Gadjets/säkerhet/ansvar

Är våra gadjets en säkerhetsrisk? De digitala tekniska prylar som främst används inom uteliv är GPS och mobiltelefon. Mobiltelefoner debatteras i flera trådar men dessa trådar ligger under långfärdsskridsko så jag öppnar en under säkerhet för att bredda debatten.

Mobiltelefonen är ett kommunikationsmedel bland många. Den stora fördelen med den är att den är mobil, man kan bära den med sig. Nackdelen är att man inte har täckning överallt, batteriet kan ta slut eller så kan mobilen sluta fungera.

GPS är ett navigeringshjälpmedel som är bättre än kompassen för du behöver inte veta var du är för att hitta dit du skall gå. Det finns GPS med kartor så man kan använda den utan karta eller gå efter gamla waypoints. Nackdelen är att man kan tappa täckning, batterierna kan ta slut eller GPS'en helt enkelt sluta fungera.

Naturligtvis är dessa prylar en säkerhetsrisk om man gör sig beroende av dessa. Med detta avser jag att för att hitta skall jag inte enbart förlita mig på GPS utan skall ha karta och kompass med mig när jag är i områden där jag inte hittar utan karta.

Beträffande mobiltelefonen är även den bara ett komplement. Att använda mobilen för regelbundna kontakter eller förväntad förbindelse går inte. Vad händer när det förväntade samtalet kl 18.00 inte kommer eller om man saknar förbindelse några dagar. Går det stora larmet från dom som sitter och väntar?

Man skall alltid planera dagsturen eller veckovandringen som om man inte har mobil eller GPS. Jag har använt mobiler så länge det har funnits bärbara, från NMT450/900 till dagens telefoner. I dag funderar jag på att hyra satelittelefon. Jag har haft en GPS som efter två år tappade kontakten med alla sateliter så nu är den rätt värdelös. Min tilltro till GPS är -2

Planeringen är dock likadan som före mobiltelefonens och GPSéns tid. Avresa, plats, tid, planerad rutt, eventuella kommunikationspunkter, mål, plats tid. Det finns alltid en tidpunkt som inte får överskridas.

Inga kontakter är beroende av mobiltelefon. Jag kan skicka SMS och då väntar jag på bekräftelse att mottagaren läst mitt SMS så inga missförstånd uppstår. Det viktigaste av allt är att även om många känner till min färdplan så är den BARA EN som har ansvaret för att larma om jag inte hör av mig inom utsatt tid.

Till bilden hör att jag ofta vandrar i fjällen helt ensam.

Om någonting händer är det inte prylarnas fel. Det är jag som användare som väljer om de skall vara med eller inte. Det är jag som väljer om de skall vara av eller på. Säkerheten skall inte vara beroende av dessa gadjets för de är inte nödvändiga för att man skall vara säker.
 
Rungá; sa:
Är våra gadjets en säkerhetsrisk?
Se hela inlägget ovan..

Frågan är vad man menar med att göra sig beroende av gadgets.
om du vandrat i fjällen utan dina grunkor, hade du varit säkrare utan eller är du säkrare med grunkorna ?

Jag tycker att sålänge inte grunkor (vilket ju även en kompass och karta är) ersätter kunskap och erfarenhet så har man alltid något att falla tillbaks på. vilket ju är det vi helatiden gör. skapar möjligheter att falla tillbaks på.
Om X händer så gör jag Y osv.

Kunskap blev erfarenhet blev karta och kompass blev Gps osv. och om gps en inte fungerar, så faller man tillbaks till karta och kompass, om man inte har det så får man gå på erfarenhet och det kanske man inte har skaffat sig så då får man gå på kunskaper.

teori- >praktik ->gadget1 ->mer avancerad gadget 2 osv

om man väljer att gå helt ensam så kan man ju råka ut för 2 faror som jag ser det.

Fara 1
man förlorar "allt".
tex tältet brinner ner när man schabblar med köket.
kvar är det du lyckats rädda. Du ramlar vid ett vad och förlorar rygga med allt i osv.

