Rnl
fortsättning:Att resultatet av utredningen ska grundas på tre centrala rättsprinciper i Regeringsformen.
Dessa tre principer är:
1 kap. 2 § sjätte stycket om samiska folkets möjlighet att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.
Egendomsrätten enligt 2 kap. 15 § regeringsformen
Begränsningarna i rätten att bedriva näring 2 kap. 17 § regeringsformen.
Samebyarnas avtalsrätt och Intrångsersättningar vid markanvändning
Av Rennäringslagen inledande bestämmelse följer att renskötselrätten tillkommer den samiska befolkningen. Alltså alla samer. I samband med ändringen av lagen gjorde lagstiftaren klart att den som anses som same enligt sametingslagen utan vidare ska anses vara same också i rennäringslagens mening.
Rennäringslagen anger inte heller någon som behörig att tillvarata den samiska befolkningens rätt enligt 1 §. Detta bekräftas av Högsta domstolens dom i Nordmalingsmålet där det framgår att det inte finns någon bestämmelse som ger en sameby behörighet att företräda någon annan än sina medlemmar.
Av dessa skäl torde samebyar således sakna befogenhet att ingå avtal beträffande renskötselrätten på grund av att rättighetshavarna till renskötselrätt finns både inom och utanför samebyn oberoende av om de kan utöva rätten eller ej.
Av förarbetena till Rennäringslagen framgår att ersättning vid intrång i renskötselrätten ska fördelas med beaktande av att ”renskötselrätten tillkommer samer i allmänhet som en för folkgruppen kollektiv rätt och inte enbart en särskild sameby eller dess medlemmar”.
Under rådande omständigheter kanske någon tycker att frågan saknar praktisk betydelse eftersom samer som inte är medlemmar i en sameby inte tar del i renskötselarbetet och att deras rätt till renskötsel därför inte kan tillmätas någon betydelse i sammanhanget.
Högsta domstolens dom i Girjasmålet har slagit fast att samiska befolkningen har renskötselrätt grundad på urminneshävd.
Skulle tex. en sameby teckna ett enskilt avtal med en exploatör utan att ersättningen fördelas mellan samebyn och Samefonden med beaktande av att renskötselrätten tillkommer samer i allmänhet innebär detta att enskilda samer blockeras från sin urminneshävd – egendomsrätt vilket är problematiskt och otillfredsställande.
Med anledning av detta anser vi att denna fråga ska tas med i Kommittédirektiven för utredning i syfte att ändra lagstiftningen.
Samefonden
Enligt Högsta domstolen beslut i det så kallade Girjasmålet får Girjas sameby utan hinder av 31–34 §§ rennäringslagen upplåta rätt till småviltsjakt och fiske på området utan statens samtycke.
I 34 § Rennäringslagen regleras att upplåtelse enligt 32 §, skall ske mot avgift, om ej särskilda skäl föreligger för avgiftsfrihet. Avgiften fördelas mellan Samefonden och sameby som beröres av upplåtelsen enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.
Det samma gäller om upplåtelsen avser tillgodogörande av naturtillgångar, skall staten utge ersättning för den skada eller olägenhet för renskötseln som upplåtelsen medför. I fråga om fördelning av ersättning som ej utgår till bestämd person äger 28 § andra stycket motsvarande tillämpning.
Som en konsekvens av HD:s beslut behöver inte Girjas fördela ersättning enligt förarbetena till Rennäringslagen där det framgår att ersättning vid intrång i renskötselrätten ska fördelas med beaktande av att ”renskötselrätten tillkommer samer i allmänhet som en för folkgruppen kollektiv rätt och inte enbart en särskild sameby eller dess medlemmar”.
Utebliven fördelning av ersättningar mellan samebyn och Samefonden med beaktande av att renskötselrätten tillkommer samer i allmänhet innebär att enskilda samer blockeras från sin urminneshävd – egendomsrätt vilket är problematiskt och otillfredsställande.
Detta är en viktig fråga som vi anser ska ingå i Kommittédirektiven för att säkerställa att enskilda samer ej ska berövas sin egendomsrätt de har enligt den grundläggande rättsprincipen urminnes hävd.
