Är vi många som får oss en tankeställare
Att Göran Kropp är en av vår tids största äventyrare är ju troligen något de flesta kan skriva under på. Få av oss kände mannen bakom äventyraren Kropp, men vi är många som gärna följde hans äventyr världen över, i hans eviga försök att företa nya utmaningar. För många ansågs dessa utmaningar som omöjliga och kanske idiotiska, men Göran visade i många fall att det varken var omöjligt eller idiotiskt.
Att olyckan hände är, som någon redan noterat, inte förvånande, men tragiskt. Att leva som äventyrare och att testa gränser innebär alltid en risk - någongång passeras gränsen för vad en människa kan klara. Nyheterna ikväll talar om en halkolycka på berget, men vi får kanske vänta ett par dagar innan vi vet exakt vad som hänt. Min uppfattning av Göran är dock inte att han var en risktagare - ödet ville annorlunda denna gång.
Före mig i tråden finns trettio, kanske fyrtio friluftsmänniskor som skickat sina kondoleanser till Renata och Görans familj. Jag ställer mig i ledet och tackar för det vi har fått ta del av. Låt oss vara stolta över att få ha en sådan småtokig landsman, som vågade trotsa allmänna föreställningar & förutfattade meningar. Låt oss hoppas att Renata i minnet av sin Göran orkar fortsätta med sina expeditioner och äventyr och på så sätt jobba för det Göran trivdes med.
Hur går man vidare? En del kanske ställer in klätterskorna, skidorna eller mountainbiken och tycker att det kanske är dags att lugna ner sig lite. Det kanske kan vara bra för vissa att få sig denna tankeställare för att inte pressa _för_ hårt. Å andra sidan finns det många som nog behöver ta tag i sig själva och börja leva, precis som Göran gjorde. Upptäck världen, upptäck din närhet, upptäck dig själv - livet lever vi bäst nu!
/Per