Fara 2
Imobilitet
av något skäl blir man orörlig, det kan vara att man bryter benet eller blir sjuk eller kanske bara snöar in i en storm.

I båda fallen så är möjligheten att sin väg därifrån viktig. Fungerar inte detta kan en situation utvekla sig på ett väldigt olyckligt vis.
I och med att man är ensam kan ingen dels sköta om en, dels förflytta sig för att kunna kommunicera med omvärlden.

Du funderar på att gå från mobiltelefon till Satelit telefon.

Det är ju en ganska stor kostnad att köpa en satelit telefon så då vill man ju kunna använda den över hela världen. Om jag inte fattat det fel så är Iridium systemet det enda som verkligen fungerar över hela världen, inklusive ute på oceanerna och polerna.

Har du funderat på en PLB ? (Personal Locator Beacon)En liten nödsändare som när du sätter igång den skickar en nöd signal till sattelit och samtidigt skickar ut en pejlbar nödsignal.

Det finns för och nackdelar med både satelit tfn och PLB.

/Torbjörn
 
Jag vill inte ta död på din tråd (det är antagligen inte så lätt heller), men redan i ditt eget och även det andra inlägg så är väl saken nästan utredd.

Hur mycket prylar man orkar bära med sig, resp har råd att skaffa är ju upp till var och en, och knappast en säkerhetsrisk.

Prylarna kan vara till stor användning, men för att prylar som kan upphöra att fungera inte ska innebära att man med deras hjälp hamnar i svåra situationer när de slutar fungera måste man ha nån plan B.

Beträffande GPS:en går det ju ofta bra utan; möjligen gör GPS:en att man kan ta svårare vägar med högre precision än annars.

Det enda som kan vara farligt är alltså om man företar sig nåt som bara går att klara med prylarnas hjälp och därmed kan hamna i knipa om de upphör att funka eller försvinner.

På vandringstur, eller till sjöss ska man alltså kontinuerligt hålla reda på ungefär var man är, omsatt även i nåt annat än i själva GPS:ens karta/spår.

En knepigare frågeställning kanske är: finns det aktiviteter som inte ska företas utan vissa tekniska hjälpmedel?
 
Trummas det in hur skitviktig mobilen och gps är för säkerheten (utan att det som i ditt inlägg betonas att de grejorna inte duger att förlita sig helt på utan att de utgör komplement som kan vara bra att ha) och om någon då får för sig att t.ex karta, kompass, kunskap om var solen går upp inte behövs, kan väl felaktig info om grejorna som leder till att tilltron till dem blir för stor, snarare än grejorna i sig, utgöra en säkerhetsrisk.

Alla gör vi olika val och har olika nivåer för upplevd risk och "känsla". Men själv vill jag komma bort från bl.a. IT-blippandet och mobilsignaler och pladder när jag drar till skogs eller fjälls. Har ingen som helst lust att använda telefoner eller satellitnavigeringsinstrument under en vandring. Känner inget behov av det och tänker inte skapa något heller. Har en inte helt logisk, konsekvent oresonlig inställning till få saker här i livet, men just mobiltelefonen är en sådan. Liten, lätt och avstängd längst ner i ryggan, att kunna försöka användas enbart som en extra nödraket, dvs. något extra som kanske fungerar att kunna ta till i just nöd är väl ok, men där upphör min acceptans för mobiler under en vandring.

Däremot har jag under senare år börjat intressera mig allt mer för vindstyrkor, så en IT-grej, gadget/leksak, blir det ändå, utöver klockan, nämligen min vindmätare. Avstår naturligtvis inte från min pålitliga hatt för det, som sitter kvar på skallen till 11 m/s utan hakrem, men vindmätaren utgör ett trevligt komplement ;-)

Raskesven
 
Kan ju bara göra ett tillägg som överensstämmer med vad som tidigare sagts: Kan man inte grunden ska man inte använda överkursen. Det vill säga:

Först måste man lära sig känna igen landmärken i naturen, alltså att inte bara gå/åka, utan att hela tiden aktivt lägga märke till vad man har omkring sig, och att då och då vända sig om för att se hur vägen tillbaka ser ut.

