Tjärstubben räcker inte långt om alla annan ved är dyngsur, om du inte tänkt dig att enbart elda tjärstubbe.
Och jag vågar nog påstå att om man tar tjärved och lägger den i en vattenhink ett par dygn så är den minst lika svårtänd som annan ved.
Problemet här är definitionen av problemet: All ved ska i princip vara vattenimpregnerad.
Då går det helt enkelt inte att göra upp eld. Finns inga knep i världen som hjälper.
Om det däremot är en normal skog där det regnat oavbrutet en vecka eller två så går det att få fram ved som är tillräckligt torr. Men frågeställningen handlade inte om en sån situation.
Jag tror tvärtom att definitionen på en tjärstubbe (i alla fall den användbara tjärveden) i princip är att den är impregnerad av all "harts".
På min "mark" som nu är skogsbevuxen igen efter kalhuggning under kriget ca 1940 så står "massor" med tjärstubbar kvar. Brinner fantastiskt bra men man kan bara använda det utomhus, eller i små portioner att tända med, annars eldar man sönder kaminen eller sätter igen skorstenen tror jag.
Jag fick nyligen en bok, Konsten att elda, Mattias Norberg 2020, i present som jag nu börjat att läsa.
https://www.adlibris.com/se/bok/kon...MIhvDv0puI6QIVwuWaCh2_xQ3PEAQYASABEgIgKPD_BwE
Den innehåller alla här beskrivna tips för att faktiskt tända eld på ved från skogen i regn, och ca 100 till verkar det som (fjädersticka, eldboll och massor med tips på olika ris, barr, frön, gräs mm som underlättar).
Den boken är att rekommendera för den som har önskemål om att elda ute. Där verkar det som att det förmodligen går att elda även blöt ved.
I boken ELD av Yngve Ryd påstås om jag minns korrekt att t ex murken, fuktig björk går att elda t ex. Själv har jag märkt att murken gran som går att smula sönder ändå innehåller bra ved i form av gren-anlagen som bevaras mycket bättre och är mer kompakta så de inte suger väta lika mycket utan brinner bättre.