Bakgrund
Högsta domstolen har i en dom den 23 januari 2020 gett Girjas sameby rätt mot svenska staten vad avser vem som får upplåta jakt och fiske inom samebyns område.
Domen är historisk genom att HD har bekräftat och anpassat begreppet urminnes hävd extensivt till det samiska bruket, det vill säga till ett annat bruk än svensk jordbrukstradition.
Principerna om urminneshävd innebär att enskilda samer, inte bara samebymedlemmar, som vid var tid har levt och verkat på något område och i vart fall från mitten av 1700 talet, har upparbetat och förvärvat en rätt till renskötsel, rätt till jakt och rätt till fiske och att den är grundad på samisk bördsrätt, urminnes hävd.
Urminneshävd är alltså en grundläggande rättsprincip som existerar oberoende av lag och tillkommer alla samer.
Den nuvarande rennäringslagen är en ytterst diskriminerande lagstiftning, som på ett påtagligt sätt har splittrat och fortfarande splittrar samer ända sedan den första renbeteslagen trädde ikraft 1886.
Svenska staten bär ansvaret för den rådande situationen eftersom det är den gällande lagstiftningen som är den direkta orsaken till splittringen av dagens samer.
(Rennäringslag (1971:437) 1§, tredje stycket, Renskötselrätten får utövas av den som är medlem i sameby. Lag (1993:36). Sameby beslutar alltså självt om vilka som får bli medlemmar eller inte.)
Det har hävdats och fortfarande hävdas det att föreskriften om medlemskap i sameby är demokratisk då samer själva beslutar vem som ska upptas som medlem. Dock finns det ett inbyggt systemfel i föreskriften som får till följd att vissa samer med stor sannolikhet aldrig kommer att få medlemskap i någon sameby.
Konsekvenserna av domen får till följd att det är nödvändigt med en ny praxis som ger starkare skydd för hela det samiska samhället och undanröjer de hinder enskilda samer påverkas av.
Nämligen föreskrifterna i Rennäringslagen som förhindrar enskilda samer från att kunna tillämpa sin renskötselrätt. Samma renskötselrätt som är grundad på urminneshävd som Högsta domstolen bekräftat i det så kallade Girjas målet.
Som tidigare nämnts hindrar föreskriften om medlemskap i sameby enskilda samers möjligheter att tillämpa sin bördsrätt, urminneshävd. De har medverkat till dess tillkomst men får inte ta del av rättigheten. Det är otillfredsställande och problematiskt då enskilda samer först har medverkat till att upparbeta en rätt som svenska staten via lagstiftning genast berövar dem tillgången till.
Slutsats
Det är hög tid för svenska staten att ta i tu med samiska rättsfrågor och att lagstiftningen anpassas till samisk bördsrätt, urminneshävd.
Samtidigt med detta är det också nödvändigt att ändra lagstiftningen så att enskilda samer som omfattas av samisk bördsrätt, urminneshävd inte längre ska berövas tillgången till den rätten.
Regeringen har aviserat om att tillsätta en utredning som ska se över rennäringslagen och att samiska folket ska få inflytande i den utredningen.
Vi utgår ifrån att Sametinget knyts till den parlamentariska utredningen – inte bara Sametingets styrelse – för en konstruktiv dialog och att samtliga partier i Sametinget får möjlighet medverka i dess dialog med utredningen. Att Sametinget övertar ansvar för upplåtelse av småviltjakt och fiske i berörda områden.
Vi utgår ifrån att Sveriges regeringen beaktar att enskilda samer som bidragit till att upparbeta urminneshävd också är svenska medborgare och är garanterade rättssäkerhet enligt Sveriges Grundlagar och enligt uttalande i rapport S2006/1910/SK, citat: ”och sålunda har en regering som företräder hela det folk som hör till territoriet utan åtskillnad av något slag”.
Dag som ovan
Högaktningsfullt
Lars-Paul Kroik Lars-Jonas Johansson
Sametingsledamot Sametingsledamot
Burgfjäll Björkvattsdalen