Därefter lär man sig karta och kompass, eftersom det är väldigt liten risk att kompassen slutar fungera och risken att förlora dessa trots allt är ganska liten.

Som komplement kan man sen lära sig använda GPS om man vill, eftersom det i många avseenden går snabbt och är enkelt att navigera efter.

Jag som flyger småflyg kan berätta att man fortfarande lär sig navigera med karta och kompass som grund även i ett sånt här teknikberoende sammanhang. Om man använder GPS så gör man det bara som ett komplement. Detta är givetvis en del i säkerhetstänket som jag tagit upp ovan. *)

Detta alltså inom en verksamhet där det kan vara direkt livshotande att komma fel, eftersom det är trist att få soppatorsk utan landningsbana. Det är ju som regel inte lika dramatiskt att vandra fel, (om det inte är _mycket_ dåligt väder), men på vandring kan det ju bli en rätt kall, trött och hungrig tillvaro innan man är rätt igen, så givetvis bör man sträva efter att hålla kursen.

En sak att tänka på: en kompass får rena snurren (bokstavligt talat) av att vara nära en GPS, eftersom GPS:en alstrar ett eget magnetfält, så se upp när ni har med båda! Jag har sett mer än 90 graders felvisning på kompassen med en GPS placerad brevid.

Hur bra man än är på att navigera, och hur många backuper man än har: lämna alltid ett färdmeddelande och se till att avsluta din plan genom att lämna ett meddelande, antingen på telefon, eller skriftligt på någon fjällstation/stuga som du passerar.

Om du är ledare för en grupp, kolla upp om någon annan kan navigera, ifall något skulle hända dig, och utse någon som kan ta över om det behövs. Detta sparar tid och gör att en ev räddning kan komma igång snabbare.



*) Både kompass och kursgyro finns för att det inte går att flyga på kompass, för den släpar för mycket i svängarna för att man ska kunna följa en kursändring, men ett gyro visar ju bara rätt under en viss tidsperiod, sedan måste det kalibreras om, och det kan även upphöra att fungera, detta har jag upplevt.
 
hobbes; sa:
Frågan är vad man menar med att göra sig beroende av gadgets. om du vandrat i fjällen utan dina grunkor, hade du varit säkrare utan eller är du säkrare med grunkorna
Jag är alltid säker så länge jag har ett helt tält, torr sovsäck och ombyte i ryggsäcken. Om tältet brinner upp går jag hem. Om jag bryter benet så visslar jag när jag ser någon annan som är ute och vandrar. Om inte det hjälper skickar jag en "Zor" (tanke bomb) till min dotter så vet hon var jag är :)

Satelitelefon är bara ett komplement. Kostar 1800kr att hyra en månad och man betalar ca 40kr/min att ringa.

Jag har varit ut så många gånger helt ensam och då går man igenom alla alternativ. Man går igenom allt tills man bara har kläderna på sig och allt annat är borta. Eller tills allt är borta och man ligger brännskadad på marken. Vad ligger närmast. Vad gör jag om jag om jag blir sjuk, om jag bryter benet eller vrickar foten. Man kan aldrig tänka ut alla scenarion och jag vet inte hur jag kommer att reagera. Praktik kan inte utövas.

Kartor, kompass är alltid med men jag har även pluggat in kartorna tills de sitter i huvudet. Har jag gått en sträcka en gång så sitter det även i benen, jag vet hur lång tid det tar och i bildminnet så jag minns hur det set ut.

teori > praktik >teori > praktik >teori > praktik >teori > praktik >teori > praktik >teori > praktik >

Naturligtvis måste man köra teori > praktik > med de gadjets man vill dra med sig. Men dessa är inte nödvändiga.

Mobiltelfonen är bara med och när jag har förbindelse sänder jag ett SMS till min dotter så hon vet att allt är bra. Men även om hon inte får några SMS utgår hon från att allt är bra och jag inte har någon förbildelser. Alltså ett komplement. Den använder jag även här nere i Bergsslagen, det blir X (kord) Y (kord)OK meddelande hon får. Om jag inte ids skriva mer. Ett X (kord) Y (kord) HELP betyder att nu är gubben i knipa.

Skulle jag vara mindre säker utan mobilen? Nej, för mig därute är det ingen skillnad - jag kan inte utsätta mig för mer bara för att mobilen är med - men för mina döttrar är det bra att veta. Det är så inarbetat att vi inte ens tänker på det.
 
Fjällvandringar brukar ha ett slutdatum, och det vanliga är "jag slår en signal när jag kommer tillbaka till civilisationen". Dvs ingen mobiltelefon med och inga andra 'konstiga' tekniska mojänger.

De tekniska mojänger jag har med är av beprövad och enkel sort. Nämligen en kompass och en karta. Kniven är också ganska bra.

Som andra har jag även med en vindmätare (som även mäter lufttryck och temperatur). Men jag skulle inte direkt bli handlingsförlamad om den försvann. Den är en kul grej bara.

Den som har en massa gadgets med sig och verkligen är beroende av dem tror jag kommer hamna i problem förr eller senare. Teknik har en tendens att inte fungera hundraprocentigt i fjällvandringsväder (fråga min farsa som saknar några dagars bilder från en sarekvandring för kameran ville inte fungera pga väta).

Visst det kan vara bra med mobil ibland, men för mig är dessa stunder så sällan att de inte uppväger all den tid jag njuter av att den inte är med.

Christian
 
Angående GPS är det en gadjet man måste använda annars blir den ledsen å lägger av. Tack vare tips från en av utsidans medlemmar har jag fått liv i min GPS. Det var bara att återställa och sedan be den snällt göra en helt ny sökning av sateliter å den hittade massor :) Min tillit till GPS är nu på +3 Synd att jag slängt bruksanvisningen men jag har pillat så mycket på den så jag börja kunna den.
 
Gps hit och gps dit. Det är fortfarande en sak för de som inte kan karta och kompass. Den kan tala om var du är, men det kan naturen också. Titta omkring dig och ta ut bäringen på en topp eller två, så vet du.

Jag har ingen gps och kommer inte skaffa någon. Det är en extra vikt som inte tillför fjällvandringen något.
 
Almgren; sa:
Gps hit och gps dit. Det är fortfarande en sak för de som inte kan karta och kompass. Den kan tala om var du är, men det kan naturen också. Titta omkring dig och ta ut bäringen på en topp eller två, så vet du.

Jag har ingen gps och kommer inte skaffa någon. Det är en extra vikt som inte tillför fjällvandringen något.

Där håller jag inte riktigt med dig.

Dels för att när det är tjock dimma är det mycket lätt att gå vilse, världen "förändras" något otroligt i dimma. visst kan man oftast sätta sig rakt upp o ner och inte röra sig tills dimman går över. Iaf här i sverige. Men med en GPS behöver du inte det. Man kan oftast med god säkerhet ta sig till sin destination eller ut ur dimman utan att tulla på säkerheten.

Dels för att när jag kollar in spåren så kan jag komma ihåg resan mycket bättre. skulle jag tappa något så kan jag förmodligen hitta det igen osv.
det är inte helt fel att ha koll inte bara på vart man skall utan även var man varit.

/Torbjörn
 
Christer:

Reaktionärt och ingorant!

:) :)

Personligen använder jag mycket sällan kompass, men "alltid" karta. GPS:en är med och loggar sträckor mm. Med den kan jag även höjdmäta ev klätterklippor när jag inte har rep med. Jag vet också exakt när solnedgång och soluppgång inträffar, samt om det blir månsken eller ej.

Kompassen tycker jag är övervärderad - men inser att det finns specialtillfällen då den är viktig.
 
Hobbes: Med en dagbok kommer jag ihåg min resa/vandring

Mezzner. Jag heter Christian, och månskenet är ungefär detsamma som igår.

Visst en GPS kan ha sina födrelar. Men ingen har ännu lyckats övertala mig att jag behöver en. Oavsett väder brukar jag veta var jag är. Det är ju så att om det blir dimma är man på precis den plats man var innan det blev dimma. Så om man har koll blir man knappast överraskad.
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg