Gåstavar el. Vandringsstavar

[avslutad210712]

När jag återupptog vandrandet för exakt tio år sedan så använde jag mig av en "gandalfstav", dvs en helt vanlig björstav, och det var guld värt och mycket skönt. Kan dock säga att de allra flesta jag sett i fjällen kör med alldeles för grova och färska björkstavar som måste väga som "fan och hans moster". En tunn torkad björksly är mycket stadigare än man tror och hyfsat lätt. Fördelen med en gandalfstav är att man enkelt kan ändra greppet, dvs längden, tex när man skall vada.

För fyra år sedan köpte jag mina första vandringsstavar och jag var såld på en gång. Idag skulle jag aldrig gå tillbaka vare sig till en gandalf eller att gå utan stav. De första stavarna jag köpte var billiga och inte då bara i fråga om priset. Efter en vandring på Padjelantaleden som definitivt inte hör till de stenigare så var båda spetsarna rundnötta vilket ger dåligt grepp på sten och det fanns inte reservspetsar att köpa så man kan säga att de billiga stavarna var engångsstavar som var dyra i förhållande till livslängden. Idag har jag ett par betydligt dyrare stavar där det går att byta spetsarna men spetsarna i sig själva är av betydligt bättre kvalitet så något byte har än så länge inte kommit på tal. Så man kan säga att betala dyrt är att billigt.

 

[niklaz]

Jag provade stavar på en 8-dagars Sarekvandring och föll själv inte alls för det. Jag tycker att de oftast kändes för korta och späda för vad och sen tenderade jag att gå och titta i marken mer (stavisättning). Sen stör de ut spontanfotografering med kompaktkameran lite. Bara mina personliga åsikter. Brukar ha en hopfällbar lång tarpstång från Hilleberg med istället för stavar eller björkstav.

 

[avslutad210712]

Jag provade stavar på en 8-dagars Sarekvandring och föll själv inte alls för det. Jag tycker att de oftast kändes för korta och späda för vad och sen tenderade jag att gå och titta i marken mer (stavisättning). Sen stör de ut spontanfotografering med kompaktkameran lite. Bara mina personliga åsikter. Brukar ha en hopfällbar lång tarpstång från Hilleberg med istället för stavar eller björkstav.

Fotografering är ett rent h*e med vandrarstavar. De är för korta när man lyfter upp kameran varvid de fungerar som perfekta pendlar som hänger under kameran och DET är obra för skärpan på bilderna. Att huka sig ner för att stavarna skall få stöd mot marken när man fotar blir liksom alldeles för puckligt.

 

[fridaeus]

OM jag hade haft Gandalfs stav, så hade jag inte tvekat. Dessvärre har jag inte lyckats trolla med björkslanor nåt vidare. Iaf, jag upplever att jag får mycket bättre kroppshållning när jag går med vandringsstavar. Det skonar därför inte bara knän, utan även rygg och axlar.

 

[smux]

Jag är lite kluven i frågan om gåstavar vid fjällvandring. Har genom alla åren använt en gandalf stav (lång björkstav) under mina vandringar. Inte minst vid vad är den längre staven uppskattat som extra stöd, men även för att undersöka blötmarksområden innan man kliver på tuvorna.
Senaste tiden har jag även testat vandringsstavar, och upptäckt att jag får en bättre hållning när jag vandrar med stavar i båda händerna samtidigt som man bär en större ryggsäck (mer upprätt) vilket är positivt. Saknar dock den tredje benet som gandalf staven ger vid främst vad, då gåstavarna inte är lika långa och stadiga.
Vid fotografering är det lätt att luta gandalfstaven mot axeln, men inte alls lika lätt med gåstavarna som flera redan påpekat. Är vi två på tur vilket är vanligast, ber jag därför oftast vandringskompisen hålla stavarna när jag tar kort.

 

[joanna]

Tänkte ta strid mot min allmänna konservatism och testade moderna gåstavar på min senaste tur. Visst, säkert bra för knäna i utförsbackar, men känslan av ofrihet och ovighet blev jag inte av med. Där det var brant och svårare terräng var de bara i vägen, där det var snällt behövdes de inte och... var också bara i vägen. det slutade med att de hängde på ryggsäcken 90% av tiden.
Jag kan tänka mig att de skulle göra nytta på en seg dalgångsvandring med tung packning, men varken det förra eller det senare är vanligt på mina turer. Så det är väl som med allt annat - om stavar gör nytta eller ej beror på omständigheter och personlig läggning.

Men nu till det värsta: det LÅTER när man tar sig fram! Jag tycker som indianerna att sova och gå skall man göra ljudlöst, och jag fann klink-klanket på sten och klippor svåruthärdligt. Jag försökte med både tejp och de gummipluppar som följde med, men ingetdera funkar ju någon längre stund (plus att de naturligtvis försämrar funktionen). Har jag missat något smart tillbehör som man "skall" ha? Hur gör ni andra?

 

[niklaz]

Glömde det där med klicketi-klicketi-klicketi-klick som var väldigt störande i längden.

 

[Christer61]

Har vandrat med stavar i 15-20 år. Bra för mig som spelat fotboll i unga år och som har dåliga knän och höfter. Bäst funkar dom i alperna där det inte är så mycket vegetation vid stigarna.
Har alltid gummifötter på stavarna för att slippa metalljud mot stenar och dylikt.
Längre sträckor än 1 km går jag alltid med stavar om det så är mitt i stan eller en kvällsrunda här hemma! OBS, jag är 64 år!

 

[camoscio]

Jag köpte idag ett par gåstavar på Rusta(149 för att testa fenomenet.
Och är det så att jag tycker det funkar, så kan jag köpa ett par dyrare om det behövs.
Men är det så att det inte funkar, då har jag inte förlorat så värst mycket.
I skrivande stund har jag inte testat dem ännu.

Ett meningsfullt test förutsätter brant och/eller instabil terräng, eller kanske riktigt steniga och knöliga stigar. Om jag bara provat hemmavid, i Sydsverige, skulle kanske tanken på stavar aldrig ha fallit mig in.

 

[camoscio]

Tänkte ta strid mot min allmänna konservatism och testade moderna gåstavar på min senaste tur. Visst, säkert bra för knäna i utförsbackar, men känslan av ofrihet och ovighet blev jag inte av med. Där det var brant och svårare terräng var de bara i vägen, där det var snällt behövdes de inte och... var också bara i vägen. det slutade med att de hängde på ryggsäcken 90% av tiden.
Jag kan tänka mig att de skulle göra nytta på en seg dalgångsvandring med tung packning, men varken det förra eller det senare är vanligt på mina turer. Så det är väl som med allt annat - om stavar gör nytta eller ej beror på omständigheter och personlig läggning.

Men nu till det värsta: det LÅTER när man tar sig fram! Jag tycker som indianerna att sova och gå skall man göra ljudlöst, och jag fann klink-klanket på sten och klippor svåruthärdligt. Jag försökte med både tejp och de gummipluppar som följde med, men ingetdera funkar ju någon längre stund (plus att de naturligtvis försämrar funktionen). Har jag missat något smart tillbehör som man "skall" ha? Hur gör ni andra?

Jag blir faktiskt avundsjuk på dem som klarar sig så bra utan. På min senaste, avbrutna, tur i Havsalperna var det bekymmer med snön. Även om den i stort hade smält undan på viss höjd var det ofta problematiskt med stigar som gick på skrå - där låg en del branta snöfält tvärs över stigen.

På turens andra dag var det två snöfält som dels var så pass branta, dels så pass fasta, att jag inte vågade annat än kringgå dem, högre upp och i tämligen brant och instabil terräng. Då välsignade jag stavarna. Det slog mig också emellanåt att extremt ojämnt underlag, med stenar,
halt grus och ibland rätt höga kliv, kan slita rätt hårt på kroppen i längden. Man ska nog inte vänta tills problemen uppstår innan man parerar dem, och jag har redan haft känningar i ena knäet
och ett hälsenefäste. Jag har också tillfälligt överansträngt iliopsoas, både vänster och höger, i min dagliga träning, och misstänker att avlastning bara kan vara till fördel.



Man tänker kanske mer på sånt i min ålder. Jag är 68 år och fyller 69 nästa månad - jag blir alltså 70 om lite drygt ett år, en svindlande tanke.

Ljudet är jag inte medveten om, jag hör nog mer från mina fötter.

 

[avslutad210712]

Finns en annan sak som jag upplever som mycket bra med stavar.

Tidigare när jag vandrade utan stavar så svällde fingrarna när jag gick med dem hängande utmed sidorna. Man fick då höja upp dem och hålla i axelremmarna vilket kanske inte alltid var helt optimalt.. När jag nu går med stavarna så sväller aldrig fingrarna vilket är riktigt skönt.

 

[mybycycle]

Ett meningsfullt test förutsätter brant och/eller instabil terräng, eller kanske riktigt steniga och knöliga stigar. Om jag bara provat hemmavid, i Sydsverige, skulle kanske tanken på stavar aldrig ha fallit mig in.

Jag bor i Båstad kommun, och där finns det backar.
Även om det tillhör Skåne, men nu har jag gått runt 10-12 mil med stavarna.
Både med ryggsäcken, som utan ryggsäck.
Och jag har märkt att det går en aningens fortare, men i uppför är det skönt att ha.
För det avlastar benen en del, men utför en backe går det ännu "lite kryckigt".
När jag går med ryggsäcken, så tycker jag att det är skönt med det stöd som stavarna ger.
Jag var ute i ett riktigt blåsväder(he he) och då var det skönt med det stöd som stavarna ger.
Den enda kritiken jag har är att gummit som sitter över spetsarna(när man går på asfalt), slits lite väl fort, men det kanske är bättre på dyrare stavar.
Men sammanfattningsvis, så är jag nöjd med dem, och tycker redan att de är prisvärda.