Gränsleden - en exklusiv upplevelse...
Återkommen efter 5 fantastiska dar (konstant solsken, myggfritt och folktomt) på den nyöppnade Gränsleden mellan Ritsem och Tysfjord - här lite mer info för kommande vandrare:
Leden öppnades ju officiellt i slutet av augusti ifjol och inte många har vandrat den, så vi kände oss som lite av pionjärer. Vi träffade totalt fyra sällskap på fem dagar, varav ett gick den korsande Nordkalottleden och ett var på väg ut och fiska på norska sidan. Ingen trängsel således.
Och det är en tur att rekommendera! Förutsättningar: tält, hyfsad fjällvana och önskemål om en lätt vandring på 3-5 dagar i ett folktomt, omväxlande och överraskande fascinerande landskap. Man vandrar från det gröna, kalk- och vegetationsrika Galavardo till det norska svart-vita "skärgårdslandskapet" på andra sidan gränsen. Man har hela tiden vida, omväxlande vyer att begrunda - sjölandskapet Sårgåjavrre, de oändliga ravinerna och småsjöarna i Nordvattnets dalgång, Svartelvens deltaland vid Svartvatnet och de hisnande branterna vid Sörfjorden. Och bakom ryggen vakar hela tiden Akka-massivet.
Några praktiska detaljer utöver vad som tidigare nämnts i tråden:
- Det finns en speciell norsk karta över leden: "Turkart Rádjebálges - grenseleden mellom Tysfjord og Gällivare." Utgiven av DNT/Ugland it group. Finns att köpa på nätet (
www.kartbutikken.no) eller hos STF i Ritsem för 150 kr. Den rekommenderas varmt: även om leden är rösad och i princip är lättgången ska den inte underskattas. Dimma förefaller rätt vanligt, särskilt på norska sidan - då blir den småskurna terrängen svårorienterad och det är lätt tappa rösningen. Även i vårt kanonväder var det ibland svårt att hitta rösena eftersom inga stigar blivit upptrampade, särskilt på svenska sidan. Galavarddo ser visserligen på kartan ut som ett snällt och lättvandrat fjäll där man inte kan gå fel - men det är genomskuret på längden av rejäla raviner, stora och små branter och småsjöar som inte syns på kartan. Man gör klokt i att följa rösningen så gott man kan.
- Det finns även ett litet häfte om leden, dess kultur och natur, att köpa för 50 kr. Också värt pengarna.
- Dock tycks både kartan och häftet tryckta innan leden blev klar. Därför finns några felaktigheter:
- På svenska sidan är angivet tre rastplatser med vindskydd (öppna, treväggars, inget för övernattning), eldstad och dass. Ännu finns bara de två första (vid väständen av Akkajaure och på Galavarddos västsluttning). Det tredje bestod bara av en vägvisarskylt. Ingen info om det kommer att färdigställas.
- På kartan finns ett vad markerat över Svartijokha vid utloppet i Sårgåjavrre. Där finns nu en bro.
- På norska sidan finns en bro markerad vid Krokvatnet. Den bron är raserad, men det är inget problem vada strax nedanför bron, vi blev knappt blöta om fotsulorna...
- Mellan Krokvatnet och Kjerringvatnet finns tre ledalternativ på kartan. De två nordligaste, fram till bron över Svartelva, kunde vi inte finna var rösade.
För övrigt kan nämnas:
- De norska raststugorna (tre till antalet - vid Krokvatnet, Kjerringavvtnet och Brynvatnet) måste helt enkelt upplevas! (Och borde föranleda studiebesök från STF.) Till det yttre som våra prismastugor, men inuti som små sommarstugor. Här ryms fyra personer i två rejält breda sängar med sköna madrasser, matbord, köksutrustning, gasolspis - och dass med spetsgardiner (dock ej vid Krokvatnet, det dasset är inte färdigt). Stugorna är olåsta och övernattning kostar inget. Det är underbart med en norska tilliten till vandrarsläktet. (Förklaringen till att inte liknande raststugor finns på svenska delen av leden lär vara skoteråkandet - oron att de snabbt skulle slitas ner vintertid...)
- En nästan surrealistisk nivå av fjällstuguboende nås om man gör den lilla avstickaren till NOT:s Röysvatn-hytta (rekommenderas!): Den lär vara DNT:s minst besökta hytte, med färre besökare per år än toppen på Mount Everest. Vi räknade i liggaren till 14 personer hittills i sommar, trots att stugan är ansedd för en av de finaste i Norge. Förutom en underbar utsikt åt både Björntoppen i norr och sjölandskapet i söder finns här i vanlig norsk ordning soffgrupp, ca 14 sköna sängar med täcken och kuddar, fullständig köksutrustning inkl vin- och snapsglas, gasol- och vedspis - och till råga på allt en nybyggd bastu! Allt för 100 norska kronor, om man är STF-medlem och har DNT-nyckel (kan köpas/hyras i Ritsem). Lillstugan med plats för 2-4 har en makalös sjöutsikt...
Förklaringen till det låga besöksantalet i Röysvatn är läget - sista utposten från Narvikfjällen, en rejält dryg dagsetapp från närmaste stuga (Pauro). De mångåriga planerna på ännu en stuga på svensk sida efter Nordkalottleden mellan Röysvatn och Vaisaluokta/Hellemobotn tycks ha lagts på is, oklart varför (norrmännen lär t.o.m. ha varit beredda bekosta bygget). Dessutom innehåller den sträckan några tidvis vanskliga vad, vilket gästboken i Röysvatn ger många exempel på...
Synd att inga resurser lagts på att fullborda den sträckan på Nordkalottleden, framför allt med broar - det skulle ge flera intressanta kombinationer till/från Akka/Vaisaluokta/Hellemobotn!
- I Kjöpsvik kan man med fördel bo på Walters kro, ett charmigt pensionat där man kan få en öl och en rejäl köttbit som avslutning. Rum 370 NOK, Entrecote 135, öl 60, om jag minns rätt.
Bussen till Narvik tar ca 2 timmar, kostar 135 NOK, går 1-2 ggr per dag och passerar det norska "nationalfjället" Stetind.
Go tur!
/Pär
