamla tes om att man vänjer sin kropp till materialet stämmer ganska bra i detta fall. Dvs vänjer man sig till en typ av paddel så blir allt annat konstigt då kroppen och tekniken anpassat sig till det matrialet man nyttjar och har man valt olämpligt material så kan det bli lite tjurigt att skola om kroppen. Det är inte bara att skifta hur som och från det ena till det andra för att kunna bilda sig en uppfattning.

Materialet(paddeln/kajaken) blir en förlängning av kroppen och förhoppningsvis uppstår harmoni, men när detta inte sker så kanske förståndet får köra över obehagskänslankänslan för stunden.

Dvs tex byta till annan paddel med mindre blad och ner svikt i detta fall samt ge kroppen lite tid att anpassa sig.
 
Ironi är nog bra, men eftersom du totalt ignorerar TS paddlingsambition med snabb motionspaddling, tycker jag att det är viktigt att bemöta dina förslag som innebär en för motionspaddling felaktig teknik (låg paddelföring, smal plattpaddel). Eftersom du uppenbarligen inte paddlar med hög paddelföring och/eller vingpaddel, är det väl naturligt att du inte har kunskap eller erfarenhet om hur det påverkar handföringen, men varför då anföra det som orsaker till problemen?
Jag kollade nu sist jag paddlade i veckan noga på handledsrörelserna, och med bra teknik (löst grepp framför allt med lill- och ringfinger, isättning långt fram och upptag inte för långt bak) är det ingen ansträngande belastning på handlederna.

Jag började min paddling sent, för ca 10 år sedan, och hade i början svårt att slappna av vid lite sjögång. Följden blev ett för hårt grepp runt paddeln, och ömmande handleder vid längre belastning. Lite instruktioner, mer regelbunden träning blev lösningen på just det problem som TS har. Senare övergång till vingpaddel, smalare kajak och högre tempo/mer paddling har inte lett till något återfall, snarare tvärtom mer avslappnad kroppsrörelse och harmoni. En väldigt skonsam träningsform med andra ord. Min bedömning är att den rekommenderade stilen för just vingpaddel ger mycket av detta. De få gånger jag använder min Vituddenpaddel känns det osmidigt och mer ansträngande för kroppen.

Mina preferenser, visst, men kanske mer i TS domäner. Inget negativt med långfärdspaddling alls, men för min del skulle det definitivt vara med vingpaddel och hög paddelföring. Valfrihet alltså, upp till var och en, men att påstå att det skulle vara skadligt är fel och bör bemötas.

my 2c igen

Det fanns en tanke med mina rekommendationer. Har man en överansträngd led eller muskel så räcker det ofta inte bara med att backa ett steg utan man måste ge skadan en chans att återhämta sig innan man trappar upp tillbaka till "önskad nivå" (gärna tillsammans med rehabträning).
Då jag sett hur illa det kan gå om man inte tar skador på allvar med långa uppehåll, operationer mm. som följd så utgick jag från "better safe than sorry" då, som jag skrev tidigare, tycker det är svårt att få en uppfattning om en skada över webben.

Även om du gång på gång hävdar att problemet endast är en tekniksak och därmed i princip inte existerar så har jag varje vecka människor på min mottagning med handledsproblem. De personerna är ju i regel inte paddlare utan ofta vanliga kontorsmänniskor som jobbar ensidigt men inte tungt. Min erfarenhet säger att om du gör något ensidigt för länge så leder det förr eller senare till något problem.

Du nämnde dina elitpaddlare där ingen hade handledsproblem. Det stämmer säkert, men de tränar säkert ganska smart också med både styrketräning, kondition, grenspesifikt och håller därmed också antagonisterna underhållna. Att dessutom använda tex 15 personer som exempel på att ett problem inte existerar tycker jag är ganska tunt.
Då det handlar om skador som uppstår vid paddling så är de relativt ovanliga men bland de skador jag ser så är helt klart axlar, handleder och problem med ischias-nerven (oftast är piriformis för spänd) som sticker ut ur mängden.

Sen som ett litet tips så tycker jag du kan vara lite försiktig att döma personer utifrån vad du läser i ett forum. Jag började blygsamt paddla vid sex års ålder och började senare med kajak. Först endast som ett sätt att ta mej till mina kompisar sommartid men senare blev det både motion och lite tävlingar innan det blev långfärdspaddling.
Efter några år som långfärdspaddlare upptäckte jag surf och rockhopping som nu är min stora passion.

Då det handlar om paddelföring så har jag växlar från hög paddelföring med dåtidens långa paddlar och stor vinkel till låg paddelföring, en sväng till grönlandspaddel, och nu för tillfället hittar jag mej själv oftast med en hög paddelföring och en 196 cm lång paddel. Den enda paddeln jag inte valt att fördjupa mej med (ännu) desto mer är vingpaddel då jag tycker den ger lite för lite förhållandevis till de begränsningar den medför för den typ av paddling jag oftast sysslar med. Då det gäller mina kajaker så finns det mest rockerkajaker i flottan men både en grönladskajak och en havsracer har plats.
Aldrig någonsin har jag tyckt att min ganska breda bakgrund med många stilar skulle ha begränsat eller förstört någon teknik, tvärtom så upplever jag att man berikas av att kunna fler saker...men jag antar man kan tycka olika om det...
Till sist har jag aldrig sagt att det är fel med vinge. Däremot kan de ge belastningsskador om man har för stora blad och inte förbereder musklerna/senorna på uppgifterna som skall utföras.
 
Avståndet mellan händerna, på paddelskaftet, tycker jag har stor betydelse. Med axelbredd mellan händerna (och låg paddelföring?) upplever jag att mina armar blir en 'fast* propelleraxel och paddelbladen en lättgående framåtdrivande propeller. Där hålls också handlederna ganska raka. Med ökat avstånd mellan händerna på paddeln (och hög paddelföring?) så blir det ett mer 'grävande' paddeldrag längs kajakens skrovsida och större belastning på handlederna. Ändå är detta mitt favoritsätt att paddla. Men i lägen där jag anar att handlederna kan bli överbelastade så skiftar jag mellan de båda paddelsätten. /Kerstin
 
Med smal fattning så ökar momentet/kraften som händer/handleder måste förmedla för en given bladkraft i vattnet.
En sak som brukar läras ut på klubbens kanotskola är att lägga paddeln på huvudet och fatta skaftet så att armbågarna vinklas 90°. Det är en bra utgångsposition.
En annan sak som har betydelse är om man jobbar med rygg/bål och vrider överkroppen i draget. Gör man det så minskar vridningen i handleder/händer.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg