För ett litet tag sedan frestade jag med en bild på "Gissa position" som visade Kåtokjåkk. Jag passade också på att fråga om någon visste något om vad som låg bakom jåkkens dåliga rykte – frågan riktades speciellt till Anders.
Som väntat (måste jag säga) fick jag precis det svar jag trodde att jag skulle kunna få. Ni kan läsa det här:
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=42126&page=516
Anders skriver bland annat: ”Nio personer har omkommit vid vad vid olika platser kring Kåtokjokken under tidrymden:1972/2010 alltså även efter det den nya bron ifrån 82 kom till, ett flertal fler har skadats svårt då dom försökt vada på andra platser över jokken. Smailajokken har sju dödsfall under samma tid. Mikkajokken likaså.”
Det innebär att en person omkommer vart fjärde år i Kåtokjåkken. Lägg sedan till de andra jåkkarna så får i alla fall jag en kuslig tillrättavisning om min egen litenhet. Hur jag själv ska omsätta det i ”omdöme” vet jag nog inte riktigt.
För ett tag sedan fördes en diskussion på ”Förbisedda vad i Sarek?”. Precis här tror jag att det hade passat att använda Anders citat här ovan för att få lite perspektiv på vad ”Säkerhet och omdöme” innefattar.
Man skulle kanske kunna förledas att tro att det handlar om att varna för alla farligheter i Sarek. Och att ”vi gamla” försöker tillrättavisa alla unga ”internettare” som tror att kartorna på Google Earth återspeglar verkligheten. Eller att vi skulle missunna någon att släppa vardagen och drömma sig bort – och tro på sin egen oövervinnlighet. Tro mig. Jag fungerar precis på samma sätt idag. En Sarektur utan drömmar minst ett år i förväg är en misslyckad tur.
Det handlar inte heller om att varna eller om att förespegla hur farligt det är i Sarek. Precis samma ”omdöme” behövs för att stanna upp inför något sånt här (mitt favoritexempel):
Svante Lundgren skriver om ”den grå”. En grå flugsnappare, välkänd över hela landet. Svante ser en björkstubbe och ser något grått fladdra iväg. Fjorton dagar senare kommer han tillbaka till stubben. Han sitter där timme efter timme – ”Till sist satt den grå där med ryggen åt mig och vingarna fallande som skörten på en jackett”. Hur i hela friden kan man ägna tid åt en så oansenlig varelse (det var extremt mycket mygg också förstås)? Men det är förstås precis så det är, eller kan vara.
Men… jag är fortfarande intresserad av gamla broar och jåkkar! Jag tycker väldigt mycket om att få veta. Kan ni tänka er att det fanns en bro över Luottojåkkå som såg ut så här på 70-talet jämfört med 1990 (se nedan).
Bilden från 1990 har jag tagit från http://www.mior.se/vandra/sarek/descript/bridges/luottojakka-1.htm (jag hoppas att han inte har något emot det).
Apropå vetande. Finns det någon kunskap om Luottojåkken? Varför finns det ingen bro här? Har människor råkat illa ut i denna jåkk (den är ganska svår ibland)? Kan vi kanske gemensamt försöka verka för att öppna upp en säkrare väg till och från övre Njåtjosvagge till Luottolako, Säkok och nedre Njåtjosvagge?
Björn
Som väntat (måste jag säga) fick jag precis det svar jag trodde att jag skulle kunna få. Ni kan läsa det här:
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=42126&page=516
Anders skriver bland annat: ”Nio personer har omkommit vid vad vid olika platser kring Kåtokjokken under tidrymden:1972/2010 alltså även efter det den nya bron ifrån 82 kom till, ett flertal fler har skadats svårt då dom försökt vada på andra platser över jokken. Smailajokken har sju dödsfall under samma tid. Mikkajokken likaså.”
Det innebär att en person omkommer vart fjärde år i Kåtokjåkken. Lägg sedan till de andra jåkkarna så får i alla fall jag en kuslig tillrättavisning om min egen litenhet. Hur jag själv ska omsätta det i ”omdöme” vet jag nog inte riktigt.
För ett tag sedan fördes en diskussion på ”Förbisedda vad i Sarek?”. Precis här tror jag att det hade passat att använda Anders citat här ovan för att få lite perspektiv på vad ”Säkerhet och omdöme” innefattar.
Man skulle kanske kunna förledas att tro att det handlar om att varna för alla farligheter i Sarek. Och att ”vi gamla” försöker tillrättavisa alla unga ”internettare” som tror att kartorna på Google Earth återspeglar verkligheten. Eller att vi skulle missunna någon att släppa vardagen och drömma sig bort – och tro på sin egen oövervinnlighet. Tro mig. Jag fungerar precis på samma sätt idag. En Sarektur utan drömmar minst ett år i förväg är en misslyckad tur.
Det handlar inte heller om att varna eller om att förespegla hur farligt det är i Sarek. Precis samma ”omdöme” behövs för att stanna upp inför något sånt här (mitt favoritexempel):
Svante Lundgren skriver om ”den grå”. En grå flugsnappare, välkänd över hela landet. Svante ser en björkstubbe och ser något grått fladdra iväg. Fjorton dagar senare kommer han tillbaka till stubben. Han sitter där timme efter timme – ”Till sist satt den grå där med ryggen åt mig och vingarna fallande som skörten på en jackett”. Hur i hela friden kan man ägna tid åt en så oansenlig varelse (det var extremt mycket mygg också förstås)? Men det är förstås precis så det är, eller kan vara.
Men… jag är fortfarande intresserad av gamla broar och jåkkar! Jag tycker väldigt mycket om att få veta. Kan ni tänka er att det fanns en bro över Luottojåkkå som såg ut så här på 70-talet jämfört med 1990 (se nedan).
Bilden från 1990 har jag tagit från http://www.mior.se/vandra/sarek/descript/bridges/luottojakka-1.htm (jag hoppas att han inte har något emot det).
Apropå vetande. Finns det någon kunskap om Luottojåkken? Varför finns det ingen bro här? Har människor råkat illa ut i denna jåkk (den är ganska svår ibland)? Kan vi kanske gemensamt försöka verka för att öppna upp en säkrare väg till och från övre Njåtjosvagge till Luottolako, Säkok och nedre Njåtjosvagge?
Björn
